farmor.

Jag har en grön tröja i min garderob, som inte riktigt passar mej längre. Men den passade farmor när hon levde, och det ger den en självklar plats inne i garderoben ändå. På samma sätt som farfars skjorta har. Precis på samma sätt som de har en självklar plats i mitt hjärta.

Det är inte svårare än så. Men det finns de som har det så mycket svårare. Jag har svårt att vara riktigt ledsen för att dem inte finns här längre, men jag ljuger om jag säger att jag inte är det. Jag börjar förstå att de båda faktiskt försvann när farmor gick bort, därefter var farfar inte farfar längre. Och kan man klandra honom när hans värld försvann?
I slutändan kommer det vara det som spelar roll, det handlar inte om att leva för en annan människa, det handlar om att leva med denna. Och kanske om att leva bara just då.

Varför började vi prata om det?
Nåja, nu har jag gråtit en stund, och snart ska jag bli hämtad av systeryster och iväg. Det blir nog ingen runda till mormor och morfar för att säga hej till kära släkten, men man vet aldrig.

Kommentarer
Postat av: Lotta

Ibland behöver man gråta för att rensa själen.

2008-12-28 @ 20:21:55
URL: http://whenyoutrytocatchastar.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0