Annapanson & alla förbannade ord.

Det är dagen efter Malin och Daniels bröllop.
Det är dagen då jag skulle skriva hur fint allt var, hur perfekt hela hela kvällen var och hur underbart vacker Malin var.
Jag kan skriva att det var fint, jag kan skriva att det var perfekt och att Malin var mer än underbart vacker, jag har inte ord som räcker till.
Sedan gick något fel mitt i fyrverkerierna. Jag kan inte skriva om raketen som jag såg komma emot mej, jag kan inte skriva om chocken för jag är på något sätt fortfarande kvar i den, jag kan inte skriva om hur det svider på min arm, för när jag tänker på Linda som ligger på sjukhus med andra och tredje gradens brännskador så känns det inte lika mycket längre, jag kan inte skriva om hålet i min tröja för jag vet att hålet i Malin och Daniel är så mycket större efter att de planerat en dag i ett och ett halvt år och så blir det så som igår, jag kan inte skriva om så mycket alls faktiskt, för jag har inte hunnit förstå så mycket av det som hände, jag kan inte förstå varför, och det går mest bara runt i huvudet alltihopa.

- Så vad händer nu?
Bearbetning och återhämtning, antar jag.

i väntan på storastorasyster skriver jag en stund.
hon har redan varit här en gång idag, med Alvinson, världens sötaste.

jag har gått runt i enbart en kvart i mina skor som jag ska ha på lördag
och jag har redan ont i fötterna
hur ska det gå?
äh, jag kommer vara snygg åtminstone, det är väl det som räknas .....?
jag har en ny utomordentligt fin klänning också minsann!
det är deras dag på lördag, och jag känner att den kommer att bli fin, just för att det är det dom förtjänar.

kärlek ♥ 

ibland känns det som att en skugga från förr förföljer mej,
som en varning att saker kan vända när som helst,
som en påminnelse att inte ta saker för givet
och ändå tycker jag inte att det är det jag gör. aldrig mer.
jag vet att en dag kan allt förändras
och en dag kan allt gå förlorat 
så måste man börja på noll och börja bygga igen.
börja bygga upp livet från botten.

jag måste skärpa mej, tror jag
jag hoppas i alla fall på sol imorgon.
och jag tror minsann att jag ska få träffa pussmonstret då.

(vad är det som gör så satans ont på höger sida när jag tar djupa andetag?
går det inte över snart blir jag nästan lite rädd, faktiskt.)

efter att ha lyssnat på samma låt om och om igen
repeat ni vet
säkert fjorton, sexton, nitton gånger
så är det nog dags för sängen.  innan jag blir totalt hjärntvättad.

"Du och jag för att nån var full
Du och jag för våran skull
Du och jag för stämningen,
för den mjuka bedårande skymningen,
för isen som äntligen spruckit loss,
och du och jag för oss"

Okej okej, jag har ännu en gång förälskat mej i Lars Winnerbäcks ord. Men äh. Det står jag för. För det gör jag alltid.

"Du och jag är inget vidare bra
men jag kan inte säga nej
Jag kanske rent av behöver dig"

det kanske mest är så, att det, att det påminner mej om någon.
nej?
att det får mej att tänka på någon väldigt speciell.


det är inte så mycket som känns så mycket just nu,
jag mest bara lever.                                                           det är såhär det ska va!

Någonting är konstigt. Jag ska bara lista ut vad det är.

Tyskland - javisst!

Eller ja, jag vet inte. Som jag sa, det är konstigt

Chefen på jobb är ett pucko. Så var det sagt.
Jag får inte ledigt den dagen min syster ska gifta sej. Som att jag skulle dyka upp på jobbet ändå?!
Jo tjena.
Varför inte bara skaffa fram en vikarie direkt istället för att behöva göra det en lördagmorgon när Annapanna plötsligt ringer och säger att hon drabbats av någon dum magåkomma, och absolut inte kan komma och jobba?
Äh.
Bara eftersom ingen annan på stället gillar henne, så gör jag inte det heller.
(och för att hon faktiskt är ganska korkad och otrevlig och ja, en kärring helt enkelt)

Imorgon; midsommarafton.
Fast först att klara av, ännu en tidig jobbmorgon!

Ah! Det är onsdag, och det är fint väder!
Solen skiner och det är varmt ute.

och nu måste jag åka till jobbet.

Ni förstår inte hur skönt det känns att inte känna stress över att behöva sova vid denna tiden för att orka gå upp tidigare än tidigast morgonen efter och åka till jobb, imorgon jobbar jag nämligen kväll. Fast å andra sidan, det betyder att jag jobbar själv, och det är inte så vidare roligt faktiskt..

