Måste!
Och just nu ligger han och sover i soffan bredvid mej. Han är som en liten dunboll.
Detta, mina damer och herrar, är Alfons.
öö?
Jag blev glad av ditt sms häromnatten. Trots att jag inte hade ditt nummer inlagt på mobilen.
Och trots att jag vet att du skickade det för att du var totalt väck.
Men. Jag har ingenting att säga dej. Så jag låter det vara tyst.
Dessutom har jag tröttnat på alla vänner som aldrig någonsin frågat hur man mår.
Någonstans är frågan ett tecken på att man faktiskt bryr sej. Och när jag inser hur få som frågat på senaste tiden undrar jag nästan om ingen bryr sej om mej.
Trots att jag vet att det finns dom som gör det.
Jag gick upp tidigt i morse, och har varit iväg på massa olika ärenden idag, och nu är jag trött.
Jag ska ta tåget till systeryster, bosätta mej där tills på fredag, eftersom hon får hem en ny liten murvlig vän och inte vill att den och den gamla Selma ska äta upp varann, så jag får passa dom när hon är på jobb. Jag måste ändå hitta en plats att kunna plugga på, så jag hoppas att det går där. Där har jag åtminstone inte massa andra grejer att pilla med.
Havet är hemskt idag. Det ser ut att kunna äta upp vem som helst.
När jag tittar ut genom fönstret och regnet verkligen öser ner, samtidigt som det ser ut som att allt ska blåsa bort, då vill jag bara krypa ner under mitt täcke, och stanna där tills våren kommer på riktigt.
Men.. Idag är en ganska bra dag, trots allt. Det känns fint.
Jag bävar dock redan inför sprutan senare. Jag kommer skrika och skrämma systers nya murvelvän.
Ska varje dag vara såhär nu i åtta veckor?
Skjut mej.
Och trots att jag vet att du skickade det för att du var totalt väck.
Men. Jag har ingenting att säga dej. Så jag låter det vara tyst.
Dessutom har jag tröttnat på alla vänner som aldrig någonsin frågat hur man mår.
Någonstans är frågan ett tecken på att man faktiskt bryr sej. Och när jag inser hur få som frågat på senaste tiden undrar jag nästan om ingen bryr sej om mej.
Trots att jag vet att det finns dom som gör det.
Jag gick upp tidigt i morse, och har varit iväg på massa olika ärenden idag, och nu är jag trött.
Jag ska ta tåget till systeryster, bosätta mej där tills på fredag, eftersom hon får hem en ny liten murvlig vän och inte vill att den och den gamla Selma ska äta upp varann, så jag får passa dom när hon är på jobb. Jag måste ändå hitta en plats att kunna plugga på, så jag hoppas att det går där. Där har jag åtminstone inte massa andra grejer att pilla med.
Havet är hemskt idag. Det ser ut att kunna äta upp vem som helst.
När jag tittar ut genom fönstret och regnet verkligen öser ner, samtidigt som det ser ut som att allt ska blåsa bort, då vill jag bara krypa ner under mitt täcke, och stanna där tills våren kommer på riktigt.
Men.. Idag är en ganska bra dag, trots allt. Det känns fint.
Jag bävar dock redan inför sprutan senare. Jag kommer skrika och skrämma systers nya murvelvän.
Ska varje dag vara såhär nu i åtta veckor?
Skjut mej.
dumt.
Jag har precis berättat för en främmande människa om tiden på sjukhuset och hur dåligt jag mådde efter den.
Fast konstigt nog känns han inte så främmande.
Han är nog lite som jag.
Fast konstigt nog känns han inte så främmande.
Han är nog lite som jag.
.-.
Helvete helvete jävla skit och aj som fan!
Jag vägrar.
Jag hämtade sprutorna på apoteket, och har redan tagit en i magen. Det sved som inihelvete, så mycket att jag fick tårar i ögonen och började gråta, och jag tänker inte ta en enda spruta till. I varje fall inte varenda dag i åtta veckor som det är sagt.
Så det så.
tuesdag 26
Sådär.
Sjukhuset och min kära doktor är nu återigen stryckna från min hat-lista.
Farbror doktor har ju varit snäll och skickat in ett e-recept på apoteket äntligen, så jag kan få hämta ut både prednisolon och fragmin. Det sista ska jag få äran att spruta in i min egen älskade mage varenda kväll. Som insulin, sa han, man tar tag med handen så att det blir en liten valk som man kan spruta i. På min mage går inte det. Faktiskt.
Så, kära doktor, hur ska det gå till?
Kära far ska skjutsa mej till apoteket strax i alla fall. Och mamma ska assistera vid min första spruta.
Som om det vore något jättefruktansvärtkatastrofmegasvårt och hemskt. Det är det.
Jag har varit på bokrean idag, förresten, och äger fem nya böcker. En uppslagsbok, två av Karin Alvetegens böcker, en ny Harlan Coben (som jag faktiskt inte visste hade kommit som pocket!) och... ja, det var en till, som ligger kvar i påsen och jag har redan glömt den.
"There's still hope between the dreams"
Sjukhuset och min kära doktor är nu återigen stryckna från min hat-lista.
Farbror doktor har ju varit snäll och skickat in ett e-recept på apoteket äntligen, så jag kan få hämta ut både prednisolon och fragmin. Det sista ska jag få äran att spruta in i min egen älskade mage varenda kväll. Som insulin, sa han, man tar tag med handen så att det blir en liten valk som man kan spruta i. På min mage går inte det. Faktiskt.
Så, kära doktor, hur ska det gå till?
Kära far ska skjutsa mej till apoteket strax i alla fall. Och mamma ska assistera vid min första spruta.
Som om det vore något jättefruktansvärtkatastrofmegasvårt och hemskt. Det är det.
Jag har varit på bokrean idag, förresten, och äger fem nya böcker. En uppslagsbok, två av Karin Alvetegens böcker, en ny Harlan Coben (som jag faktiskt inte visste hade kommit som pocket!) och... ja, det var en till, som ligger kvar i påsen och jag har redan glömt den.
"There's still hope between the dreams"
srgvk
Det har varit en lugn helg. Som vanligt nu för tiden, känns det som. Jag har varken lust eller ork eller energi till annat just nu. Jag vaknade hos systeryster i morse av en katt som jamade. Dagen har sedan gått åt till att göra Malin och Daniels bröllopsinbjudningar tillsammans med mina systrar.
Nej, jag mår inte bra nu. Inte det minsta.
Jag är arg på min satans doktor som skulle ringa förra fredagen innan han gick på semester en vecka men aldrig gjorde det, för jag fick aldrig någon ny medicin och nu är magen värre än någonsin.
Jag kan knappt röra mej så ont jag har ibland när det kniper till. Är det egentligen inte helt sjukt?
Imorgon ska jag ringa, för han ska vara tillbaka då, och jag ska vara arg, förbannad, besviken, och berätta för honom hur dåligt jag mår. Och så ska han göra det bra igen. Eller åtminstone skriva ut bra medicin som fixar min mage en gång för alla. Jag är trött på detta nu.
Rädda mej, någon.
just nu.
Det är liksom mest bara... tomt.
Det har varit en lång dag, känns det som. En dag som började hos pappa, och slutar nu snart, hos syster.
En dag med prat och tårar. En dag med nya idéer. En dag med irritation. Ilska.
Jag är trött.
Bredvid mej i soffan ligger en katt under ett täcke, och jag undrar om hon får luft. I den andra soffan ligger syster.
Nu går jag och borstar tänderna.
hänt, händer, fötter
Jag kände plötsligt bara en stark känsla av att jag var tvungen att berätta vad som hänt, händer och kommer att hända.
Jag kollade på film igår kväll, "Enchanted" och konstaterade: Det var ingen vidare bra film.
När jag skulle lägga mej såg jag att bulan bakom, bredvid mitt födelsemärke i ansiktet blivit typ blå, som om ett blodkärl gått sönder på insidan. Hela bulan gick sönder. Nu ser det i alla fall ut som ett födelsemärke med en diameter på minst en hel centimeter med blandade färger.
Jag ställde klockan på kvart i fyra i natt för att se en så kallad månförmörkelse, men det räckte att jag delade på persiennerna när jag låg kvar i sängen, och det enda jag såg var så kallad dimma. Jag somnade gott om.
