Annapanson & alla förbannade ord.

det var 4 dagar & en timme sedan jag skrev i min blogg sist. det står det här. anteckna!

gårdagen var underbar, med de vackraste av människor, de härligaste av ord och de finaste tankar. det blev en fantastisk dag och kväll, trots regn här och där.

hennes leende jagar mej i mina drömmar. varför försvinner alla fina människor från världen?
begravningen är på tisdag, och jag måste få gå och säga hejdå, trots att det får mej att börja gråta. det får jag väl?

egentligen har jag inte så mycket att skriva, jag är lite sådär tom trots femhundraåttio känslor på en gång. jag vet bara inte hur jag ska hantera alltihopa än. det återstår att se.

han har världens vackraste fötter, är det inte underligt?

en dag.