Jag och broren har bokat biljetter till Coldplays konsert i Globen den 17 september!
Är det helsjukt, eller bara underbart? Jag kan inte riktigt bestämma mej.
Men jag längtar.

Non omnis moriar                               (jag kommer inte att dö helt)
sådär skrev jag alltid förut, överallt.

förresten; Gabriel surar, Philip och jag ska dansa, leka och bada i regnet på midsommar, Eric och jag pratar om döden, och Anders får inte det han förtjänar. Är saker inte bara underliga? Är det inte konstigt hur saker händer och hur man inte har någon som helst kontroll, eller makt att ändra på det? 

Dum spiro, spero                    (Så länge jag lever (andas), hoppas jag)

Det är besvikelse-dagen idag. Varför? Jo, därför att.

1. Mina skattepengar kommer tydligen inte förrän i augusti, september eller december eftersom jag inte anmält mitt konto, samma konto som jag anmälde förra året, igen?

2. Det blir ingen Lars Winnerbäck-konsert den 26 juli i Malmö eftersom systeryster ska åka iväg då.

3. Det blir ingen Counting Crows-konsert imorgon kväll eftersom den är inställd. ?!

4. Systeryster kan inte ens vara med och fira min födelsedag eftersom hon bestämt att hon ska på fest då, trots att jag firat hennes födelsedag till och med två gånger detta året.

5. Inget midsommarfirande för mig eftersom alla andra antingen jobbar eller är iväg.

Så, min önskelista inför födelsedagen ser ut såhär:
- sällskap på Lars Winnerbäcks konsert på Mölleplatsen den 26 juli
- systeryster närvarande på min födelsedag för att fira mej

Det var allt.

Hör upp mina damer och herrar!
Fredagen den 4 juli infaller min 23e födelsedag. Denna vackra dag är jag dessutom ledig från jobb såg jag i mitt schema, och jag förväntar mej solsken och inte ett enda moln på himlen!
Det är alltså fritt fram för åtskilliga surpriser under hela min dag.
Och för er som inte tänkt överraska mej; kom och fira med mej på kvällen i alla fall.

Klart slut.

och återigen;

eftersom att det äntligen funkat att få in bilder i min blogg är det massa gamla inlägg som blivit fint prydda med bilder från då, ifall någon är intresserad. här kommer mest en blomma, i hopp om att solen ska komma tillbaka snarast.

Tro inte att jag nyss skulle lägga in bilder, och så fungerar det inte.
Det är inte min dag idag. Inte alls.
Men det har varit en bra dag i alla fall. en ledig dag, en skön dag.

Vissa personer tar bara massa onödig energi, det måste dom sluta med genast.
Hur kan människor leka med varandra så, att ingenting egentligen spelar någon roll?
Hur kan man kalla sej vän, när det vänder lika fort?
Visst fan vill jag vara vän, varför inte när man har kul och kan skratta ihop. Det bara väger inte över det dåliga, tjafset och paranoian längre. För paranoid är du, verkligen. Jag förstår nu hur vissa människor bara klarar av korta perioder.
Vill jag ha en vän som helt saknar samvete, och som därför kan göra en ledsen gång på gång utan att man någonsin fått en enda ursäkt eller ett förlåt? Nej.
Så var den saken klar.
Punkt där.

imorgon planer mest hela dagen, likadant lördag trots att det inte känns så kul längre. Kvällen ser jag mer framemot, matchen och det där som hör till. Jag ska skrika mej hes, det hade varit på sin plats. Söndag var det något annat som skulle hända, men jag har glömt det nu. Sedan blir det jobb på måndag, konsert på onsdag (!!) och lite sådär. Tiden bara går, och jag undrar när jag egentligen lever. Mitt i alltihopa? Ja, jag tror det.

och nu ? - lättnad.

Sådär, ny dag, nya försök. Nya satans regndroppar.
Men äh, vad gör det när jag är ledig till måndag? Det är skönt i alla fall.
Jag ska dansa i regnet.

Jag ska hämta sladden till kameran, så ska ni få se lite grejer. Varenda inlägg här ska få en bild, minst. Det är så mycket roligare då, men eftersom min sladd varit på vift för länge har det bara blivit massa ord.

Nu är det dags för en efterlängtad kopp te.

Jag har inte så mycket att skriva och berätta faktiskt.
Jobbet går utmärkt, det är roligt där, och trots att jag är dödstrött när jag kommer hem vill jag dit igen.

Jag har minsann kollat kläder idag med världens bästa smakprov, charmtrollet himself.

Anders.

