"sometimes we take chances, sometimes we take pills"

nu räcker det.
i morse satte jag punkt.

det är det enda jag gör nu för tiden, sätter punkt.
inte ett enda kolon, inte ett enda kommatecken, som om det fanns en fortsättning på något
som att jag inte vill att någonting ska ta fart
som att jag inte vill att det ska hända mer
som att jag inte kan hantera att leva mer än jag gör nu.

bara punkter.

jag vet att jag en dag kommer att hitta någon som får mej att glömma alla punkter
någon som får mej att vilja sätta komma efter komma
och aldrig någonsin en enda punkt igen.

du äcklar mej, faktiskt. och du vet inte hur skönt det känns!
att plötsligt knappt kunna se foto på dej
när jag förut sett på dom, alla dom fotona, och sett ögon jag älskade mer än jag någonsin älskat något
och sett en människa, den finaste jag någonsin mött
för att inse nu att kärleken då gjorde mej blind. (det måste ha varit riktigt dimmigt och mörkt)
my mind is playing tricks on me.
och jag vet nu att det inte längre är så.

nu har jag blivit sådär liten igen. jag vet att jag alltid blir det när jag gråter, på något sätt.

Anna Anna Anna Anna Anna Anna Anna Anna Anna Anna Anna Anna Anna Anna Anna Anna Anna Anna Anna Anna Anna Anna Anna Anna Anna Anna Anna
- mest för att påpeka vilken dag det är idag. och för att påpeka att jag faktiskt har namnsdag.

ja, jag skäms, är det det du vill höra?
att jag skäms över alla de gånger jag uteblivit för att jag drar mej undan?
fine, så är det.
jag jobbar på det.
men det räcker aldrig. inte än.
för mej gör det.

jag har tappat säkert femhundra hårstrån denna helgen.

Alla önskar sej tusen grejer till jul.
Mamma önskar sej fred på jorden.
Pappa önskar sej rättvisa i världen.
Malin önskar sej välmående hos världens hela befolkning.
Elin önskar bort allt djurplågeri.
Anton önskar samma förutsättningar för alla barn.
Och jag, jag önskar mej trygghet åt alla.
Vilken perfekt familj vi är.
Sanningen är att vi nog redan gett upp en del av det hoppet
och egentligen, faktiskt, bara önskar oss ego-saker endast till oss själva.

"And it felt like something had died away from me
and myself died a thousand times"


Precis exakt så.

Om jag önskar mej dej i julklapp,
kan jag få dej då?
(inpackad i ett rosa paket med blå rosett, helst)

Kommentarer
Postat av: Cemo

Men så grattis då!
Jag heter Anna även jag och jag bönade och bad att Marcus skulle KOMMA IHÅG, men icke!
Jag fick själv tala om det och böna och be att han skulle gå ut i köket och göra en present med silversnören, men icke!
JAG VILLE HA SNÖREN!

2007-12-10 @ 12:08:19
URL: http://cemos.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0