Annapanson & alla förbannade ord.

"Du släckte alla ljusen den natten

Och jag minns varje sekund
Din sorg blev deras glädje för en stund"

Jag är bara så trött på att det alltid tycks handla om någon dum tävling om vem som har det bäst
som om det vore jättehemskt att ha det dåligt då och då
- hur skulle man annars uppskatta det som verkligen är bra?

Jag har lite att fundera över, faktiskt.
Saker att reda ut, med mej själv, med andra, men i min ensamhet mest.
Det är dags att sluta leka och börja leva.
Inte göra som alla andra, utan som jag själv precis vill.

"Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut"

och så var det bara en sak till;
aaaaaaaaaaaaah, jag är leeeeeeeeeeeedig!