vardagar.

Jag vet att jag inte borde lägga mej i sådant som jag inte har med att göra.
Jag tycker bara att det är så himla sorgligt.

Vi kan prata i timmar om sånt vi tror vi saknar
och om hur staden och vardagslivet till slut stal all vår ungdom och all vår kärlek
Men vi var inte menade att slåss vi var menade att älska
och jag hatar mig själv när jag hör mig gnälla på dig för nån skitsak

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0