Annapanson & alla förbannade ord.

Solen skiner inte lika starkt idag, det är lite mer moln. Hursomhelst så vore det svårt att slå gårdagens strålar, gårdagens leenden och särskilt gårdagens konversationer. Ibland när man klassar någonting som "intressant" så är det för att man inte har något mycket bättre att säga. Men denna gången var det verkligen intressant, som i någonting väldigt bra.
Äh, jag går inte ens in för att försöka förklara just nu.
Jag kan inte sova om nätterna, jag var hemma vid två igår, och jag vaknade sju, kunde inte somna om, kan aldrig somna om, jag liksom lever på sparlåga fast med superenergi, överskott som jag inte ens vet vart det kommer ifrån. Det brukar bli så fram till våren, men det är lite tidigt i år, jag hinner inte med mej själv.

Nåja, dagen idag var inte planerat alls, och jag skulle bara mysa, fira bara mitt hjärta, och bara vara.
Meeen, rastlösheten trängde såklart på redan när jag vaknade och inte kunde somna om, och nu, plötsligt är hela dagen planerad. Till och med maten ikväll, ibland borde jag ta det lugnt, men ibland kan jag bara inte. Support, någon?

Så, mina damer och herrar, en glad alla hjärtans dag till allihop. Jag tänker inte säga "älska varandra mer än någonsin", för det borde man göra varenda dag. Jag tänker inte säga "ta vara på varandra" för det hoppas jag redan att alla gör. Jag tänker inte säga "berätta för folk du älskar att du älskar dom", för det behöver man förhoppningsvis ingen speciell dag för, och dessutom gör man det förhoppningsvis mer än en gång om året.