Annapanson & alla förbannade ord.

"Den som måste vinna får aldrig vara svag
men den som vågar känna hon lever varje dag"

Nu har jag förbannat ont i magen. Och därför borde det vara dags att sova.
Imorgon är det bodypump. Nya koreografin för andra gången, och jag har träningsvärk sedan sist.

Jag vill bara framföra en liten liten sak, en liten synpunkt. Att det faktiskt råkar vara en himla skillnad på olika sätt att säga något.

Titta på det här;
Jag skulle så gärna vilja att du... Skulle du kunna det?
Naturligt svar:
- Självklart.

Jag tycker faktiskt att du borde..
Naturlig reaktion: - Vem är du att säga vad jag borde?
eller - borde enligt vem?
eller bara - jaha?

Ointresse helt enkelt. För att man blir tillsagd vad man skall göra istället för att bli tillfrågad.
Well, det var inte mer än så. Och det var ingenting jätteviktigt.
Ikväll saknar jag en gammal vän. Väldigt väldigt mycket.



Dom säger att det är sommar nu, men jag känner den inte.
Dom säger att det löser sej med tiden, men jag känner inte ens att den går.
Dom säger att solen kommer fram efter regnet, men det har inte ens torkat än.
Dom säger att jag ler ett förbannat vackert leende.

Jag har slutat att lyssna.