en söndag.
Ni får hålla till godo med denna söta lilla tjej. Och det är inte fy skam!
.
nej, nu vill jag inte mer.
ibland bubblar det för mycket.
strange-strange-situation?
pucko-jag glömde min kamera. bara i huvudet har jag nya bilder på en stilig herre med gula byxor. det fick mej att tänka på mannen i gula hatten i nicke nyfiken, men det hör inte hit. någon gul hatt hade emil inte.
idag var det inte mycket nya ord. jag blir lite ledsen på dej då, fina herre. men egentligen bara för att jag vet att du bär på de där orden som jag skulle kunna gå ner på knä för att få höra.
jag såg hans levande ögon, och jag tyckte mej se ett större leende än sist.
fast, jag tror nog att jag fick se min framtida man på för nära håll idag.
- kan det vara så, att det vackra kan försvinna när man kommer för tätt inpå? det är ganska sorgligt, tycker jag.
eller är det kanske så, att det är när man sett någon tillräckligt nära, och insett att trots ett hål i tröjan, en underlig egen dans och ett snett öra så är han ändå det vackraste man sett
först då kan man kanske tro på det på riktigt ? att han är det ?
"Om ensam är stark är jag hellre svag.
Om själv är bäste dräng är jag hellre en urusel dräng.
Och om ensam står stark ligger jag hellre ner, bredvid någon annan."
helst av allt bredvid dej.
jajamen.
Och ni stör. Vi behöver koncentrera oss.
Mr Bob Hansson
Ett tag tänkte jag mej denna herre i mitt huvud som en framtida man, men så är det inte längre.
Jag antar att det var vid den perioden när jag trodde att ett par vackra ögon och fina ord i rätt ordning kunde ligga som grund för precis allt.
det tror jag fortfarande.
"människorna
varför är vi så bra på att köpa flyg-
biljetter och så dåliga på att verkligen ta oss någonstans"
avklarat
Sol igen, och självklart har vi bestämt att vi ska bada! Vad annars?
Ikväll ska vi på kalas och äta tårta. Jojomen.
femhundraåttio biverkningar. nu. när började det egentligen, tre dagar sedan? utan att den närmaste visste någonting? det kanske var lika bra.
dessa biverkningar stör mej dock inte särskilt mycket, och jag vet att dom när som kan upphöra och ta slut. precis som allt annat.
och morgonen, som vore den utan någon som helst logik, utan någon som helst utväg. men det varar inte så länge.
stranden väntar ju på mej, på oss. livet gör det!
jag saknar min nallebjörn. det finns dock ingenting att hänga upp det på den här gången, ingenting bestämt, ingen konsert, ingenting glömt och kvarlämnat. och dom säger att det då är nu det visar sej om man kan hålla i det där som kallas kärlek. och jag tror mej redan veta svaret.
berättelsen slutar här.
helvetesidioti. - friskt? inte för en sekund.
Solen skiner återigen! Och det är fredag!
Det kliar lite grann på huden sedan solen satte sina märken där igår. På all naken hud. Den som ska vara så nära min som möjligt, ni vet.
Jag har åtminstone fått se M bada nu, och han lät bli att försöka dränka mej. (!) Det var mysigt, och himla snällt. Snart badar vi igen. Och äter kräftor, som jag älskar. Jag älskar mycket mycket mer.
Jag vet att jag inte är sådär dålig. Människor älskar inte mej av ingen anledning alls. Och hade jag varit sådär dålig hade ingen gjort det, det vet jag. Jag vet åtminstone att jag inte vill ha det sådär segt och tråkigt och stelt. Det är inte jag. Jag är inte hundra år gammal, jag har inte levt färdigt, jag är långt ifrån klar. Och jag trivs bra med att vara precis där jag är. Nu när jag äntligen slipper stå till svars för saker som, underligt nog, försvann samtidigt som personen i fråga gjorde det.
En del kommentarer jag fick höra igår var ganska komiska. Jag tror minsann att alla, precis alla, stämde. Skrattretande egentligen. - Hur var det med att vara ett dåligt exempel? Jag tror faktiskt att jag hittat ett dåligt exempel, och det är något man skall passa sej för. Vem vill egentligen vara det? Vem vill sluta så?
Jag önskar inte för allt i världen att jag var sådär.
tre telefonsamtal senare
Är det så vi gör, vi människor? Lägger skuld på alla andra för att det är för mycket att bära själv ibland? När saker går dåligt? Jag tänker inte vara skuld till någon annans olycka i alla fall. Och därför har jag backat nu, en sista gång. Nästa gång ska jag endast och enbart vara skuld till någons lycka. Och det vet jag att jag kan.
Badet idag var mysigt. Och trots att vi båda två mådde illa när vi skildes åt så var det ändå någonting som dröjde sej kvar.
Det där med att det är den-där dagen idag kunde jag inte ens berätta för honom. Hur nära är man egentligen då? Om man inte kan berätta sådant? Väldigt långt intenäraalls borta. Verkligen.
och så ett gammalt citat med en egen liten kommentar under, som faktiskt träffar ganska mycket mittiprick just nu.
så förlåter jag dej för att du inte såg vad jag faktiskt var.
och just nu.
och jag kunde aldrig vara finast tillbaka
- så vad gjorde jag?
jag ljög för honom. en enda gång ljög jag, och det var alldeles nu precis.
ett par dagar sedan.
