Annapanson & alla förbannade ord.

 - och så fungerar inte den satans mobilen som den ska.

idag har jag varit sådär inihelveteseffektiv som bara jag kan vara

jag har såklart promenixat till och varit i skolan, fått tillbaka en godkänd tenta (kryss i taket & jag tackar gud), lunchat i blåst & sol tillsammans med Anna & Josefin, haft föreläsning och "redovisning", fått bra feedback på ett arbete för en gångs skull, fått höra att jag är bra, suttit och pluggat på skolan, druckit massa kaffe, promenixat till stan, införskaffat presenter till systeryster som fyller år imorgon, handlat mat (eller i alla fall yoghurt som jag har råd med), kommit hem, diskat i en evighet, bakat muffins och konstaterat att det är svårt i min gasugn utan att de bränns i botten, bakat kladdkaka som äntligen blev en kladdig kaka sådär som den ska bli, tagit ett varmt skumbad och sedan pluggat i form av läsning i sängen ett tag.

men, jag har inte: läst allt jag borde ha läst klart till imorgon, bokat tvättid, slagit in presenterna eller kunnat bara sitta ner.
- det får vänta till en annan dag.

Det är sooool! Det är sommar!
Nåja, vår i alla fall!

Det är åtminstone helt jävla underbart.
Är det nu som man ska gå ut barfota i gräset och sjunga Idas sommarvisa?

jag skäms, jag har en Arla yoghurt i mitt kylskåp, och jag äter den nu.
Men, jag tycker inte alls att den är lika god som Skånemejeriers. Det måste väl räknas?

Och det är påsk, för alla som missat det!
och för att undvika några som helst missförstånd;


och inte för att vi ska äta femhundraåttiomiljoners ägg!

så nu har vi klargjort det.
nu är det Annapanson som hoppar iväg och hämtar sin cykel, cyklar till Folkets park och möter upp älskade vänner för att mysa i solen! Sen blir det minsann mysfika med två andra älskade.

mina händer torkar sönder. det såg jag idag mer än förut.
intressant? det kan vi diskutera.

är det så, att man ska nöja sej? folk säger så ofta att man borde se det som är bra istället för att kämpa för att få det bättre, få något bättre. men gör det en glad att sluta uppnå? att sluta vilja?
jag tror inte att jag någonsin kommer att tro på det där.

det är bara fel, det kände jag nu. hur säger man någonting sådant? hur säger man att hela hjärtat stretar emot, att hela själen är förstörd av att vara låst, att man går sönder av sådant som händer på vägen att man hellre tar en annan väg, att man liksom inte funkar om man inte kan känna 100?

jag vet bara inte. inte idag.

men jag vet att jag är sugen på pizza.
idag kan det dock vara lite farligt.

Det är måndag, det är en ny vecka.

solen skiner, himlen är blå, och jag borde läsa väldigt mycket tråkig text till föreläsningen som börjar klockan tio.
det bara går inte att koncentrera sej, jag är så förbannat vilsen.
men! jag mår inte illa idag (ännu..) och det har jag gjort när jag vaknat i en vecka nu.. kryss i taket.

mamma kom igår och myste här. paps kom förbi för att borra så vi kunde sätta upp mina hyllor. och jag är supernöjd. det blev perfekt. sen blev det sushi med mamma och kaffe på melvins i kvällssolen. jag älskar deras kaffe. jag älskar mamma.

idag ska jag lämna lite blod på sjukhuset till någon som vill ha det. 
sedan ska jag minsann träna också, och bli ännu mera hulken. 

over and out.  

idag är det en bruce springsteendag här hos oss.
och på tal om oss så vet jag inte riktigt vart August är.

på torsdagen fick jag min efterlängtade picknick! dock endast med kaffe och kladdkaka, och inte ens en filt. men det behövs inte. August var med ute också! han tyckte nog att det var lite för ljust.

fredagen blev en trädgårdsdag hemma hos pappa, Pysen hjälpte till genom att lägga sej mitt i en av lövhögarna.

bevis på att jag faktiskt "jobbade" (eller bara grävde ner handen i jorden) och lägg märke till min arbetsskada!
  bevis på att Anton faktiskt inte jobbade

well, vi fixade och solade, och myste och åt grillat på kvällen. resten vill jag inte ta upp, resten vill jag inte skriva om, resten vill jag inte ska finnas?

igår hos Malin planterade vi basilika, rosenskära, tomater, paprika, smultron, ja, allt möjligt skoj!

fast Alvin mest bara vattnade med sin sprutare.
och blåste bubblor med sin snygga farbror Martin
och byggde en liten egen altan precis bredvid den som Daniel och Göran höll på med.
sedan åt vi sockerkaka! och Alvin hittade en mysig plats att vila på.

annars då?
tv-bänken är på plats, det blir mer och mer ordning här hemma, jag vet vem jag borde tacka för det, artiklarna som jag måste läsa till imorgon är åtminstone hämtade,
kladdkakan är in the ugn och älskade mamma kommer på besök.

Ännu en gång, jag återkommer när jag har mer ork.

jag vet bara inte.
därför har jag inga ord.
                                                     vet du?