På nätterna är jag på så underliga platser.
Ni skulle bara veta.
Jag är helt borta när jag vaknar.
Just nu sitter jag och dricker en kopp te. Jag har slutat med kaffe för magens skull. Inte fan gör det saken bättre.
Senare ska jag träffa systeryster som kommer ner till Malmö, vi ska gå och boka tatueringstid till mej.
Om jag nu bestämt mej?
Jag har ju ett presentkort på 1500 kronor som jag visserligen fick av en idiot till människa, men som ska användas senast i juli detta året. Kanske får jag för mej att någon annan behöver det bättre än jag. Vi får se.
Sugen är jag, har jag varit, och kommer jag nog förbli om jag inte gör det.
Jag återkommer.
Systeryster ska lämna blod idag också. Hon är en av de räddande människorna som gör det.
Jag är inte det. Jag får inte. Pga min medicin.
Men jag var på väg en gång, då efter att jag legat på sjukhus och behövt blod själv, jag gick dit och skulle anmäla mej, men jag fick inte. Det var ingen som ville ha mitt blod. Då behåller jag det.
Sen ska systeryster vaccinera sej inför Thailand också, eftersom hon inte gjort det än.
Jag gjorde det förra veckan. Det gjorde inte det minsta ont. Men jag ska säga till syster att det gjorde fruktansvärt ont, för det är så otroligt roligt att retas med henne. Det är det man har syskon till har jag hört!
Nu ska jag äta frukost.
Av någon anledning är det alltid alltid alltid lite te kvar i min kopp när jag druckit, som hinner kallna långt innan jag druckit upp det. Varför dricker jag inte upp allt med en gång?
mitt område
Jag har varit ute på promenad i mitt område idag, och konstaterat att det är ett
alldeles för fint men ändå fult område faktiskt. Ni skulle förstå om ni såg det jag såg.
Först satte jag mej vid havet. 
Det kan jag inte säga annat än vackert om. Om det inte hade varit så himla kallt idag hade jag kunnat sitta och stirra ut över det hur länge som helst. 
Trygg är man i alla fall alltid här på somrarna som ni ser. Allt tack vare Malmö stad och Trygg-hansa! Wow.
Vi har en väldigt fin plats med en del bänkar där man kan sitta och koppla av och mysa.
OM man kan bortse från allt väsen från intillliggande arbetsplats dvs.
Och såhär otroligt vackra hus finns det i området. Kan ni tänka er!
Sist, men inte minst, måste jag visa er hur vi ser på folk som inte kommer härifrån. Folk som inte passar inte. Folk som är, lite som jag. Folk som är, precis som oss.
just precis.
ibland är det skönt att kunna skratta åt verkligheten
(ibland är det skönt att kunna glömma bort den)
tavlor!
Min älskade mor, och min älskade syster har varit här idag. Nu har dom nästan precis gått.
Mamma har hjälpt mej sätta upp ett par tavlor här äntligen, i mina satans betongväggar, och så möblerade vi om lite.
Fler tavlor än två fick vi i alla fall inte upp, eftersom inga satans spikar går att få in i väggarna utan att de böjs först eller till och med knäcks. Två är fler än inga i alla fall.
Nu ser det ut såhär vid min trappa i alla fall, väldigt vackert. 
och såhär ser det ut ovanför min älskade säng.
Det ÄR fint.
eftermiddagen
eftermiddagen spenderade jag med min bok
jag tog med den ner till havet, som jag kom på att jag har bara någon minut utanför
sen satte jag mej där, i solen, med uppknäppt jacka, och ändå var det varmt
när jag blundade kändes det som att jag var i skärgården, när jag hörde måsarna och vågorna
solen blänkte i havet, och plötsligt kom två svanar förbi
jag önskar att jag kunde visat med en bild, men det får bli en annan gång, min kamera har jag glömt hos min mamma, och den får jag tillbaka imorgon.
då ska ni få se.
något som är snarlikt ett paradis.
illa.
Jag har blivit en sån där hemsk människa!
Som stjäl andras tvätttid.
Jag var helt säker på att jag hade bokat tvätttid idag 12-14, så klockan tolv går jag ner i tvättstugan och hinner precis sätta på två maskiner innan en vänlig granne frågar om jag är klar. För han ska tvätta. Han ska! Inte jag. Det är hans tur. Jag hade bokat den 17e! Hur yr är jag?
Givetvis var han vänlig nog att boka ny tid imorgon när vi båda två insåg vilket jobb det skulle bli att stoppa maskinerna, ta ut min dyngsura tvätt och sen hjälpas åt att hänga upp den inne i min lägenhet samtidigt som vi skulle älska passionerat.
....
Nu kom jag av mej.
Jag har i alla fall gått och handlat idag, och nu ska jag snart äta bullar. Det är sol, och jag som trodde att det skulle vara iskallt ute tog tjock jacka och halsduk på mej, men svettades som en idiot redan när jag kom till Ica. De var varmt, det är vår för faaaan!
Det var nog bara det jag ville få ur mej.
vardagar.
Jag vet att jag inte borde lägga mej i sådant som jag inte har med att göra.
Jag tycker bara att det är så himla sorgligt.
Vi kan prata i timmar om sånt vi tror vi saknar
och om hur staden och vardagslivet till slut stal all vår ungdom och all vår kärlek
Men vi var inte menade att slåss vi var menade att älska
och jag hatar mig själv när jag hör mig gnälla på dig för nån skitsak
Jonas.
"men vi är nästan vackra om man kisar litegrann
Och om du överser med mig, ska jag överse med dig
Kom blunda med mig"
vad ska jag säga, säga vad man vill om honom, tycka vad man vill om honom, men han har ord och tankar och energi och glädje som smittar av sej.
Alla hjärtans kväll
Alla jävla hjärtans kväll slutade med en ganska rolig och intressant konversation med en Eric över msn.
Hur vi kom in på att prata om väder minns jag inte riktigt.
Eric says:
Vad gillar du för väder då?
Anna says:
SOL
Eric says:
Du är söt
Anna says:
Vet inte riktigt vad det hade med vädret att göra, men, tack
Eric says:
Hehe, kanske inte mycket.. men soldyrkan som topping på naiviteten och det luriga leendet på bilden, så var epitetet givet
Ps. I love you
Jag har liksom ingenting att skriva.
Förmodligen bryr sej ingen om att jag tog blodprover vid sju i morse, somnade om sen, och vaknade vid två, och att jag nu sett halva filmen "Ps. I love you" och inte tänkte göra mer idag.
Det finns liksom ingenting att skriva, säga, berätta eller fundera över.
sötnos.
Mina kära vänner, detta är Sam. Han bor i Skanör för tillfället, i en stödfamilj. Han och hans syskon hittades och togs om hand, och nu är hans syskon utplacerade i olika familjer. Sam är den enda som är kvar. Kanske blir det jag som får ta hand om denna söta lilla figur. Man vet aldrig. Jag hoppas på det.
Nu vet ni i alla fall vem han är.
skit
Efter alla satans klunkar av äcklig proviva som jag kämpat i mej
efter alla kaffekoppar jag inte druckit
efter all kokt mat jag lagat i hopp om att göra det bättre
efter alla extra mediciner jag svalt för att läka
efter allt det så kan ni väl garantera att jag mår bättre
det är en förbannad jävla skyldighet
Jag sitter här och liksom bara gör ingenting.
Jag är mest bara arg tror jag, men jag orkar inte vara det.
Dagens planer liksom bara sket sej och jag är besviken, det är jag.
Imorgon bitti klockan sju kan ni se mej på sjukhuset, men bara, bara om ni är vakna då.
Det skulle inte jag ha varit om jag inte varit tvungen att ta mej dit.
Jag antar att det är dags för kortison igen. och jag hatar det. för mej betydde det senast sömnlösa nätter, depression, tjocka kinder och lår, och lite allt möjligt sånt där väldigt trevligt. Jag hatade det då, och jag tror att jag kommer hata det nu också trots att det var så längesedan. Det skrämmer mej att jag kanske skulle kunna fastna i det igen, så som jag gjorde den gången. För jag vet hur svårt det var att ta sej loss.
Jag har sagt det förut, och jag säger det igen;
helvete!
