Annapanson & alla förbannade ord.

Jag skulle vilja samla på stjärnor i en burk
men då finns det inga kvar på himlen att se på till slut

jag har ont i magen.

ibland när du såg in i mina ögon kände jag att du såg hela mej
jag vet inte om någon gjort det sedan dess
- om jag låtit någon göra det
jag vet inte om jag velat
men ville jag då att du skulle göra det?
det vet jag inte heller.

jag trivs så bra med att vara själv just nu (gör jag det egentligen eller är det bara som jag vant mej?)
och därför stör det plötsligt att någon ska vara nära, eftersom jag vet hur det kan sluta
- och då står jag där igen, och måste vänja mej på nytt, vid något som jag då förmodligen inte vill

"I wish you didn't go, I wish you didn't go, I wish you didn't go away"
nästan desperat, precis som i låten
som det var då när han gick för första gången
men det kan aldrig göra lika ont igen, och ändå, ändå, skrämmer det mej

jag stället frågor som det inte finns svar på
och tror någonstans att jag ska hitta ett svar, en förklaring, några ord som gör det lite lättare
men det liksom händer ingenting
det bara fortsätter och fortsätter och fortsätter

Det är dags att älska på riktigt. Jag ska bara fundera ut vad det handlar om. Hur ska jag veta?
Jag är en sådan som dödar varenda fjäril som kommer i min väg.
Jag är en sådan som hoppar sönder alla rosa moln jag någonsin svävat på.
Ja, jag är en sådan.
Fast en sådan full med kärlek inuti.

vi lever liksom inte längre
vi bara existerar i stress, jobb, måsten och meningslösa konversationer hit och dit
- var tog livet vägen?

"Could it be any harder, to live my life without you?"
och det blev egentligen bara lättare
då när jag var själv en liten stund
men jag var inte själv tillräckligt länge och har inte varit det förrän nu, flera år senare
flera år senare har jag lärt mej att vara bara jag
det har alltid varit dessa ovetande pojkar som kommit och gått och egentligen inte betytt så mycket mer, hemskt nog
men någonstans fick dem mej ändå att må bättre än jag gjorde själv, just då
- och det var för det jag älskade dem, allihop, var och en.

Nära, närmre, närmast - får jag älska dej?