faktum.

hur rastlös och ångestfylld jag oftast än är,
hur mycket jag än saknar honom,
hur tungt det ibland än känns,
hur frånvaron än värker ibland,
hur lite jag än ville
och hur sorgligt det än må vara

(så har jag accepterat och .. låtit gå?              inte riktigt ännu, men det är på god väg)

så har jag börjat leva lite mer.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0