Det är i alla fall dags för säsongsstarten av Grey's anatomy nu.
bara berättar
Jag skulle bara låta hela världen veta att det gör ont som in i helvete längst in i min käke där en ny väldigt ovälkommen visdomstand vill trycka sej ut genom tandköttet.
Den kommer aldrig att få plats där.
Sedan vill jag såklart göra folk lite avundsjuka och säga att jag ska hämta världens sötaste lilla varelse på dagis nu om en halvtimme, OCH busa med honom!
Det ni.
Jag tror att jag snart glömt min tandvärk.
borta.
Jag har tappat dom.
Tappat bort dom.
Förlorat dom?
"and the poets are just kids who didn't make it"
Om du hittar dom längs vägen jag på sistone gått, ta upp dom, ta hand om dom och ge gärna tillbaks dom, jag saknar dom nämligen. Orden.
"please put the doctor on the phone cause I'm not making any sense"
igen.
Bäst just nu: Fall out boy - I've got a dark alley and a bad idea that says you
en senil satans människa
Jag går och lägger mej med ilskan nu.
Den jävla idiotmänniskan som hade kattjäveln (min älskade underbara fina kattvän som jag väntat på att få ta hem) hade "glömt bort" mej och nu har någon annan hämtat katten! MIN katt!
Jag är arg, men mest bara besviken.
God natt.
Mina kära vänner.
Det har hänt massor sen sist.
Jag har suttit på en buss och filat en nagel
Jag har dansat på Kb, med de underbaraste av klasskompisar
Jag har ätit en tredjedels vegetarisk pizza, efter att ha plockat bort ananasbitarna, delad med Josefin och Erika
Jag har väntat på en buss i tjugo minuter ute i kyla och mörker
Jag har legat i soffan med min proviva senare samma natt och druckit den i hopp om att slippa ha ont i magen
Jag har gått och lagt mej
och vaknat igen.
Och dagen idag orkar jag inte ens berätta om, jag är trött redan nu.
Men jag har skrattat med syskon plus Oliver, men han är ju en sådan där bonus-bror, så då är han väl också ett syskon. Det känns så i alla fall.
Nu ska vi iväg på kalas hos Maries syster och man, en familj som inte är min, men som ändå känns ganska trygg.
Håll tummarna för mej och min mage.
just precis nu.
Det finns sådana människor som liksom aldrig riktigt ler.
Sådana som liksom trevlig-drar snabbt på smilbanden bara
som om man förlorar leendet när man ler
som om leenden vore något man inte ska slösa bort på vem som helst.
Le lite grann - och hela världen ler med dej
(hela min värld, det vet du om)
and Anna goes to bed.
over and out
jag fattar ingenting.
Jag har minsann äntligen satt mej ner för att titta i Luleås årsredovisning.
och titeln på det här inlägget säger allt.
dessutom är det lite för mycket annat i huvudet, i livet, just nu
"hon berättade sin historia
och om styrkan hon fått
hur värdena ändras
när sjukdomar kommer"
hur värdet på allt förändras. hur synen ändras. hur allt liksom bara spelar en annan roll.
Inte nog med att jag har massa extra medicin nu när magen bråkar med mej,
jag lyckades knäcka ryggen idag också, så jag har gått fram som en 100-åring hela dagen
jag gick och lade mej med fjärilar i magen igår kväll, som en liten liten känsla av förälskelse
och så vaknade jag i morse,
och hade drömt om honom igen
vad gör du i mina drömmar?
var snäll att avlägsna dej ifrån dom - eller kom närmre, på riktigt
händer
Jag satt på bussen förut idag, och plötsligt hamnade jag bredvid en trevlig man som ursäktade sej innan han slog sej ner och frågade om det var ledigt bredvid mej
Självklart, svarade jag, och han slog sej ner medan jag log mitt allra vackraste leende
Och så började han prata, som om vi kände varann. Jag var inte, och är inte, medveten om att jag någonsin sett denna människa förut. Det har jag nog inte heller. Jag skulle minnas det.
I alla fall, precis när jag skulle hoppa av såg jag ner i hans knä och lade märkte till hans händer.
Och nä. Det var inga fina händer.
Jag sprang nästan av bussen.
Min framtida man ska ha de underbaraste, vackraste händer som världen någonsin skådat.
Ungefär som hans.
update.
Jag hamnade i Kävlinge ikväll
med syster och bror
skratt och mys
det var ett skov i magen, trots allt.
så nu blir det 12 tabletter istället
och så hoppas vi på det bästa den kommande veckan.
andra alternativet är kortison, och då är risken för blodpropp stor, särskilt efter att jag redan haft en
plus att man då får profylax, dvs en spruta som man själv ska ta i magen
- jag vägrar.
och ber till gud, ännu en gång, att det ska kännas bättre om en vecka.
time och simrishamn. simrishamn och time.
och ingen ork.
plus ekonomi plus juridik. plus tenta. plus en thailandsresa som ligger samtidigt.
men den ser jag fram emot i alla fall. ingen stress, och sedan tror jag att magen är sej själv igen, att den är min igen.
om ni träffar mej nu, och jag är lite off,
då beror det på medicinen.
jag är liksom halvt drogad.
dagen idag.
Jag gick upp i morse för att ägna hela fömiddagen åt 134 samtal till en sjuksköterska som inte svarade, som senare ringde upp mej mitt i juridikföreläsningen på skolan, som lyssnade på vad jag hade för problem och symtom, och som sedan sa att doktorn skulle ringa upp, min kära doktor som jag helst inte vill höra av, trots att han är otroligt trevlig
han och jag pratas liksom bara vid då och då, på rutinbesök på sjukhuset eller när saker och ting inte står rätt till
än dock så ringde han upp mej senare under dagen,
när jag förresten var hemma hos älskade storastora syster och Alvin och åt fastlagsbullar
(älskade systrar, nej, förlåt bror, älskade syskon, vad vore jag utan er?)
jag fick dra mina problem och symtom ytterliggare en gång, och han konstaterade som om det vore den självklaraste saken i världen, att; "sådär ser inte ett skov ut när man har Ulcerös Kolit"
Okej. Om du säger det så. Men.. Var kommer allt blod ifrån då, kära doktor?
Komisk som han är ibland, farbror doktor, sa han "har någon slagit dej i magen?" och skrattade
Nej, herr läkare, det är ingen som har slagit mej i magen! Nej, jag har inte ätit något konstigt! Nej, jag vet väl inte mer än du!
Och så säger han att han inte förstår vad det är som är fel, och lägger till "Men Anna, varför ska du krångla till det såhär?" på skämt, som om det vore roligt att krångla till saker
Anyway, poängen i det hela är väl att jag nu borde ligga i sängen.
Eftersom doktor Hans har bett mej komma in till sjukhuset i morgon, innan hans rond, dvs halv 8, för att han ska se om han fattar mer då. Jag ber till gud att han hittar ett fel, så att jag slipper oroa mej mer, men att det är ett litet ett.
tårar
Jag fick aldrig tag på någon sjuksköterska idag. Jag ringde minst 20 gånger innan det var dags att åka till skolan, och då spelade jag in ett meddelande innan jag gick för att be dom ringa upp.
Men som vanligt ringer ingen. Snälla, ssk, ring upp mej och berätta för mej hur jag ska göra.
Jag har kämpat hela dagen för att vara stark, och inte må dåligt, men det hittar mej alltid till slut.
Min älskade älskade syster ringde mej precis, mest för att höra hur det hade gått idag och hur det var med mej.
Och nu sitter jag här och gråter.
Jag mår inte bra.
Jag har ont. Det blöder. Jag har höjt min medicin, till 9 tabletter om dagen. Jag har ingen ork, ingen näring i kroppen trots att jag äter. Jag liksom blöder bort allt energi känns det som.
Jag blir så liten när jag gråter. Det känns som att jag är 3 år, och mest ensam i hela världen.
Jag vill ha en kram.
Men, så är det sådär automatiskt, att torka tårarna, ta ett djupt andetag och tänka "var stark, det blir bra, jag går och lägger mej och sover, och imorgon är det skola och sen inventering på kappahl på kvällen, allting fortsätter och det händer grejer som gör att jag slipper tänka" på att allt faktiskt inte är bra just nu
som om allt bara var som vanligt
när det inte ens är i närheten.
