sådärja.

Varför går jag och ler för mej själv när jag är ute?
Jag kom på mej själv med att göra det förut idag, och insåg att det var därför alla tittade underligt på mej.
Jag måste ha varit den som såg gladast ut av alla som var ute i dagens regnväder.

Jag fick minsann träffa Mickis och Josefin på fika idag, det var välbehövligt och fruktansvärt trevligt, roligt och mysigt.
I sommar har vi bokat in en Stockholmstripp, jag ser verkligen fram emot det.

(jag försöker att inte tänka så mycket på det, jag har ju slutat grubbla och älta. men det är nästan lite skrattretande att jag fick kämpa för uppmärksamhet just då. och att jag faktiskt också gjorde det.)

Nu; ivägskuttande till busshållplatsen för att möta upp celebert besök från Anders.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0