Februari
Välkommen, herr februari. Vi har väntat på dej.
Dock mest för att du tar oss närmare våren.
Jag vet inte varför jag låter det "get to me".
Varför jag låter dej göra det.
Vi känner inte ens varandra längre, och jag tvivlar på att vi någonsin gjort det.
Ändå saknar man det ibland, det roliga som var, och så försöker man upprätthålla någon slags vänskap genom att skicka ett fåtal sms då och då
Du får förlåta mej, men det är så löjligt och jag vägrar ha det så.
No way.
Jag vaknade för två timmar sedan, minst, och jag känner mej som en zombie idag
jag skulle till systembolaget och inhandla något drickbart till imorgon, men jag har inte kommit iväg, jag har inte ens kommit in i duschen ännu.
Jag vet inte om jag ens hinner dit innan dom stänger med min takt idag. Fel takt, igen.
Dessutom, jag måste städa. Dammsuga, plocka undan. Men det finns liksom ingen ork. Och absolut ingen lust. 
Det ligger grejer på Grejer över hela soffbordet. Köket är fullt av sopor.
hela ovanvåningen. Kläder i hela fåtöljen. Och trots att det inte syns,
är det massor med disk.
Lägg dock märkte till den fina gardinen
och min nya lampa!
Ikväll ska jag busa med Alvin, det är dags för passning.
Jag vet att han kommer rädda hela dagens humör bara genom att skratta en enda gång ikväll.
Det är det jag ser fram emot.
Nu måste jag ta tag i den här dagen.
Ta tag i allt jag borde göra.
Ta tag i mej själv - jag hade hellre tagit tag i dej
Göra en människa av mej själv.
Jäklarns! Vi har två st sådana där lampor som bara ligger i förrådet för att ingen av oss orkar gå och kasta dem.
Så om någon skulle råka slå sönder den du har i vredesmod så får du ta våra!