Fast, nu är jag arg. Datorn hängde sej mitt i allt och jag orkar inte göra om det.

dör du så dör jag
det borde du veta
försvinner du så försvinner jag
till samma ställe

ibland behöver jag någon att andas igenom
(får jag låna dina lungor?)

kramar och skratt och fjärilar i magen, sådana där självklara "sakna-grejer"
någon som ibland säger att mitt leende väcker hans fjärilar till liv
någon som ser när mina ögon då och då glimtar till
(och tycker att de ögonen vore värda att dö för)

Hur kommer man levande ur någonting som man inte kan andas igenom? Hur lever man utan någon som betyder mer än själva livet, och därför gett det ett större värde?


- var kommer all satans saknad ifrån?


och alltid, alltid alltid,
känns det som att du är för långt borta
ifrån mig
(flera väldigt många mil för mycket)

nu börjar det, allvaret.
och i det behöver jag någonting mer än jag har.

- hur ska detta gå till?

en underlig sak är att det är först nu, som jag mår riktigt riktigt bra,
som jag verkligen saknar att någon frågar varje dag hur det är.

viska lite liv i mitt öra

sådär som förut, igen.

som jag sa, det skulle bli en bra dag idag, jag kände det, och det blev det.

vi levde liksom i vår egen värld
där allting var möjligt och hoppet var det mest levande som fanns
där kärlek och lycka och närhet var vackert.
jag vet att du minns.
men jag vet inte längre om det är något som kallas saknad

om ni visste skulle ni förstå
det tvivlar jag inte en sekund på

vi ses, vi hörs, tjena hejsan, goder afton och god natt.
(eller i alla fall, dags för duschen.)

det är lördag morgon och sommar och sol
och en Alvin i vardagsrummet som leker med sin nya traktor som han fått av oss
munnen går i ett och han pratar med sin morfar som är dödstrött
"inte sova moffa"

och så det älskade skrattet när morfar sätter igång och tramsar

jag tror att jag i natt behöver lite mer sömn än de senaste nätterna
förrgår kväll började hemma, fortsatte på möllan, och slutade vid tre ungefär i en taxi på väg hem med sällskap till morgonen
men. ja. punkt?
någonting vi helt glömde bort

jag har aldrig varit riktigt bra på det där med att sätta punkt

igår var det mys hela dagen med Alvin och Malin hos pappa
och kvällen slutade med grillning och sedan en tur till möllan

skärpning nu. på måndag ska jag jobba, och måste vara pigg.
någonting jag inte varit på åtminstone åtta hela dagar.

nu, dags att fixa programmen till älskade systers bröllop!
jag känner att det blir en bra dag idag.

Hörupp!
Mina damer och herrar!
Jag har fått sommarjobb. Kryss i taket, någon ville ha mej!
Plötsligt fick vi en utomordentlig anledning att fira ikväll.

Skål!

Bonusbroren har tagit studenten. Fy fan vad han är bra!
Han är verkligen det.


Varför är vi alltid så vilsna?

För i helvete, vad gör du i mina drömmar?
Ännu en gång blir jag påmind om att du är den enda som någonsin fått mej att känna så som jag verkligen vill känna
 - att du är den enda som någonsin gett mej vad jag letat efter

Visst var den sagan åtminstone sann?

Jag måste tro att det finns det som är sant, att allt, alltihopa inte bara alltid är en lek.

det finns ingenting som kärlek längre
men jag har så mycket inom mej som måste ut
kärlek, ömhet, längtan, känslor
- vem ska jag ge allt till?
Jag träffade en, som försvann
- en annan, där rädslan vann
sen var det han som tyckte om men inte ville
och nu handlar allt bara om en ersättnings-kille

Hemskt.

Jag vet inte hur, men jag hamnade hemma hos min mamma plötsligt
lillebror ligger i sängen och sover, så jag ska snart ta soffan i besittning (beliggning?)

Jag har ingen jävla aning?

P - jag saknar dej. Det vet du om.
Du har inte vågat ringa - det visste jag inte.
Skärpning. Jag bits inte.

Om 2 timmar ska jag hämta August
sedan måste jag fixa mej inför studentkalaset.

ännu en gång, vanlig saknad som leder till... trötthet.
PUNKT

Nu, efter en natt av alldeles för många tankar, är Annapanson vaken igen och ska fixa grejer inför bonusbrorsans student som äger rum ikväll.

Jag har precis lämnat August på djursjukhuset, för kastrering.
Kanske glömmer jag att hämta honom igen sen.

Igår när jag tänkte, funderade och filosoferade funkade det inte att logga in på min blogg-jävel. Dessutom försvann min bild jag hade här när bloggen skulle flyttas till det nya satans systemet. Bra grej detta, verkligen.
Så nu skiter jag i det. Så det så.

Såhär snygga var vi i alla fall häromkvällen.