avklarat
Sol igen, och självklart har vi bestämt att vi ska bada! Vad annars?
Ikväll ska vi på kalas och äta tårta. Jojomen.
femhundraåttio biverkningar. nu. när började det egentligen, tre dagar sedan? utan att den närmaste visste någonting? det kanske var lika bra.
dessa biverkningar stör mej dock inte särskilt mycket, och jag vet att dom när som kan upphöra och ta slut. precis som allt annat.
och morgonen, som vore den utan någon som helst logik, utan någon som helst utväg. men det varar inte så länge.
stranden väntar ju på mej, på oss. livet gör det!
jag saknar min nallebjörn. det finns dock ingenting att hänga upp det på den här gången, ingenting bestämt, ingen konsert, ingenting glömt och kvarlämnat. och dom säger att det då är nu det visar sej om man kan hålla i det där som kallas kärlek. och jag tror mej redan veta svaret.
berättelsen slutar här.
saknar...
