Annapanson & alla förbannade ord.

Eftersom det var hela en timme och nio minuter sedan mitt förra inlägg kände jag att jag var tvungen att skriva ett nytt.
(jag vet vad ni tänker; var det inte tillräckligt skrivet i det förra?)
och det är möjligt att ni har rätt.

är det inte underligt hur man minns vissa människor som man träffat bara få gånger?
men hur man minns de för att man kände något man inte känt sen dess?

Sophie Zelmanis låt "I'll remember you" får mej att tänka på någon jag träffade för sju år sedan. Fortfarande.
Och denna personen träffade jag kanske sex, sju gånger. Bara.

"I look at your lips
I know how soft they can be
Did they know what they wanted
The times they kissed me?

And your hands
I held in mine
Now they're reposing on the pillow
Will they ever miss me sometime?"

förmodligen inte, men jag saknar inte heller dej. Jag minns bara.