en kulen natt

jag hörde fågelkvitter när jag cyklade hem genom staden nyss.
och fast att mörkret skrämde lite grann så nynnade jag på en fin sång hela vägen.

det är inte illa.

nu väntar sängen. imorgon är det fullt upp, full fart, fullspäckat som vanligt. jag vet inte när jag ska få vila, men jag vet att jag en dag kommer att behöva det. och när den dagen är här finns det ingen som kommer att vila så mycket som mej. då vill jag att du vilar med mej.

ord räcker inte till. först när det man faktiskt gör är samma som hjärtat vill kan man vara ärlig mot sej själv, det kan vem som helst förstå. resten blir så lätt överflödigt och oärligt på alla håll.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0