August Augustinus Augustinony

   

En liten murvelvän på upptäcktsfärd i min lägenhet. Han biter på alla sladdar, böcker, lister och möbler. MEN jag tycker om honom i alla fall. Och jag tror att han börjar tycka om mej också.

Fick tid på vårdcentralen idag, men tror ni dom visste vad felet var? Nejdå, och nu är det helgdagar och grejer. Fick en remiss till KK iallafall, så ska ta mej dit efter tentan på fredag och se vad som händer efter det. Hoppas på ett bra besked. Håll tummarna.
Nu ska jag vara social med Josefin, eftersom hon sitter i min soffa och skriker att hon snart somnar.
Tjohopp.

Arg igen..

Ja, jag är arg.  Vadå då?
Jag är arg på pappa, för att han inte fattar nånting, och ändå inte skulle bry sej om han skulle förstå.
Jag är arg på henne, för att pappa blir så annorlunda när hon är där, och för att hon är det alltid.
Jag är arg på .. Äh, vem bryr sej.
Jag är arg på hela världen, för att det alltid är någonting som måste störa. Imorgon måste jag ringa vårdcentralen. Vem orkar? 
Sam borde i alla fall lära sej att tajma sina besök till bo01 bättre, och inte dyka upp när jag inte är hemma. Det blir så svårt då.
Jag har i alla fall tränat på friskis&svettis med Josse idag, hulken nästan! Sedan blev det grillning idag igen, vi är ganska mysiga, faktiskt. Imorgon är det valborg, men vad spelar det för roll?
Nu har jag precis fixat bland mina papper, och sitter och dricker ett glas saft medan jag kollar på matchen mellan Barcelona och Manchester. Intressant.

Jag har tre sms sparade i min utkorg på mobilen, för jag vet att jag inte borde skicka dom, och då gör jag inte det heller. Men satan vad jag egentligen vill
- ha dej här, bara

läggdags?

Wow, jag kunde koncentrera mej en liten liten stund på ekonomi, juridik, statsvetenskap och filosofer
och jag tänkte inte på så mycket annat samtidigt, faktiskt

and Anna goes to bed?
Ja, kanske.
Men av någon galen anledning är jag inte alls trött.

.

"if it's all I ever do, I would give my heart to you"
men jag tror redan att jag gjorde det, förut,
och nu vill jag gärna ha det tillbaka, tack.

arg+förbannad=ilska?

VAD har hänt med mej?!
Jag är arg dygnet runt, på allt och alla, för att jag är så ledsen, och för att jag känner att allt går åt fel håll.
Anna har blivit aggressiv och fientlig mot hela världen.

Det kanske är lika bra att folk backar.
Eller så var det sant, det där, att man behöver 16 kramar om dagen. Hur kunde jag tvivla på det när han sa det?

"All she wants is just that something to hold on to"

Och nu går vi ut och tar en promenad, jag och Josse. Hur sitter man stilla med oro och besvikelse?

accidentally in love

Sådär.
Det var det. Varför lägga tre veckor på tjafs och gnäll och mest tårar, när man behöver närhet?
Som jag sa; det finns ingen som helst anledning.
Jag blir bara ledsen.

Punkt.
Men jag är sämst på att sätta punkt!

"Only time will tell
When to hold on, when to let go
When to forget, and not let it show
When you reach out, I will be there
Love finds a way, when somebody cares
Enough to hold on.."

Men.. Vad säger man? Så viktigt var det. Och så snabbt försvann det igen.

Jag har en satans tenta på fredag som jag måste plugga till, men jag kan fan inte koncentrera mej.
- hur ska detta gå?
Det mesta just nu går åt helvete, så det kan nog bara bli bättre. Jag hoppas att jag fixar tentan i alla fall. Någonting av allt det jag läst måste ha fastnat nånstans i huvudet, trots att du tar upp all satans plats och irriterar mej.
Fattar du trögt? 
- Försvinn.

söndag

Vad finns det egentligen att säga på en söndag?
Det var en kul kväll igår, med alldeles för mycket Coca Cola, det känner jag nu, men när jag kom hem och lämnade bilen hos pappa blev allt katastrof. I alla fall i mitt huvud. Inuti.
Jag var ledsen hela natten. Och morgonen. Och nu? Jag vet inte.
Orkar man vara ledsen hur länge som helst?