Fast nu, lite senare...

men vänta nu lite här....

hur i helvete kan man vakna jätteillamående med superont i magen och med en känsla som säger att man bara vill kräkas och sedan gå under jorden?
jag har minsann kommit till en punkt där jag hatar mina drömmar.
- för att dom gör mej liten, för att dom gör honom elak i någon annans ställe, för att dom förödmjukar mej, gör mej osynlig, gör mej obetydlig, gör mej ledsen som aldrig förr, påminner mej om hemska händelser, får mej att inte våga hoppas på annat, för att dom gör mej obefintlig och får mej att känna att det inte spelar någon roll.. osv etc och allt vad det heter.
well, räcker det inte att dom får mej att må som nu?

men. är det inte så med garderober ändå, att man måste rensa ibland? plocka bort allt det som inte riktigt passar längre, eller åtminstone lägga undan sådant som inte passar just nu? och liksom fokusera på det som fortfarande sitter bra, det som fortfarande gör en fin, det man fortfarande trivs i?

en parentes; ät inte kall yoghurt samtidigt som du dricker te. det gör ont i tänderna då. någonstans visste jag det, men jag var dum nog att göra det i alla fall.

"I might be crazy, that's not the same as insane
And I'm scared, but that's not the same as being afraid"

Så det så.

"I don't need you to fix me"
men det är ju inte det som är riktigt meningen heller.
det handlar om någonting helt annat.

jag har en plan.

"where will I be when I stop wondering why?"
förmodligen död. eller så har jag då lyckats bli en helt annan människa. men perioden då jag ville bli någon annan och aldrig mer behöva vara jag är borta, det var längesedan, det är definitivt inte nu. vem ska vara jag om inte jag kan vara det?
En vacker dag. Då vet jag.

ovanpå allt en fråga som liksom ekar; är jag redo för något sådant?
och så ser jag hans leende framför mej, och svaret är givet.

dags för en liten update, minsann.

jag har varit hos systeryster och Alvin ett par dagar, och är hemma nu.
men jag har glömt vad man gör när man är själv..


så.. vad har egentligen hänt, rent konkret?
jag har sovit hos Alvin
jag har varit uppe klockan fem på morgnarna eftersom han varit både kissnödig och bajsnödig just precis då
jag har drömt att någon sköt mej i huvudet, och vaknat med sprängande huvudvärk
jag har skrivit klart en hemtenta, och skickat in den
jag har gjort klart två andra uppgifter
jag har gjort våfflor tillsammans med plutten
jag har sett på pippi, ätit tacos, hämtat på dagis..
och så har jag hunnit smsa en himla massa, pratat lite mindre, varit säker, blivit arg, frustrerad, funderat, myst, och sist men inte minst, blivit ledsen.
slutsats? nja, inte mer än att man hinner en hel del när man är igång.

ibland önskar jag att jag hann mindre.
ibland önskar jag att jag hann bara det som var bra.

när jag kom hem idag hade jag fått brev av en älskad och saknad vän. det känns inuti då att man blir glad. dessutom fick det mej att skratta. det var mysigt. ♥

det är inte rätt. det är bara inte det.
och det känns i hela kroppen.

solen skiner.

hans fot passar perfekt i min hand.

och det tror jag att en viss hand gör också.

nu: KAFFE.

"I woke up, and wish that I was dead"

Är det ett satans skämt, dettahär?

Jag skulle hitta energi och utrymme att andas, och istället blev det precis tvärtom.
Nu kan jag inte låta bli att undra om det är jag eller du som faktiskt förstört någonting som verkligen kunde bli fint.

Well, jag har pumpat med systeryster nyss, och trots att hela lokalen snurrade i mitten av passet så fortsatte jag, och jag tog mej igenom det. Det känns helt okej nu.

Igår kväll var det supermysigt, verkligen. Sådant borde man göra oftare.

Och nu, efter ett satans telefonsamtal, femhundraåttiotre tårar som vägrar sluta rinna. Det gör ont i hela mej.

från igår;
- det var svart när jag skulle sova igår (och jag tror att det beror på mina rullgardiner)
- min ena kudde luktade du (jag vände på den och la den underst)

du är överallt i alla fall. och jag kommer låta dej vara det.

- och så den förbannade drömmen, som fick mej att ha ont i magen när jag vaknade, som fick mej att må illa av avsky, som fick mej att känna mej så liten att jag inte riktigt visste om jag fanns, som fick mej att känna mej obetydlig och äcklig, som fick mej att känna mej. usch. precis som då..

men idag;


så det så.
det är solsken, och ljust.
två ypperligt trevliga herrar har varit här och flyttat ner mitt badrumsskåp, vilket betyder att jag numera kan se mitt vackra ansikte i spegeln.
jag har satt igång tvättmaskinerna där uppe.
jag är nästan nästan färdig med hemtentan, och ska sedan promenixa iväg och lämna in den, ta en runda på biblioteket och sedan blir det fika i stan. 
jag känner att det kommer att bli en fin dag.
det är bara lite synd att det är utan dina andetag

- effektivitet -
och fokus på precis allt annat.

Jag drömde om Daniel inatt. Det var underligt. Och så drömde jag om en till människa, men han finns inte mer.

Men nu, idag;