Söndagen efter.
"Och tala tydligt om du vet nånting
Om du vet vad du vill va"
Idag är det tack-för-igår-dagen.
Tack till syskling, för alla skratt och sällskapet under hela dagen och kvällen.
Tack till alla som kom och gjorde kvällen till det den var
Och speciellt tack till Erika, för alla danssteg du orkade med inne på Debaser för min skull.
Imorgon ringer jag sjukhuset. Ända tills jag får tag i någon denna gången.
Det är riktigt illa nu. Till och med så att jag själv oroar mej väldigt.
Jag tror att om det är en vettig sjuksköterska jag får prata med så blir jag inlagd.
Men det skulle jag inte klara av. Inte igen. Inte nu. Inte någonsin.
"Lova när jag somnar att du vakar över mig
så att inget mera ont ska kunna ske"
Jag faller igen. Nej nej neeeeej. Jag vägrar.
Catch me when I fall for you, eller låt mej bara falla.
Mannen (pojken) med den breda ryggen och de naiva ögonen,
han tror jag att jag låter gå.
"jag vet att du
inte vet vad du längtar till"
och ändå, hela tiden, denna längtan.
närhet. kärlek. händer. tungor. läppar. kramar. trygghet. liv.
.
skånetragiken.se
ja, jag säger då det, så fel det kan bli. eller rätt i det fela.
Dags för en tur till Burlöv Center med syster. Sedan ska jag minsann dricka upp min tequila rose (som för övrigt inte är öppnad än), min passoa, min päronvodka och mina cider (en cider, flera cidrar, ciders..?)
Och halvvägs där någonstans kommer jag att somna gott. Det vet jag.
Februari
Välkommen, herr februari. Vi har väntat på dej.
Dock mest för att du tar oss närmare våren.
Jag vet inte varför jag låter det "get to me".
Varför jag låter dej göra det.
Vi känner inte ens varandra längre, och jag tvivlar på att vi någonsin gjort det.
Ändå saknar man det ibland, det roliga som var, och så försöker man upprätthålla någon slags vänskap genom att skicka ett fåtal sms då och då
Du får förlåta mej, men det är så löjligt och jag vägrar ha det så.
No way.
Jag vaknade för två timmar sedan, minst, och jag känner mej som en zombie idag
jag skulle till systembolaget och inhandla något drickbart till imorgon, men jag har inte kommit iväg, jag har inte ens kommit in i duschen ännu.
Jag vet inte om jag ens hinner dit innan dom stänger med min takt idag. Fel takt, igen.
Dessutom, jag måste städa. Dammsuga, plocka undan. Men det finns liksom ingen ork. Och absolut ingen lust.
Det ligger grejer på Grejer över hela soffbordet. Köket är fullt av sopor.
hela ovanvåningen. Kläder i hela fåtöljen. Och trots att det inte syns,
är det massor med disk.
Lägg dock märkte till den fina gardinen
och min nya lampa!
Ikväll ska jag busa med Alvin, det är dags för passning.
Jag vet att han kommer rädda hela dagens humör bara genom att skratta en enda gång ikväll.
Det är det jag ser fram emot.
Nu måste jag ta tag i den här dagen.
Ta tag i allt jag borde göra.
Ta tag i mej själv - jag hade hellre tagit tag i dej
Göra en människa av mej själv.
Det har varit en lugn helg. Som vanligt nu för tiden, känns det som. Jag har varken lust eller ork eller energi till annat just nu. Jag vaknade hos systeryster i morse av en katt som jamade. Dagen har sedan gått åt till att göra Malin och Daniels bröllopsinbjudningar tillsammans med mina systrar.
Nej, jag mår inte bra nu. Inte det minsta.
Jag är arg på min satans doktor som skulle ringa förra fredagen innan han gick på semester en vecka men aldrig gjorde det, för jag fick aldrig någon ny medicin och nu är magen värre än någonsin.
Jag kan knappt röra mej så ont jag har ibland när det kniper till. Är det egentligen inte helt sjukt?
Imorgon ska jag ringa, för han ska vara tillbaka då, och jag ska vara arg, förbannad, besviken, och berätta för honom hur dåligt jag mår. Och så ska han göra det bra igen. Eller åtminstone skriva ut bra medicin som fixar min mage en gång för alla. Jag är trött på detta nu.
Rädda mej, någon.
Nej, jag mår inte bra nu. Inte det minsta.
Jag är arg på min satans doktor som skulle ringa förra fredagen innan han gick på semester en vecka men aldrig gjorde det, för jag fick aldrig någon ny medicin och nu är magen värre än någonsin.
Jag kan knappt röra mej så ont jag har ibland när det kniper till. Är det egentligen inte helt sjukt?
Imorgon ska jag ringa, för han ska vara tillbaka då, och jag ska vara arg, förbannad, besviken, och berätta för honom hur dåligt jag mår. Och så ska han göra det bra igen. Eller åtminstone skriva ut bra medicin som fixar min mage en gång för alla. Jag är trött på detta nu.
Rädda mej, någon.
just nu.
Det är liksom mest bara... tomt.
Det har varit en lång dag, känns det som. En dag som började hos pappa, och slutar nu snart, hos syster.
En dag med prat och tårar. En dag med nya idéer. En dag med irritation. Ilska.
Jag är trött.
Bredvid mej i soffan ligger en katt under ett täcke, och jag undrar om hon får luft. I den andra soffan ligger syster.
Nu går jag och borstar tänderna.
Det har varit en lång dag, känns det som. En dag som började hos pappa, och slutar nu snart, hos syster.
En dag med prat och tårar. En dag med nya idéer. En dag med irritation. Ilska.
Jag är trött.
Bredvid mej i soffan ligger en katt under ett täcke, och jag undrar om hon får luft. I den andra soffan ligger syster.
Nu går jag och borstar tänderna.
hänt, händer, fötter
Jag kände plötsligt bara en stark känsla av att jag var tvungen att berätta vad som hänt, händer och kommer att hända.
Jag kollade på film igår kväll, "Enchanted" och konstaterade: Det var ingen vidare bra film.
När jag skulle lägga mej såg jag att bulan bakom, bredvid mitt födelsemärke i ansiktet blivit typ blå, som om ett blodkärl gått sönder på insidan. Hela bulan gick sönder. Nu ser det i alla fall ut som ett födelsemärke med en diameter på minst en hel centimeter med blandade färger.
Jag ställde klockan på kvart i fyra i natt för att se en så kallad månförmörkelse, men det räckte att jag delade på persiennerna när jag låg kvar i sängen, och det enda jag såg var så kallad dimma. Jag somnade gott om.
På nätterna är jag på så underliga platser.
Ni skulle bara veta.
Jag är helt borta när jag vaknar.
Just nu sitter jag och dricker en kopp te. Jag har slutat med kaffe för magens skull. Inte fan gör det saken bättre.
Senare ska jag träffa systeryster som kommer ner till Malmö, vi ska gå och boka tatueringstid till mej.
Om jag nu bestämt mej?
Jag har ju ett presentkort på 1500 kronor som jag visserligen fick av en idiot till människa, men som ska användas senast i juli detta året. Kanske får jag för mej att någon annan behöver det bättre än jag. Vi får se.
Sugen är jag, har jag varit, och kommer jag nog förbli om jag inte gör det.
Jag återkommer.
Systeryster ska lämna blod idag också. Hon är en av de räddande människorna som gör det.
Jag är inte det. Jag får inte. Pga min medicin.
Men jag var på väg en gång, då efter att jag legat på sjukhus och behövt blod själv, jag gick dit och skulle anmäla mej, men jag fick inte. Det var ingen som ville ha mitt blod. Då behåller jag det.
Sen ska systeryster vaccinera sej inför Thailand också, eftersom hon inte gjort det än.
Jag gjorde det förra veckan. Det gjorde inte det minsta ont. Men jag ska säga till syster att det gjorde fruktansvärt ont, för det är så otroligt roligt att retas med henne. Det är det man har syskon till har jag hört!
Nu ska jag äta frukost.
Av någon anledning är det alltid alltid alltid lite te kvar i min kopp när jag druckit, som hinner kallna långt innan jag druckit upp det. Varför dricker jag inte upp allt med en gång?