Jag orkade mej in i duschen nyss i alla fall, och är fräsch för en gångs skull. Jag ska ta mej till Ica och handla så att jag får i mej någon mat ikväll också. Det är en ganska så bra idé.
Jag hoppas på ett besök från en kär vän också. Annars vet jag att jag ser henne imorgon. Det gör världen lite ljusare just nu.

"jag har låtit dej förstöra mej, jag har stampat i din takt"
you wish, stick härifrån.

F-I-E-N-T-L-I-G-H-E-T


lördag

Jag skäms. Jag "glömde" skriva igår att lillebror fyllde 20 år. Jag glömde. Katastrof.
Han fick i alla fall ett presentkort på systemet, såklart, trots att han egentligen inte skulle ha någon present detta året.

Nu ska jag snart iväg och träna med storastorasyster, trots att jag inte har någon ork idag,
och sedan bär det iväg till storasyster i Kävlinge
för hon ska minsann ha 25-årsfest!
Yääh. party party, ni vet.
Faast, Anna kör. Typiskt. Så det blir ungefär 5 liter Cola att se fram emot ikväll, tror jag.
Inte fy skam!

Mr. August

Mina kära vänner, hälsa på August!
En liten murvlig lejonkanin, och min nya vän. Nåja, vi ska bli vänner i alla fall, den dagen då han vågar sej ut underifrån soffan och kan mysa hos mej mer än två sekunder.
Lite tålamod bara, så tycker han nog om mej snart.
Mitt lilla lejon!

Annars då?
- Jag har ingen satans aning.
Det var någonting med lite mys, någonting med att jag tränar igen, med att jag börjat springa, någonting med att jag känner det i magen, med att jag vill men inte vågar, någonting med en dejt och någonting med att..
Jag vet inte.
Ikväll.

ointressant.

Dagens horoskop;                                (Josse: "- Amen,skämtar du?") 

Tecknen råder dig att vara konkret och realistisk.
Låt inte känslorna styra för mycket i nära relationer.

Så var det med det.

Nu är det snart dags för utflykt mot kävlinge, sen hämta hem en liten ny murvlig vän, utflykt med systeryster och Josse, kommer nog dö av skratt. Men det får man ta ibland.

Anton är ett sär.

lite lite lite

det är inte så att jag inte är ledsen mer
det bara känns lite lättare idag

efter lite prat med teresa, josefin och mickis i skolan
och efter att sedan ha varit och tatuerat mej
och sedan varit en runda på burlöv center

och alltihopa i solskenet.

jag vet inte, det känns bara lika bra, just nu
min kropp skriker efter din
men idag är jag mer mej själv igen.

aldrig mer

jag har sagt det förut, och jag säger det igen: aldrig mer.

nu måste jag släppa detta, för att inte falla mer, och samtidigt vet jag att det är försent, jag är redan fast, redan där, redan för långt ner? förhoppningsvis inte.

det liksom värker i hela kroppen plötsligt
som att jag saknar något jag aldrig ens haft
som att jag.. som att jag själv pajade något som kanske kunde bli något bra?
alltid alltid alltid

detta är inte jag, detta är inte jag, detta är inte jag, detta är inte jag, detta är inte jag, detta är inte jag, detta är inte jag, detta är inte jag, detta är inte jag !

vad är det som saknas hos mej så mycket att det värker ibland?
vad är det som inte finns?

jag vill bara gråta. lämna mej ifred.

imorgon ska jag tatuera mej.
och dagen därpå hämtar jag minsann hem en ny liten murvlig vän,

så det så.

gårdagens tankar.

