Annapanson & alla förbannade ord.

well, det har väl kanske tagit lite mycket på krafterna, alltihop, de senaste dagarna
de kanske har varit lite mycket
kanske lite mycket fokus på allt utom känslor
och så kom det nu, det slog liksom tillbaka på mej

men från den ljusa sidan, ni vet, därifrån som man ska se det;
jag hann åtminstone innanför dörren hemma.

min blomma i fönstret liksom ligger ner och håller på att dö, eftersom jag inte ens har kommit ihåg att vattna den.

jag vill be om ursäkt för att min energi inte räcker till, och för att jag tycker om dej för mycket.

jag har nya trosor, för den som är intresserad. och för den som inte är det; du får ändå inte se dom.

förresten, jag vill INTE att du ska ringa mej, förstår du inte? du är konstig.
och jag vill inte träffa dej, jag orkar inte prata med dej, jag vill inte träffa någon som blir sur och kräver saker trots att man knappt känner varandra. skärp dej.

detta är nog det enda jag kan skriva för tillfället.
..och så måste jag påpeka för Såfia att visst är åttan också evig, men den korsar ju sej själv på vägen. Inte riktigt lika fint.
punkt.