en vanlig dag.
”Du har viljan att bli större, här är du redan stor”
men min värld är ingenting för dej, det vet jag om. min värld räcker inte till.
lite som;
"Du flyger högre än oss andra
De får se upp varenda gång
Först när du tar dig ner på jorden
Först då kan jag va din vän"
men kan man gå runt och tro att man är bättre än andra hela tiden? vad händer med ödmjukheten i den här världen?
jag har massor med foto som ska framkallas. - men jag vet inte längre vilka som är viktiga att spara?
Har du glömt vad som hände?
Jag bits inte. Det går utmärkt att ha vägarna förbi, att ringa ett samtal, att skicka ett sms. Jag är trött på människor som aldrig gör saker på riktigt. Som bara pratar och aldrig agerar. Som säger men aldrig gör. Det finns så mycket tomhet i alla ord. Vem vinner utan att chansa? Vem kommer någonstans utan att gå?
Har du glömt hur det slutade?
Vissa löften är nog så mycket enklare att hålla. Och vissa var lättare för mej att ta till mej. Jag skulle ha litat mer på det som inte sades, litat mer på mej själv. Och först nu vet jag att jag aldrig skulle ha litat på ett enda ord jag fick höra, för det låg ingenting i något av dom. Det bästa är att man lär sig av sina misstag, och jag kommer aldrig göra samma sak igen. Nu vet jag bättre.
Har du glömt?
Lärdom nummer 1; Man ska aldrig välja bort sådant man vill ha kvar. Och jag skulle aldrig göra det. Aldrig någonsin. Aldrig någonsin välja bort kärleken, för jag vet att utan den kan man inte leva på riktigt.
Lärdom nummer 2; Att älska som om varje dag vore den sista, och inte tänka längre än så. Tiden går framåt hur man än vrider och vänder på det.
Minns du smaken av min tunga?
Det kanske är dags att skriva en ny saga?
Det måste finnas en ny början någonstans mittiallt det här.
”Du skulle sälja din själ för att få stanna där”
- Och jag skulle sälja min för att få ha dej här.