Jag skulle vilja samla på stjärnor i en burk
men då finns det inga kvar på himlen att se på till slut

jag har ont i magen.

ibland när du såg in i mina ögon kände jag att du såg hela mej
jag vet inte om någon gjort det sedan dess
- om jag låtit någon göra det
jag vet inte om jag velat
men ville jag då att du skulle göra det?
det vet jag inte heller.


jag trivs så bra med att vara själv just nu (gör jag det egentligen eller är det bara som jag vant mej?)
och därför stör det plötsligt att någon ska vara nära, eftersom jag vet hur det kan sluta
- och då står jag där igen, och måste vänja mej på nytt, vid något som jag då förmodligen inte vill

"I wish you didn't go, I wish you didn't go, I wish you didn't go away"
nästan desperat, precis som i låten
som det var då när han gick för första gången
men det kan aldrig göra lika ont igen, och ändå, ändå, skrämmer det mej

jag stället frågor som det inte finns svar på
och tror någonstans att jag ska hitta ett svar, en förklaring, några ord som gör det lite lättare
men det liksom händer ingenting
det bara fortsätter och fortsätter och fortsätter

Det är dags att älska på riktigt. Jag ska bara fundera ut vad det handlar om. Hur ska jag veta?
Jag är en sådan som dödar varenda fjäril som kommer i min väg.
Jag är en sådan som hoppar sönder alla rosa moln jag någonsin svävat på.
Ja, jag är en sådan.
Fast en sådan full med kärlek inuti.

vi lever liksom inte längre
vi bara existerar i stress, jobb, måsten och meningslösa konversationer hit och dit
- var tog livet vägen?

"Could it be any harder, to live my life without you?"
och det blev egentligen bara lättare
då när jag var själv en liten stund
men jag var inte själv tillräckligt länge och har inte varit det förrän nu, flera år senare
flera år senare har jag lärt mej att vara bara jag
det har alltid varit dessa ovetande pojkar som kommit och gått och egentligen inte betytt så mycket mer, hemskt nog
men någonstans fick dem mej ändå att må bättre än jag gjorde själv, just då
- och det var för det jag älskade dem, allihop, var och en.


Nära, närmre, närmast - får jag älska dej?


pytteliten note.

Det är en sån där skriva-och-försöka-förstå-dag idag.
Ni ska få se senare.

Men, framförallt, det är systerysters dag eftersom hon fyller 25!
Vi gratulerar, vi gratulerar, ja må hon leva, med en enkel tulipan osv.
Ni fattar.
Hon är bäst.

vår med regn

ja, det stör att inte kunna koncentrera sig
ja, det stör att le åt minsta lilla sak
ja, det stör att ha någon bredvid i sängen
ja, det stör att ha någon i huvudet hela tiden
ja, det stör !

men fanihelvete om det går över nu när det börjar kännas bra.



imorgon fyller min älskade älskade älskade storasyster år ♥
och det måste firas. utan tvekan.
party blir det nästa helg, men imorgon ska vi ut och äta minsann.
storasyster är värd det bästa i hela världen.

fjärilar


när denna människa skrattar och jag ser på
då känns det i hela jävla magen


13 april

Here we go again.
Återigen är det dags för kortison och fragminsprutorna.
Jag är som en gående medicinbomb. Kemikaliemänniska.

"Could it be any harder
to watch you go, to face what's true"
jag har sett honom gå
gång på gång                                       på gång på gång
precis som du.
                                                därför känns det.

Vadå hosta?
Snart kommer jag hosta upp mina egna lungor. Sluta kittla mej i halsen för tusan!
Men, kanske får jag skylla mej själv som tog mej in till Möllan igår kväll, satt där till ett, gick vidare, var i stan till tre, och sen gick hem i kylan med två mysiga människor, och var hemma, iskall och förfrusen ungefär vid halv sex.
Att jag sedan vaknade vid nio av ett litet busmonster som sovit över hos pappa precis som jag, och fick sätta mej och bygga med klossar ett tag tills ögonen gick i kors, det gjorde inte så mycket, Fööör, solen sken!

Nu är jag där igen
- när jag måste hitta en förklaring till varför jag gör som jag gör,
och jag försöker verkligen komma på något bra att säga, något som kan förklara åtminstone en liten pyttedel
men det finns inga ord.
och den verkliga förklaringen är begravd och den vägrar jag röra.