Jag kollade på film igår kväll, "Enchanted" och konstaterade: Det var ingen vidare bra film.
När jag skulle lägga mej såg jag att bulan bakom, bredvid mitt födelsemärke i ansiktet blivit typ blå, som om ett blodkärl gått sönder på insidan. Hela bulan gick sönder. Nu ser det i alla fall ut som ett födelsemärke med en diameter på minst en hel centimeter med blandade färger.
Jag ställde klockan på kvart i fyra i natt för att se en så kallad månförmörkelse, men det räckte att jag delade på persiennerna när jag låg kvar i sängen, och det enda jag såg var så kallad dimma. Jag somnade gott om.
På nätterna är jag på så underliga platser.
Ni skulle bara veta.
Jag är helt borta när jag vaknar.
Just nu sitter jag och dricker en kopp te. Jag har slutat med kaffe för magens skull. Inte fan gör det saken bättre.
Senare ska jag träffa systeryster som kommer ner till Malmö, vi ska gå och boka tatueringstid till mej.
Om jag nu bestämt mej?
Jag har ju ett presentkort på 1500 kronor som jag visserligen fick av en idiot till människa, men som ska användas senast i juli detta året. Kanske får jag för mej att någon annan behöver det bättre än jag. Vi får se.
Sugen är jag, har jag varit, och kommer jag nog förbli om jag inte gör det.
Jag återkommer.
Systeryster ska lämna blod idag också. Hon är en av de räddande människorna som gör det.
Jag är inte det. Jag får inte. Pga min medicin.
Men jag var på väg en gång, då efter att jag legat på sjukhus och behövt blod själv, jag gick dit och skulle anmäla mej, men jag fick inte. Det var ingen som ville ha mitt blod. Då behåller jag det.
Sen ska systeryster vaccinera sej inför Thailand också, eftersom hon inte gjort det än.
Jag gjorde det förra veckan. Det gjorde inte det minsta ont. Men jag ska säga till syster att det gjorde fruktansvärt ont, för det är så otroligt roligt att retas med henne. Det är det man har syskon till har jag hört!
Nu ska jag äta frukost.
Av någon anledning är det alltid alltid alltid lite te kvar i min kopp när jag druckit, som hinner kallna långt innan jag druckit upp det. Varför dricker jag inte upp allt med en gång?
mitt område
Jag har varit ute på promenad i mitt område idag, och konstaterat att det är ett
alldeles för fint men ändå fult område faktiskt. Ni skulle förstå om ni såg det jag såg.
Först satte jag mej vid havet.
alldeles för fint men ändå fult område faktiskt. Ni skulle förstå om ni såg det jag såg.
Först satte jag mej vid havet. Det kan jag inte säga annat än vackert om. Om det inte hade varit så himla kallt idag hade jag kunnat sitta och stirra ut över det hur länge som helst.
Trygg är man i alla fall alltid här på somrarna som ni ser. Allt tack vare Malmö stad och Trygg-hansa! Wow.
Vi har en väldigt fin plats med en del bänkar där man kan sitta och koppla av och mysa.
OM man kan bortse från allt väsen från intillliggande arbetsplats dvs.
Och såhär otroligt vackra hus finns det i området. Kan ni tänka er!
Sist, men inte minst, måste jag visa er hur vi ser på folk som inte kommer härifrån. Folk som inte passar inte. Folk som är, lite som jag. Folk som är, precis som oss.
Trygg är man i alla fall alltid här på somrarna som ni ser. Allt tack vare Malmö stad och Trygg-hansa! Wow.
Vi har en väldigt fin plats med en del bänkar där man kan sitta och koppla av och mysa.
OM man kan bortse från allt väsen från intillliggande arbetsplats dvs.
Och såhär otroligt vackra hus finns det i området. Kan ni tänka er!
Sist, men inte minst, måste jag visa er hur vi ser på folk som inte kommer härifrån. Folk som inte passar inte. Folk som är, lite som jag. Folk som är, precis som oss.
just precis.
ibland är det skönt att kunna skratta åt verkligheten
(ibland är det skönt att kunna glömma bort den)
tavlor!
Min älskade mor, och min älskade syster har varit här idag. Nu har dom nästan precis gått.
Mamma har hjälpt mej sätta upp ett par tavlor här äntligen, i mina satans betongväggar, och så möblerade vi om lite.
Fler tavlor än två fick vi i alla fall inte upp, eftersom inga satans spikar går att få in i väggarna utan att de böjs först eller till och med knäcks. Två är fler än inga i alla fall.
Nu ser det ut såhär vid min trappa i alla fall, väldigt vackert.
och såhär ser det ut ovanför min älskade säng.
Det ÄR fint.
Mamma har hjälpt mej sätta upp ett par tavlor här äntligen, i mina satans betongväggar, och så möblerade vi om lite.
Fler tavlor än två fick vi i alla fall inte upp, eftersom inga satans spikar går att få in i väggarna utan att de böjs först eller till och med knäcks. Två är fler än inga i alla fall.
Nu ser det ut såhär vid min trappa i alla fall, väldigt vackert.
och såhär ser det ut ovanför min älskade säng.
Det ÄR fint.
eftermiddagen
eftermiddagen spenderade jag med min bok
jag tog med den ner till havet, som jag kom på att jag har bara någon minut utanför
sen satte jag mej där, i solen, med uppknäppt jacka, och ändå var det varmt
när jag blundade kändes det som att jag var i skärgården, när jag hörde måsarna och vågorna
solen blänkte i havet, och plötsligt kom två svanar förbi
jag önskar att jag kunde visat med en bild, men det får bli en annan gång, min kamera har jag glömt hos min mamma, och den får jag tillbaka imorgon.
då ska ni få se.
något som är snarlikt ett paradis.
jag tog med den ner till havet, som jag kom på att jag har bara någon minut utanför
sen satte jag mej där, i solen, med uppknäppt jacka, och ändå var det varmt
när jag blundade kändes det som att jag var i skärgården, när jag hörde måsarna och vågorna
solen blänkte i havet, och plötsligt kom två svanar förbi
jag önskar att jag kunde visat med en bild, men det får bli en annan gång, min kamera har jag glömt hos min mamma, och den får jag tillbaka imorgon.
då ska ni få se.
något som är snarlikt ett paradis.
illa.
Jag har blivit en sån där hemsk människa!
Som stjäl andras tvätttid.
Jag var helt säker på att jag hade bokat tvätttid idag 12-14, så klockan tolv går jag ner i tvättstugan och hinner precis sätta på två maskiner innan en vänlig granne frågar om jag är klar. För han ska tvätta. Han ska! Inte jag. Det är hans tur. Jag hade bokat den 17e! Hur yr är jag?
Givetvis var han vänlig nog att boka ny tid imorgon när vi båda två insåg vilket jobb det skulle bli att stoppa maskinerna, ta ut min dyngsura tvätt och sen hjälpas åt att hänga upp den inne i min lägenhet samtidigt som vi skulle älska passionerat.
....
Nu kom jag av mej.
Jag har i alla fall gått och handlat idag, och nu ska jag snart äta bullar. Det är sol, och jag som trodde att det skulle vara iskallt ute tog tjock jacka och halsduk på mej, men svettades som en idiot redan när jag kom till Ica. De var varmt, det är vår för faaaan!
Det var nog bara det jag ville få ur mej.
Som stjäl andras tvätttid.
Jag var helt säker på att jag hade bokat tvätttid idag 12-14, så klockan tolv går jag ner i tvättstugan och hinner precis sätta på två maskiner innan en vänlig granne frågar om jag är klar. För han ska tvätta. Han ska! Inte jag. Det är hans tur. Jag hade bokat den 17e! Hur yr är jag?
Givetvis var han vänlig nog att boka ny tid imorgon när vi båda två insåg vilket jobb det skulle bli att stoppa maskinerna, ta ut min dyngsura tvätt och sen hjälpas åt att hänga upp den inne i min lägenhet samtidigt som vi skulle älska passionerat.
....
Nu kom jag av mej.
Jag har i alla fall gått och handlat idag, och nu ska jag snart äta bullar. Det är sol, och jag som trodde att det skulle vara iskallt ute tog tjock jacka och halsduk på mej, men svettades som en idiot redan när jag kom till Ica. De var varmt, det är vår för faaaan!
