det är fredag
men vänta nu lite här....
huri helvete kan man vakna jätteillamående med superont i magen och med en känsla som säger att man bara vill kräkas och sedan gå under jorden?
jag har minsann kommit till en punkt där jag hatar mina drömmar.
- för att dom gör mej liten, för att dom gör honom elak i någon annans ställe, för att dom förödmjukar mej, gör mej osynlig, gör mej obetydlig, gör mej ledsen som aldrig förr, påminner mej om hemska händelser, får mej att inte våga hoppas på annat, för att dom gör mej obefintlig och får mej att känna att det inte spelar någon roll.. osv etc och allt vad det heter.
well, räcker det inte att dom får mej att må som nu?
men. är det inte så med garderober ändå, att man måste rensa ibland? plocka bort allt det som inte riktigt passar längre, eller åtminstone lägga undan sådant som inte passar just nu? och liksom fokusera på det som fortfarande sitter bra, det som fortfarande gör en fin, det man fortfarande trivs i?
en parentes; ät inte kall yoghurt samtidigt som du dricker te. det gör ont i tänderna då. någonstans visste jag det, men jag var dum nog att göra det i alla fall.
"I might be crazy, that's not the same as insane
And I'm scared, but that's not the same as being afraid"
Så det så.
"I don't need you to fix me"
men det är ju inte det som är riktigt meningen heller.
det handlar om någonting helt annat.
jag har en plan.
"where will I be when I stop wondering why?"
förmodligen död. eller så har jag då lyckats bli en helt annan människa. men perioden då jag ville bli någon annan och aldrig mer behöva vara jag är borta, det var längesedan, det är definitivt inte nu. vem ska vara jag om inte jag kan vara det?
En vacker dag. Då vet jag.
ovanpå allt en fråga som liksom ekar; är jag redo för något sådant?
och så ser jag hans leende framför mej, och svaret är givet.
hur
jag har minsann kommit till en punkt där jag hatar mina drömmar.
- för att dom gör mej liten, för att dom gör honom elak i någon annans ställe, för att dom förödmjukar mej, gör mej osynlig, gör mej obetydlig, gör mej ledsen som aldrig förr, påminner mej om hemska händelser, får mej att inte våga hoppas på annat, för att dom gör mej obefintlig och får mej att känna att det inte spelar någon roll.. osv etc och allt vad det heter.
well, räcker det inte att dom får mej att må som nu?
men. är det inte så med garderober ändå, att man måste rensa ibland? plocka bort allt det som inte riktigt passar längre, eller åtminstone lägga undan sådant som inte passar just nu? och liksom fokusera på det som fortfarande sitter bra, det som fortfarande gör en fin, det man fortfarande trivs i?
en parentes; ät inte kall yoghurt samtidigt som du dricker te. det gör ont i tänderna då. någonstans visste jag det, men jag var dum nog att göra det i alla fall.
"I might be crazy, that's not the same as insane
And I'm scared, but that's not the same as being afraid"
Så det så.
"I don't need you to fix me"
men det är ju inte det som är riktigt meningen heller.
det handlar om någonting helt annat.
jag har en plan.
"where will I be when I stop wondering why?"
förmodligen död. eller så har jag då lyckats bli en helt annan människa. men perioden då jag ville bli någon annan och aldrig mer behöva vara jag är borta, det var längesedan, det är definitivt inte nu. vem ska vara jag om inte jag kan vara det?
En vacker dag. Då vet jag.
ovanpå allt en fråga som liksom ekar; är jag redo för något sådant?
och så ser jag hans leende framför mej, och svaret är givet.
Kommentarer
Trackback