Vad fan händer inuti?

Han förstår ingenting, säger han.
och dom ögonen, dom ögonen!
jag dör. helst inte just nu.
hela satans kvällen såg jag de där förbannade läpparna och .. ja, ni vet hur det kan kännas.
och sen när dom faktiskt kom nära, vad gör jag då? vad fan gör jag då? vad i helvete?
allt kändes plötsligt obehagligt
(rör mej inte, försvinn, låt mej vara)
två sekunder senare kramas vi och jag mår bättre än under hela kvällen                           VA??
Han förstår ingenting, säger han.
Jag klandrar honom inte.

Klockan är 19:24, det är söndagen den 13 april
- och bara du är i mitt huvud.


paranoia

detta är helt totalt sjukt, nästan så att man måste skratta
men jag orkar inte bry mej mer
man får vad man förtjänar, så är det alltid.

"vill du få en att må dåligt?"
nja, ja, jo, det vill jag nog ja - för det vet vi ju båda två att Anna är en hemsk människa och en otroligt dålig vän!
att jag inte tänkte på det!
såklart att hon gör allt för att få dej att må dåligt, det är ju det hon alltid försökt genom att ställa upp och finnas där och svara på i princip varenda sms i flera år sen du började må dåligt
just det. precis så ligger det till. då är vi överens.
men nu - ingenting mer.

nu räcker det. och snart är det dags för öl. med de vänner som faktiskt finns där för mej också. ♥ sådär som man ska vara för varandra, och inte bara på ett håll.
oh, crap. jag ska bara snyta mej femton gånger till, så jag kan andas mellan varven. det underlättar.

saknad / tomhet

Den 18 juni 1993 skickade Anna ett brev till sin farmor och farfar.

Hej Farmor och Farfar
Idag har jag varit i falsterbo med fritids det regnade och blåste där. Jag har också skrivit ett brev till min kompis. (VÄND) Det är roligt att ha sommarlov tycker jag. HA DET SÅ BRA HÄLSNINGAR ANNA

jag kan fortfarande adressen utantill, men
det blir aldrig mer några brev.

10 april

jag vet inte vad jag ska skriva, jag vet inte vad jag ska göra, jag vet inte var jag ska ta vägen

men jag tror att jag vet var jag vill
och det skrämmer mej sominihelvete

äh. jag ska ta en dusch nu. eftersom jag inte gjort det på ett par dagar. sist jag duschade var nog i tisdags innan jag tog bussen in till stan i regnet den kvällen för att gå på bio där det inte visades några bra filmer.

jag vill inte ha fler pauser från mitt liv nu när jag äntligen lärt mej leva.
jag är så trött på det här nu. jag vet att jag gnäller, jag vet att jag låter bitter.
men vem som helst hade tröttnat på att vara jag för längesedan.

Inte nog med det.
Jag tänker på dej.
- helvetes jävla skit

dagen före onsdag.

"excuse me for being this mad
but it's all in my head"


vem orkar med femtusenetthundratjugotvå sms om dagen, med tjat om att ses och sedan tjafs?
orka missförstå allt. orka tjura?

jag har ingen ork alls. det kanske är det som är problemet.
jag är trött på det här nu. det är fan ta mej alltid någonting.
det vilar en förbannelse över mej, jag lovar.

och på samma sätt som jag dödar mina egna fjärilar alltid
så dödar du dem genom att bara blunda


jag menar..

Okej att jag kräkte ett antal gånger på båten innan denna bilden togs av någon anledning, men fan. Det ser ni väl, här mår jag ju bra!

image115

måndag sha la la la la!

Jag har världens mest meningsfulla dag idag.

Men eftersom jag nu sitter hemma hos min mamma som snart kommer hem från jobbet så blir det nog ändå en mysig kväll.

Annapanson hade 597 foto på sin kamera från Thailand. Och då har Elin massor av bilder också, och Marie.
Katastrof-mycket bilder helt enkelt. Och när jag ser dom längtar jag tillbaka.
- Vem skulle inte gjort det?