Det var nog bara det jag ville få ur mej.
vardagar.
Jag vet att jag inte borde lägga mej i sådant som jag inte har med att göra.
Jag tycker bara att det är så himla sorgligt.
Vi kan prata i timmar om sånt vi tror vi saknar
och om hur staden och vardagslivet till slut stal all vår ungdom och all vår kärlek
Men vi var inte menade att slåss vi var menade att älska
och jag hatar mig själv när jag hör mig gnälla på dig för nån skitsak
Jag tycker bara att det är så himla sorgligt.
Vi kan prata i timmar om sånt vi tror vi saknar
och om hur staden och vardagslivet till slut stal all vår ungdom och all vår kärlek
Men vi var inte menade att slåss vi var menade att älska
och jag hatar mig själv när jag hör mig gnälla på dig för nån skitsak
Jonas.
"men vi är nästan vackra om man kisar litegrann
Och om du överser med mig, ska jag överse med dig
Kom blunda med mig"
vad ska jag säga, säga vad man vill om honom, tycka vad man vill om honom, men han har ord och tankar och energi och glädje som smittar av sej.
Alla hjärtans kväll
Alla jävla hjärtans kväll slutade med en ganska rolig och intressant konversation med en Eric över msn.
Hur vi kom in på att prata om väder minns jag inte riktigt.
Eric says:
Vad gillar du för väder då?
Anna says:
SOL
Eric says:
Du är söt
Anna says:
Vet inte riktigt vad det hade med vädret att göra, men, tack
Eric says:
Hehe, kanske inte mycket.. men soldyrkan som topping på naiviteten och det luriga leendet på bilden, så var epitetet givet
Hur vi kom in på att prata om väder minns jag inte riktigt.
Eric says:
Vad gillar du för väder då?
Anna says:
SOL
Eric says:
Du är söt
Anna says:
Vet inte riktigt vad det hade med vädret att göra, men, tack
Eric says:
Hehe, kanske inte mycket.. men soldyrkan som topping på naiviteten och det luriga leendet på bilden, så var epitetet givet
Ps. I love you
Jag har liksom ingenting att skriva.
Förmodligen bryr sej ingen om att jag tog blodprover vid sju i morse, somnade om sen, och vaknade vid två, och att jag nu sett halva filmen "Ps. I love you" och inte tänkte göra mer idag.
Det finns liksom ingenting att skriva, säga, berätta eller fundera över.
sötnos.
Mina kära vänner, detta är Sam. Han bor i Skanör för tillfället, i en stödfamilj. Han och hans syskon hittades och togs om hand, och nu är hans syskon utplacerade i olika familjer. Sam är den enda som är kvar. Kanske blir det jag som får ta hand om denna söta lilla figur. Man vet aldrig. Jag hoppas på det. Nu vet ni i alla fall vem han är.
skit
Efter alla satans klunkar av äcklig proviva som jag kämpat i mej
efter alla kaffekoppar jag inte druckit
efter all kokt mat jag lagat i hopp om att göra det bättre
efter alla extra mediciner jag svalt för att läka
efter allt det så kan ni väl garantera att jag mår bättre
det är en förbannadjävla skyldighet
Jag sitter här och liksom bara gör ingenting.
Jag är mest bara arg tror jag, men jag orkar inte vara det.
Dagens planer liksom bara sket sej och jag är besviken, det är jag.
Imorgon bitti klockan sju kan ni se mej på sjukhuset, men bara, bara om ni är vakna då.
Det skulle inte jag ha varit om jag inte varit tvungen att ta mej dit.
Jag antar att det är dags för kortison igen. och jag hatar det. för mej betydde det senast sömnlösa nätter, depression, tjocka kinder och lår, och lite allt möjligt sånt där väldigt trevligt. Jag hatade det då, och jag tror att jag kommer hata det nu också trots att det var så längesedan. Det skrämmer mej att jag kanske skulle kunna fastna i det igen, så som jag gjorde den gången. För jag vet hur svårt det var att ta sej loss.
Jag har sagt det förut, och jag säger det igen;
helvete!
Det är i alla fall dags för säsongsstarten av Grey's anatomy nu.
efter alla kaffekoppar jag inte druckit
efter all kokt mat jag lagat i hopp om att göra det bättre
efter alla extra mediciner jag svalt för att läka
efter allt det så kan ni väl garantera att jag mår bättre
det är en förbannad
Jag sitter här och liksom bara gör ingenting.
Jag är mest bara arg tror jag, men jag orkar inte vara det.
Dagens planer liksom bara sket sej och jag är besviken, det är jag.
Imorgon bitti klockan sju kan ni se mej på sjukhuset, men bara, bara om ni är vakna då.
Det skulle inte jag ha varit om jag inte varit tvungen att ta mej dit.
Jag antar att det är dags för kortison igen. och jag hatar det. för mej betydde det senast sömnlösa nätter, depression, tjocka kinder och lår, och lite allt möjligt sånt där väldigt trevligt. Jag hatade det då, och jag tror att jag kommer hata det nu också trots att det var så längesedan. Det skrämmer mej att jag kanske skulle kunna fastna i det igen, så som jag gjorde den gången. För jag vet hur svårt det var att ta sej loss.
Jag har sagt det förut, och jag säger det igen;
helvete!
Det är i alla fall dags för säsongsstarten av Grey's anatomy nu.
bara berättar
Jag skulle bara låta hela världen veta att det gör ont som in i helvete längst in i min käke där en ny väldigt ovälkommen visdomstand vill trycka sej ut genom tandköttet.
Den kommer aldrig att få plats där.
Sedan vill jag såklart göra folk lite avundsjuka och säga att jag ska hämta världens sötaste lilla varelse på dagis nu om en halvtimme, OCH busa med honom!
Det ni.
Jag tror att jag snart glömt min tandvärk.
Den kommer aldrig att få plats där.
Sedan vill jag såklart göra folk lite avundsjuka och säga att jag ska hämta världens sötaste lilla varelse på dagis nu om en halvtimme, OCH busa med honom!
Det ni.
Jag tror att jag snart glömt min tandvärk.
borta.
Jag har tappat dom.
Tappat bort dom.
Förlorat dom?
"and the poets are just kids who didn't make it"
Om du hittar dom längs vägen jag på sistone gått, ta upp dom, ta hand om dom och ge gärna tillbaks dom, jag saknar dom nämligen. Orden.
"please put the doctor on the phone cause I'm not making any sense"
igen.
Bäst just nu: Fall out boy - I've got a dark alley and a bad idea that says you
Tappat bort dom.
Förlorat dom?
"and the poets are just kids who didn't make it"
Om du hittar dom längs vägen jag på sistone gått, ta upp dom, ta hand om dom och ge gärna tillbaks dom, jag saknar dom nämligen. Orden.
"please put the doctor on the phone cause I'm not making any sense"
igen.
Bäst just nu: Fall out boy - I've got a dark alley and a bad idea that says you
en senil satans människa
Jag går och lägger mej med ilskan nu.
Den jävla idiotmänniskan som hade kattjäveln (min älskade underbara fina kattvän som jag väntat på att få ta hem) hade "glömt bort" mej och nu har någon annan hämtat katten! MIN katt!
Jag är arg, men mest bara besviken.
God natt.
Den jävla idiotmänniskan som hade kattjäveln (min älskade underbara fina kattvän som jag väntat på att få ta hem) hade "glömt bort" mej och nu har någon annan hämtat katten! MIN katt!
Jag är arg, men mest bara besviken.
God natt.
Mina kära vänner.
Det har hänt massor sen sist.
Jag har suttit på en buss och filat en nagel
Jag har dansat på Kb, med de underbaraste av klasskompisar
Jag har ätit en tredjedels vegetarisk pizza, efter att ha plockat bort ananasbitarna, delad med Josefin och Erika
Jag har väntat på en buss i tjugo minuter ute i kyla och mörker
Jag har legat i soffan med min proviva senare samma natt och druckit den i hopp om att slippa ha ont i magen
Jag har gått och lagt mej
och vaknat igen.
Och dagen idag orkar jag inte ens berätta om, jag är trött redan nu.
Men jag har skrattat med syskon plus Oliver, men han är ju en sådan där bonus-bror, så då är han väl också ett syskon. Det känns så i alla fall.
