uppror.
(Bilderna på Emil, från ikväll kommer en annan dag.)
Just nu är det uppror i hela mej. Jag hann innanför dörren innan jag började gråta, det gör ont i hela magen, det gör ont i hela mej. Det till och med är svårt att andas. Allt bara för ett par ögon.
Vad fan hände nyss?
I flera år har jag undrat, faktiskt letat-lite efter dej
för att du varit försvunnen återigen
sist kom du tillbaka
men då visste du var jag bodde, och jag hade annat då och du fick gå
jag ångrade det en minut senare, jag har ångrat det sen dess,
undrat sen dess
och sen var du borta ännu en gång
Så plötsligt, när livet bara levs, mitt i allt och ingenting, när jag inte längre är förberedd och tänker att 'kanske får jag syn på dej'
DÅ, då får jag det
och ser domdär ögonen f a n vad jag har saknat domdär ögonen, alltid domdär
och du såg på mej också, jag såg i dina ögon att du såg mej, Amin
precis som då, förlängesen
med precis samma blick
precis samma intensiva ögon
fan, herregud, det är klart att jag känner igen dom, dom har förföljt mej i mina drömmar ända sen dess!
så gick vi förbi varann på stan nyss, nu sådär ett antal år senare, såg på varann tills det inte gick och se mer, vände oss om
men fortsatte ändå gå, åt varsitt håll, sådär som man gör ett antal år senare
jag skulle ha stannat precis där, precis då
och vänt om, gått samma håll som du
sagt, kanske, 'hej'
sagt, kanske, någonting.
istället; ingenting
nu; åter på noll
återigen undran
men med en obehaglig känsla, som jag tidigare lyckats begrava, ända uppe på ytan
o c h s a k n a d
värre än någonsin.
