händer
Jag satt på bussen förut idag, och plötsligt hamnade jag bredvid en trevlig man som ursäktade sej innan han slog sej ner och frågade om det var ledigt bredvid mej
Självklart, svarade jag, och han slog sej ner medan jag log mitt allra vackraste leende
Och så började han prata, som om vi kände varann. Jag var inte, och är inte, medveten om att jag någonsin sett denna människa förut. Det har jag nog inte heller. Jag skulle minnas det.
I alla fall, precis när jag skulle hoppa av såg jag ner i hans knä och lade märkte till hans händer.
Och nä. Det var inga fina händer.
Jag sprang nästan av bussen.
Min framtida man ska ha de underbaraste, vackraste händer som världen någonsin skådat.
Ungefär som hans.
Självklart, svarade jag, och han slog sej ner medan jag log mitt allra vackraste leende
Och så började han prata, som om vi kände varann. Jag var inte, och är inte, medveten om att jag någonsin sett denna människa förut. Det har jag nog inte heller. Jag skulle minnas det.
I alla fall, precis när jag skulle hoppa av såg jag ner i hans knä och lade märkte till hans händer.
Och nä. Det var inga fina händer.
Jag sprang nästan av bussen.
Min framtida man ska ha de underbaraste, vackraste händer som världen någonsin skådat.
Ungefär som hans.
Kommentarer
Trackback