Nu ska vi iväg på kalas hos Maries syster och man, en familj som inte är min, men som ändå känns ganska trygg.
Håll tummarna för mej och min mage.
Jag har suttit på en buss och filat en nagel
Jag har dansat på Kb, med de underbaraste av klasskompisar
Jag har ätit en tredjedels vegetarisk pizza, efter att ha plockat bort ananasbitarna, delad med Josefin och Erika
Jag har väntat på en buss i tjugo minuter ute i kyla och mörker
Jag har legat i soffan med min proviva senare samma natt och druckit den i hopp om att slippa ha ont i magen
Jag har gått och lagt mej
och vaknat igen.
Och dagen idag orkar jag inte ens berätta om, jag är trött redan nu.
Men jag har skrattat med syskon plus Oliver, men han är ju en sådan där bonus-bror, så då är han väl också ett syskon. Det känns så i alla fall.
Nu ska vi iväg på kalas hos Maries syster och man, en familj som inte är min, men som ändå känns ganska trygg.
Håll tummarna för mej och min mage.
just precis nu.
Det finns sådana människor som liksom aldrig riktigt ler.
Sådana som liksom trevlig-drar snabbt på smilbanden bara
som om man förlorar leendet när man ler
som om leenden vore något man inte ska slösa bort på vem som helst.
Le lite grann - och hela världen ler med dej
(hela min värld, det vet du om)
Sådana som liksom trevlig-drar snabbt på smilbanden bara
som om man förlorar leendet när man ler
som om leenden vore något man inte ska slösa bort på vem som helst.
Le lite grann - och hela världen ler med dej
(hela min värld, det vet du om)
and Anna goes to bed.
over and out
over and out
jag fattar ingenting.
Jag har minsann äntligen satt mej ner för att titta i Luleås årsredovisning.
och titeln på det här inlägget säger allt.
dessutom är det lite för mycket annat i huvudet, i livet, just nu
"hon berättade sin historia
och om styrkan hon fått
hur värdena ändras
när sjukdomar kommer"
hur värdet på allt förändras. hur synen ändras. hur allt liksom bara spelar en annan roll.
Inte nog med att jag har massa extra medicin nu när magen bråkar med mej,
jag lyckades knäcka ryggen idag också, så jag har gått fram som en 100-åring hela dagen
jag gick och lade mej med fjärilar i magen igår kväll, som en liten liten känsla av förälskelse
och så vaknade jag i morse,
och hade drömt om honom igen
vad gör du i mina drömmar?
var snäll att avlägsna dej ifrån dom - eller kom närmre, på riktigt
och titeln på det här inlägget säger allt.
dessutom är det lite för mycket annat i huvudet, i livet, just nu
"hon berättade sin historia
och om styrkan hon fått
hur värdena ändras
när sjukdomar kommer"
hur värdet på allt förändras. hur synen ändras. hur allt liksom bara spelar en annan roll.
Inte nog med att jag har massa extra medicin nu när magen bråkar med mej,
jag lyckades knäcka ryggen idag också, så jag har gått fram som en 100-åring hela dagen
jag gick och lade mej med fjärilar i magen igår kväll, som en liten liten känsla av förälskelse
och så vaknade jag i morse,
och hade drömt om honom igen
vad gör du i mina drömmar?
var snäll att avlägsna dej ifrån dom - eller kom närmre, på riktigt
händer
Jag satt på bussen förut idag, och plötsligt hamnade jag bredvid en trevlig man som ursäktade sej innan han slog sej ner och frågade om det var ledigt bredvid mej
Självklart, svarade jag, och han slog sej ner medan jag log mitt allra vackraste leende
Och så började han prata, som om vi kände varann. Jag var inte, och är inte, medveten om att jag någonsin sett denna människa förut. Det har jag nog inte heller. Jag skulle minnas det.
I alla fall, precis när jag skulle hoppa av såg jag ner i hans knä och lade märkte till hans händer.
Och nä. Det var inga fina händer.
Jag sprang nästan av bussen.
Min framtida man ska ha de underbaraste, vackraste händer som världen någonsin skådat.
Ungefär som hans.
Självklart, svarade jag, och han slog sej ner medan jag log mitt allra vackraste leende
Och så började han prata, som om vi kände varann. Jag var inte, och är inte, medveten om att jag någonsin sett denna människa förut. Det har jag nog inte heller. Jag skulle minnas det.
I alla fall, precis när jag skulle hoppa av såg jag ner i hans knä och lade märkte till hans händer.
Och nä. Det var inga fina händer.
Jag sprang nästan av bussen.
Min framtida man ska ha de underbaraste, vackraste händer som världen någonsin skådat.
Ungefär som hans.
update.
Jag hamnade i Kävlinge ikväll
med syster och bror
skratt och mys
det var ett skov i magen, trots allt.
så nu blir det 12 tabletter istället
och så hoppas vi på det bästa den kommande veckan.
andra alternativet är kortison, och då är risken för blodpropp stor, särskilt efter att jag redan haft en
plus att man då får profylax, dvs en spruta som man själv ska ta i magen
- jag vägrar.
och ber till gud, ännu en gång, att det ska kännas bättre om en vecka.
time och simrishamn. simrishamn och time.
och ingen ork.
plus ekonomi plus juridik. plus tenta. plus en thailandsresa som ligger samtidigt.
men den ser jag fram emot i alla fall. ingen stress, och sedan tror jag att magen är sej själv igen, att den är min igen.
om ni träffar mej nu, och jag är lite off,
då beror det på medicinen.
jag är liksom halvt drogad.
med syster och bror
skratt och mys
det var ett skov i magen, trots allt.
så nu blir det 12 tabletter istället
och så hoppas vi på det bästa den kommande veckan.
andra alternativet är kortison, och då är risken för blodpropp stor, särskilt efter att jag redan haft en
plus att man då får profylax, dvs en spruta som man själv ska ta i magen
- jag vägrar.
och ber till gud, ännu en gång, att det ska kännas bättre om en vecka.
time och simrishamn. simrishamn och time.
och ingen ork.
plus ekonomi plus juridik. plus tenta. plus en thailandsresa som ligger samtidigt.
men den ser jag fram emot i alla fall. ingen stress, och sedan tror jag att magen är sej själv igen, att den är min igen.
om ni träffar mej nu, och jag är lite off,
då beror det på medicinen.
jag är liksom halvt drogad.
dagen idag.
Jag gick upp i morse för att ägna hela fömiddagen åt 134 samtal till en sjuksköterska som inte svarade, som senare ringde upp mej mitt i juridikföreläsningen på skolan, som lyssnade på vad jag hade för problem och symtom, och som sedan sa att doktorn skulle ringa upp, min kära doktor som jag helst inte vill höra av, trots att han är otroligt trevlig
han och jag pratas liksom bara vid då och då, på rutinbesök på sjukhuset eller när saker och ting inte står rätt till
än dock så ringde han upp mej senare under dagen,
när jag förresten var hemma hos älskade storastora syster och Alvin och åt fastlagsbullar
(älskade systrar, nej, förlåt bror, älskade syskon, vad vore jag utan er?)
jag fick dra mina problem och symtom ytterliggare en gång, och han konstaterade som om det vore den självklaraste saken i världen, att; "sådär ser inte ett skov ut när man har Ulcerös Kolit"
Okej. Om du säger det så. Men.. Var kommer allt blod ifrån då, kära doktor?
Komisk som han är ibland, farbror doktor, sa han "har någon slagit dej i magen?" och skrattade
Nej, herr läkare, det är ingen som har slagit mej i magen! Nej, jag har inte ätit något konstigt! Nej, jag vet väl inte mer än du!
Och så säger han att han inte förstår vad det är som är fel, och lägger till "Men Anna, varför ska du krångla till det såhär?" på skämt, som om det vore roligt att krångla till saker
Anyway, poängen i det hela är väl att jag nu borde ligga i sängen.
