Annapanson & alla förbannade ord.

8
åtta
idag är verkligen en 100 %- dag. 100 % närvaro, 100 % leva för stunden, 100 % omogna jävla avokadosar på diskbänken, som jag var så förbannat sugen på. 100 % avokadokäkande en annan dag, alltså.

7
sju
du tar för mycket plats.
- eller jag får inte ta tillräckligt med plats?
- eller jag känner att jag inte får plats?
- eller jag är helt enkelt på fel plats?
hur är det egentligen?   och vilken roll spelar det?

6
sex
jag har slutat analysera, eftersom jag oftast vecklar in saker då, och jag har slutat tänka så mycket.
mer handling, mer liv liksom. inte lika mycket tanke, mer känsla. mer nu, än då och sedan.
men, mina damer och herrar, för att kunna gå runt som en normal människa och inte tänka så måste mina tankar hitta ut någonstans och jag har beslutat mej för att lägga dom här. vart fanken ska dom annars ta vägen?

5
fem
jag har en liten känsla av att det som är spännande för mej är det komplicerade
att det ger en större känsla av utmaning och ger mer motivation
och att jag därför kommer att ta bort en del av spänningen genom att sluta veckla in och komplicera
men det får visa sej.

4
fyra
du drar i mej
eller?
egentligen dras hela jag till dej, men det kanske inte riktigt är samma sak?
i vilket fall som helst så drar jag mej själv samtidigt bortåt, för jag har hört att det är farligt att dras för nära någon
för det är så jag gör
det är i alla fall otroligt jobbigt att hela tiden behöva dra i sej själv och jag måste sluta med det
nu var det ju trots allt så att jag skulle sluta med halva saker, ska det vara så ska det vara 100 %.
risken finns dock att allt mindre görs, men jag tror minsann att jag kommer lyckas med mitt 100%-projekt.

jag skulle kunna lyckas med vad som helst.

Jag vet att jag kan.
och jag vet att jag vill.
Det är väl huvudsaken?

3
tre
någonting om en grundläggande trygghet
och väldigt mycket om en Anders som lägger märke till det
jag har hittat trädet som vi ska sitta och mysa under i sommar, förresten

2
två
Folks, det är fredag!
Jag fick en liten känsla nyss av vart jag skulle vilja lägga mina 100 % idag, men nej. nej nej nej. det är ett ord jag ska sluta med också, för övrigt. även "jag vet inte". vad är det för ett jävla svar på en fråga? man vet alltid någonting. jag vet mycket. inte jättemycket som kanske är så intressant för alla andra, men jag har åtminstone mycket inuti.
well, mina 100 % går idag till mina älskade syskon, och när jag tänker på det är det precis där jag vill lägga dom. det ska bli så förbannat mysigt.

utan er - ingenting.

1
ett
nu får ni ursäkta att jag avbryter mej själv, men solen kom nyss fram! och nu vet jag verkligen inte vart jag ska lägga all min energi. kom hit så lägger jag den i din famn? eller, egentligen borde jag inte skriva här, utan istället lägga min energi på att börja på min nästa bok som jag fått en idé till, till och med innan jag ens gjort någonting med den förra. men, har man för mycket ord och historier på lager, måste man få ut det innan man spricker.
jag vill inte spricka.
jag vill inte gå sönder. igen.
och det bästa av allt, jag vet att jag inte kommer göra det. det näst bästa, om jag skulle göra det vet jag efter allt jag gått igenom att jag kommer ta mej ur det och le igen. annars vore jag inte jag.

0
noll
vad vore jag utan mitt leende?