Annapanson & alla förbannade ord.

Se där, veckan har börjat och jag har överskottsenergi efter att ha legat sjuk en vecka!
Jag är nog inte helt frisk ändå, jag kan knappt sova om nätterna pga min hosta, men om dagarna känns det helt okej.
Nu har jag kommit igång ordentligt med allt jag ska göra också. Paper 1 är inlämnat, äntligen, B-uppsatsen sen förra terminen är halvklar, sen var det nog ingenting mer. Kanske hinner jag ifatt mej själv för en gångs skull.

August är tjurig, han ligger och surar. Vi har nämligen nyss klippt hans klor, inte alltför populärt. Fast, han har nu fått ett av äpplena från pappas trädgård, och äter så det snart sprutar äpple ur öronen på honom. Det vore något.
Min nya vän Svante, en hårig ganska stor nästan-fågelspindel, har flyttat in. Han hängde i fönstret igår kväll och skrämde livet ur mej. Ejrik vägrade komma och plocka bort honom, så eftersom han skulle hänga kvar fick jag namnge honom och allt. Men, till min stora besvikelsen är han idag borta. Jag undrar mest vart han tagit vägen.  

Jag bryr mej inte längre om ifall min sårbarhet gör mej svag.
Jag har tröttnat på att leva med alla strategier för att slippa bli ledsen, sviken, sårad.
Jag har tröttnat på alla lekar, på alla rädslor som folk bär omkring på.
Jag vet att jag inte känner dej, men någonting får mej ändå att sakna dej.