nej tack?

Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!

Jag diskade nyss, och tappade mittiallt ner hälften av det diskade i diskhon som var fylld med fettigt vatten. Resultat? Omdiskning självklart, och ilska.
Alldeles nyss tog jag dessutom min medicin, men den första jag tog slängde jag i soporna, för att jag tog fel på den och förpackningen? Ännu mer ilska. Stubinen är nere på noll, det smäller direkt. Det smäller fort, det smäller hårt och ont gör det.
Och varför? Därför att det ligger något och gnager nere på botten.

Kanske är det så att jag är för arg för mitt eget bästa.
Så, vad gör jag? Om jag går in i orsaken och i ilskan så resulterar det bara i att jag inte vill se den som orsakade det. Om jag inte går in i det så ligger det kvar och gnager. Om jag inte låtsas om det försvinner det i alla fall inte.
Jag ser ingen utväg. Och utvägar är egentligen det jag är bäst på!

Vad händer?


Ni får kalla mej konstig om ni vill men jag vill inte drömma mer

Jag drömde inatt att pysen rymde, att han kom tillbaka med en lång lång spik i ena tassen, att vi tog ut den och att han försvann igen

Jag drömde att jag blev förföljd i en skog och ramlade nerför en brant brant backe mitt i alla löv
Jag drömde att jag stötte på en hemsk människa av en slump ute, att vi pratade och tyckte det var roligt att ses, att vi var nära och att allt sedan blev upp och ner

Sådär som det kan bli när det inte längre bara är ner och upp


"I think I've already lost you

I think you're already gone

I think I'm finally scared now

You think I'm weak
I think you're wrong"


Jag tror jag förlorade redan i början, att vi gjorde det.

Någonting som då inte riktigt hade börjat men som hade tagit form

Och kanske räckte det


"I said I loved you, but I lied.."

Och det viktiga här är fortsättningen. Ni vet väl hur det fortsätter?


Och förresten så är jag ett stentroll.

Och ikväll, vi har varit på teater!

I just love it.
Fast det var ingen bra föreställning, tyvärr. Den gav inte mycket alls.

Med en arg känsla av o-okej lägger jag mej i sängen för att sova.
Så länge det finns ett "imorgon" finns det nya dagar och nytt hopp.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0