dags.
Herr bredband har inte synts till utanför min dörr denna veckan heller.
Han är minsann lite sen, tror jag.
Men jag förlåter honom, så fort han kommer. Han är en bra del i ett hemskt tidsfördriv.
När mina ögon nästan går i kors här vid datorn.
När jag är klar med att kolla allt jag behövde för att kunna fortsätta plugga.
När jag har huvudvärk, dels pga massa massa för mycket prat och dels för att medicinen ligger hemma.
När jag gäspar en gång var tionde sekund och inte får i mej tillräckligt med syre ändå.
När jag och systeryster blir erbjudna skjuts av marie,
och när jag känner att nu, nu är det precis som förut, och det vill jag slippa.
Då vet jag att det är dags att åka hem.
Kommentarer
Trackback