Nu ska jag föna och fixa håret i brist på annat, trots att jag inte ens ska gå utanför dörren mer idag.

"Såna som vi vet nog inte vad kärlek är"

tristess.

"i can't walk out
because I love you too much baby... "

la la la lalalala

jag är så satans himla urdålig på att sjunga, men idag gör det mej glad att göra det i alla fall
kanske kan det göra andra glada att dom faktiskt slipper höra?

jag är så förbannat rastlös!
men jag har ont och vet inte om jag kan göra något

det känns som att hela-jävla-livet rasar samman
men ändå vet jag att det bara är en hemsk känsla
och att det inte alls är i närheten av att vara så

dags för en dusch.

"Hey, do you mind me asking for a part of your love,
of your world, of your bed, of your heart?
"

svordomar.

"two weeks away feels like the whole world should have changed
but i'm home now, and things still look the same"


Nej, nu räcker det!

Hur mycket ska jag ta?

Idag vill jag bara skjuta mej. Nej, inte bara. Jag skulle kunna hänga mej också.
Missar jag dagen i skolan imorgon pga detta så hoppar jag av. Punkt slut.
Och så gräver jag ner mej.

(i varm sand på en strand långt långt borta där solen skiner)

Alldeles för många drömmar väcktes i Thailand.

www.tv.nu, så vet jag vad jag ska göra resten av dagen.

"I still need you, but, I don't want you now"

ytterliggare en helvetes jävla dag.

05.18 slog Annapanna upp ögonen i morse och trodde att klockan var 10.18 som den hade varit i Thailand.
Att Anna inte somnat förrän vid halv tre, tre pga en viss människas ord
och att Anna vaknade till flera gånger under natten och insåg att denna människa varit med i varenda dröm
- det hör inte hit

Jag tror att det sista avgjorde. Att denna människa sprang efter mej när jag gick och vägrade ta ett nej på frågan om vi skulle ses idag.
- Så ses vi imorgon?
Jag kunde knappt se in i ögonen utan att skrika ja ja ja ja ja - JAA!
men istället sa jag
- Kanske.

som att jag hade på känn att någonting skulle gå snett idag
jourläkarcentralen nästa.
jag har så ont att jag gråter och skriker

och när jag försöker fokusera på ett par ögon som gör mej glad
kan jag ändå bara höra en och samma sak i huvudet gång på gång;

- hur mycket tål en människa?


sista kvallen i thailand.

Imorgon ska vi aka hem.
Antligen.
20 over 7 borjar det. Da blir vi hamtade pa hotellet, och aker till flygplatsen. 10.55 thailandsk tid flyger vi om allt gar som det ska. Sedan ar vi hemma 18.30 om jag inte har helt fel.
Det ska bli skont, faktiskt.

Jag maste fundera ut vad jag vill. Detta funkar inte.
Min mage mar inte riktigt bra som det har varit nu, och det verkar som att jag kommer hem till valdigt mycket skolgrejer att gora, dvs mycket stress.
Jag maste fundera och ta ett beslut.
Men forst ska jag sitta 12 timmar pa ett flygplan, komma hem till kylan och festa lite grann.

Sa far det bli.

om 2 dagar

Har sitter man i Thailand, fortfarande i den minst 30 gradiga varmen, och sa far jag reda pa att tenta, arkivuppgift och b-uppsats vantar mej nar jag kommer hem. Underbart. Jag visste det dock redan innan jag akte, men forst nu kanns det jobbigt.
Asch, det loser sej. Det brukar ha for vana att faktiskt gora det. Det kan bara ta ett litet tag.

Haromdagen akte Anton och jag en tur pa Gumpy-lumpy, en valdigt stor och sot elefant, genom djungeln.
Jag hade velat ta med honom hem.

Nu borjar hemlangtan komma pa riktigt. Har bara imorgon kvar har, sedan ar fredag bara en lang resdag fran klockan sju pa morgonen. Nu blir det ett dopp i poolen pa hotellet, tror jag.

- Smakar allt bra?
- Excuse me, we are missing the pommes.
- Jasa, men du kan prata svenska med mej.


Kramp i magen.

RSS 2.0