Eftersom doktor Hans har bett mej komma in till sjukhuset i morgon, innan hans rond, dvs halv 8, för att han ska se om han fattar mer då. Jag ber till gud att han hittar ett fel, så att jag slipper oroa mej mer, men att det är ett litet ett.
han och jag pratas liksom bara vid då och då, på rutinbesök på sjukhuset eller när saker och ting inte står rätt till
än dock så ringde han upp mej senare under dagen,
när jag förresten var hemma hos älskade storastora syster och Alvin och åt fastlagsbullar
(älskade systrar, nej, förlåt bror, älskade syskon, vad vore jag utan er?)
jag fick dra mina problem och symtom ytterliggare en gång, och han konstaterade som om det vore den självklaraste saken i världen, att; "sådär ser inte ett skov ut när man har Ulcerös Kolit"
Okej. Om du säger det så. Men.. Var kommer allt blod ifrån då, kära doktor?
Komisk som han är ibland, farbror doktor, sa han "har någon slagit dej i magen?" och skrattade
Nej, herr läkare, det är ingen som har slagit mej i magen! Nej, jag har inte ätit något konstigt! Nej, jag vet väl inte mer än du!
Och så säger han att han inte förstår vad det är som är fel, och lägger till "Men Anna, varför ska du krångla till det såhär?" på skämt, som om det vore roligt att krångla till saker
Anyway, poängen i det hela är väl att jag nu borde ligga i sängen.
Eftersom doktor Hans har bett mej komma in till sjukhuset i morgon, innan hans rond, dvs halv 8, för att han ska se om han fattar mer då. Jag ber till gud att han hittar ett fel, så att jag slipper oroa mej mer, men att det är ett litet ett.
tårar
Jag fick aldrig tag på någon sjuksköterska idag. Jag ringde minst 20 gånger innan det var dags att åka till skolan, och då spelade jag in ett meddelande innan jag gick för att be dom ringa upp.
Men som vanligt ringer ingen. Snälla, ssk, ring upp mej och berätta för mej hur jag ska göra.
Jag har kämpat hela dagen för att vara stark, och inte må dåligt, men det hittar mej alltid till slut.
Min älskade älskade syster ringde mej precis, mest för att höra hur det hade gått idag och hur det var med mej.
Och nu sitter jag här och gråter.
Jag mår inte bra.
Jag har ont. Det blöder. Jag har höjt min medicin, till 9 tabletter om dagen. Jag har ingen ork, ingen näring i kroppen trots att jag äter. Jag liksom blöder bort allt energi känns det som.
Jag blir så liten när jag gråter. Det känns som att jag är 3 år, och mest ensam i hela världen.
Jag vill ha en kram.
Men, så är det sådär automatiskt, att torka tårarna, ta ett djupt andetag och tänka "var stark, det blir bra, jag går och lägger mej och sover, och imorgon är det skola och sen inventering på kappahl på kvällen, allting fortsätter och det händer grejer som gör att jag slipper tänka" på att allt faktiskt inte är bra just nu
som om allt bara var som vanligt
när det inte ens är i närheten.
Men som vanligt ringer ingen. Snälla, ssk, ring upp mej och berätta för mej hur jag ska göra.
Jag har kämpat hela dagen för att vara stark, och inte må dåligt, men det hittar mej alltid till slut.
Min älskade älskade syster ringde mej precis, mest för att höra hur det hade gått idag och hur det var med mej.
Och nu sitter jag här och gråter.
Jag mår inte bra.
Jag har ont. Det blöder. Jag har höjt min medicin, till 9 tabletter om dagen. Jag har ingen ork, ingen näring i kroppen trots att jag äter. Jag liksom blöder bort allt energi känns det som.
Jag blir så liten när jag gråter. Det känns som att jag är 3 år, och mest ensam i hela världen.
Jag vill ha en kram.
Men, så är det sådär automatiskt, att torka tårarna, ta ett djupt andetag och tänka "var stark, det blir bra, jag går och lägger mej och sover, och imorgon är det skola och sen inventering på kappahl på kvällen, allting fortsätter och det händer grejer som gör att jag slipper tänka" på att allt faktiskt inte är bra just nu
som om allt bara var som vanligt
när det inte ens är i närheten.
Söndagen efter.
"Och tala tydligt om du vet nånting
Om du vet vad du vill va"
Idag är det tack-för-igår-dagen.
Tack till syskling, för alla skratt och sällskapet under hela dagen och kvällen.
Tack till alla som kom och gjorde kvällen till det den var
Och speciellt tack till Erika, för alla danssteg du orkade med inne på Debaser för min skull.
Imorgon ringer jag sjukhuset. Ända tills jag får tag i någon denna gången.
Det är riktigt illa nu. Till och med så att jag själv oroar mej väldigt.
Jag tror att om det är en vettig sjuksköterska jag får prata med så blir jag inlagd.
Men det skulle jag inte klara av. Inte igen. Inte nu. Inte någonsin.
"Lova när jag somnar att du vakar över mig
så att inget mera ont ska kunna ske"
Jag faller igen. Nej nej neeeeej. Jag vägrar.
Catch me when I fall for you, eller låt mej bara falla.
Mannen (pojken) med den breda ryggen och de naiva ögonen,
han tror jag att jag låter gå.
"jag vet att du
inte vet vad du längtar till"
och ändå, hela tiden, denna längtan.
närhet. kärlek. händer. tungor. läppar. kramar. trygghet. liv.
Om du vet vad du vill va"
Idag är det tack-för-igår-dagen.
Tack till syskling, för alla skratt och sällskapet under hela dagen och kvällen.
Tack till alla som kom och gjorde kvällen till det den var
Och speciellt tack till Erika, för alla danssteg du orkade med inne på Debaser för min skull.
Imorgon ringer jag sjukhuset. Ända tills jag får tag i någon denna gången.
Det är riktigt illa nu. Till och med så att jag själv oroar mej väldigt.
Jag tror att om det är en vettig sjuksköterska jag får prata med så blir jag inlagd.
Men det skulle jag inte klara av. Inte igen. Inte nu. Inte någonsin.
"Lova när jag somnar att du vakar över mig
så att inget mera ont ska kunna ske"
Jag faller igen. Nej nej neeeeej. Jag vägrar.
Catch me when I fall for you, eller låt mej bara falla.
Mannen (pojken) med den breda ryggen och de naiva ögonen,
han tror jag att jag låter gå.
"jag vet att du
inte vet vad du längtar till"
och ändå, hela tiden, denna längtan.
närhet. kärlek. händer. tungor. läppar. kramar. trygghet. liv.
.
skånetragiken.se
ja, jag säger då det, så fel det kan bli. eller rätt i det fela.
Dags för en tur till Burlöv Center med syster. Sedan ska jag minsann dricka upp min tequila rose (som för övrigt inte är öppnad än), min passoa, min päronvodka och mina cider (en cider, flera cidrar, ciders..?)
Och halvvägs där någonstans kommer jag att somna gott. Det vet jag.
Februari
Välkommen, herr februari. Vi har väntat på dej.
Dock mest för att du tar oss närmare våren.
Jag vet inte varför jag låter det "get to me".
Varför jag låter dej göra det.
Vi känner inte ens varandra längre, och jag tvivlar på att vi någonsin gjort det.
Ändå saknar man det ibland, det roliga som var, och så försöker man upprätthålla någon slags vänskap genom att skicka ett fåtal sms då och då
Du får förlåta mej, men det är så löjligt och jag vägrar ha det så.
No way.
Jag vaknade för två timmar sedan, minst, och jag känner mej som en zombie idag
jag skulle till systembolaget och inhandla något drickbart till imorgon, men jag har inte kommit iväg, jag har inte ens kommit in i duschen ännu.
Jag vet inte om jag ens hinner dit innan dom stänger med min takt idag. Fel takt, igen.
Dessutom, jag måste städa. Dammsuga, plocka undan. Men det finns liksom ingen ork. Och absolut ingen lust.
Det ligger grejer på Grejer över hela soffbordet. Köket är fullt av sopor.
hela ovanvåningen. Kläder i hela fåtöljen. Och trots att det inte syns,
är det massor med disk.
Lägg dock märkte till den fina gardinen
och min nya lampa!
Ikväll ska jag busa med Alvin, det är dags för passning.
Jag vet att han kommer rädda hela dagens humör bara genom att skratta en enda gång ikväll.
Det är det jag ser fram emot.
Nu måste jag ta tag i den här dagen.
Ta tag i allt jag borde göra.
Ta tag i mej själv - jag hade hellre tagit tag i dej
Göra en människa av mej själv.
