att prata förstånd med sej själv.
Förihelvete.
- Men Anna, du förtjänar bättre.
Bättre?! Bättre än vadå?
- Bättre än.. du förtjänar något bra helt enkelt.
Vem är bra då?
- Sluta envisas, ibland måste man ge upp.
Men, jag vet inte hur man gör det.
och så om igen.
- Men Anna, du vet ju inte ens själv vad du vill?
Jo..
- Vad vill du då?
Jag vet inte.
- Nä, där ser du, hur kan du önska att saker ska vara på riktigt när du inte känner på riktigt?
Jag kan känna på riktigt.
- Gör det då?
Jag ska, när jag känner att det är värt det att verkligen känna efter.
och återigen.
- Men Anna, du vet ju hur det är, hur han är, du kan inte ändra en människa?
Jag vet.
- Och du kan inte ha någon nära ändå ju?
Jo.
- Sen när då?
Sen jag kände att jag skulle vilja ha honom där.
Kommentarer
Trackback
