nedräkning
8
åtta
idag är verkligen en 100 %- dag. 100 % närvaro, 100 % leva för stunden, 100 % omognajävla avokadosar på diskbänken, som jag var så förbannat sugen på. 100 % avokadokäkande en annan dag, alltså.
7
sju
du tar för mycket plats.
- eller jag får inte ta tillräckligt med plats?
- eller jag känner att jag inte får plats?
- eller jag är helt enkelt på fel plats?
hur är det egentligen?och vilken roll spelar det?
6
sex
jag har slutat analysera, eftersom jag oftast vecklar in saker då, och jag har slutat tänka så mycket.
mer handling, mer liv liksom. inte lika mycket tanke, mer känsla. mer nu, än då och sedan.
men, mina damer och herrar, för att kunna gå runt som en normal människa och inte tänka så måste mina tankar hitta ut någonstans och jag har beslutat mej för att lägga dom här. vart fanken ska dom annars ta vägen?
5
fem
jag har en liten känsla av att det som är spännande för mej är det komplicerade
att det ger en större känsla av utmaning och ger mer motivation
och att jag därför kommer att ta bort en del av spänningen genom att sluta veckla in och komplicera
men det får visa sej.
4
fyra
du drar i mej
eller?
egentligen dras hela jag till dej, men det kanske inte riktigt är samma sak?
i vilket fall som helst så drar jag mej själv samtidigt bortåt,för jag har hört att det är farligt att dras för nära någon
för det är så jag gör
det är i alla fall otroligt jobbigt att hela tiden behöva dra i sej själv och jag måste sluta med det
nu var det ju trots allt så att jag skulle sluta med halva saker, ska det vara så ska det vara 100 %.
risken finns dock att allt mindre görs, men jag tror minsann att jag kommer lyckas med mitt 100%-projekt.
jag skulle kunna lyckas med vad som helst.
Jag vet att jag kan.
och jag vet att jag vill.
Det är väl huvudsaken?
3
tre
någonting om en grundläggande trygghet
och väldigt mycket om en Anders som lägger märke till det
jag har hittat trädet som vi ska sitta och mysa under i sommar, förresten
2
två
Folks, det är fredag!
Jag fick en liten känsla nyss av vart jag skulle vilja lägga mina 100 % idag, men nej. nej nej nej. det är ett ord jag ska sluta med också, för övrigt. även "jag vet inte". vad är det för ett jävla svar på en fråga? man vet alltid någonting. jag vet mycket. inte jättemycket som kanske är så intressant för alla andra, men jag har åtminstone mycket inuti.
well, mina 100 % går idag till mina älskade syskon, och när jag tänker på det är det precis där jag vill lägga dom. det ska bli så förbannat mysigt.
utan er - ingenting.
1
ett
nu får ni ursäkta att jag avbryter mej själv, men solen kom nyss fram! och nu vet jag verkligen inte vart jag ska lägga all min energi. kom hit så lägger jag den i din famn? eller, egentligen borde jag inte skriva här, utan istället lägga min energi på att börja på min nästa bok som jag fått en idé till, till och med innan jag ens gjort någonting med den förra. men, har man för mycket ord och historier på lager, måste man få ut det innan man spricker.
jag vill inte spricka.
jag vill inte gå sönder.igen.
och det bästa av allt, jag vet att jag inte kommer göra det. det näst bästa, om jag skulle göra det vet jag efter allt jag gått igenom att jag kommer ta mej ur det och le igen. annars vore jag inte jag.
0
noll
vad vore jag utan mitt leende?
åtta
idag är verkligen en 100 %- dag. 100 % närvaro, 100 % leva för stunden, 100 % omogna
7
sju
du tar för mycket plats.
- eller jag får inte ta tillräckligt med plats?
- eller jag känner att jag inte får plats?
- eller jag är helt enkelt på fel plats?
hur är det egentligen?
6
sex
jag har slutat analysera, eftersom jag oftast vecklar in saker då, och jag har slutat tänka så mycket.
mer handling, mer liv liksom. inte lika mycket tanke, mer känsla. mer nu, än då och sedan.
men, mina damer och herrar, för att kunna gå runt som en normal människa och inte tänka så måste mina tankar hitta ut någonstans och jag har beslutat mej för att lägga dom här. vart fanken ska dom annars ta vägen?
5
fem
jag har en liten känsla av att det som är spännande för mej är det komplicerade
att det ger en större känsla av utmaning och ger mer motivation
och att jag därför kommer att ta bort en del av spänningen genom att sluta veckla in och komplicera
men det får visa sej.
4
fyra
du drar i mej
eller?
egentligen dras hela jag till dej, men det kanske inte riktigt är samma sak?
i vilket fall som helst så drar jag mej själv samtidigt bortåt,
det är i alla fall otroligt jobbigt att hela tiden behöva dra i sej själv och jag måste sluta med det
nu var det ju trots allt så att jag skulle sluta med halva saker, ska det vara så ska det vara 100 %.
risken finns dock att allt mindre görs, men jag tror minsann att jag kommer lyckas med mitt 100%-projekt.
jag skulle kunna lyckas med vad som helst.
Jag vet att jag kan.
och jag vet att jag vill.
Det är väl huvudsaken?
3
tre
någonting om en grundläggande trygghet
och väldigt mycket om en Anders som lägger märke till det
jag har hittat trädet som vi ska sitta och mysa under i sommar, förresten
2
två
Folks, det är fredag!
Jag fick en liten känsla nyss av vart jag skulle vilja lägga mina 100 % idag, men nej. nej nej nej. det är ett ord jag ska sluta med också, för övrigt. även "jag vet inte". vad är det för ett jävla svar på en fråga? man vet alltid någonting. jag vet mycket. inte jättemycket som kanske är så intressant för alla andra, men jag har åtminstone mycket inuti.
well, mina 100 % går idag till mina älskade syskon, och när jag tänker på det är det precis där jag vill lägga dom. det ska bli så förbannat mysigt.
utan er - ingenting.
1
ett
nu får ni ursäkta att jag avbryter mej själv, men solen kom nyss fram! och nu vet jag verkligen inte vart jag ska lägga all min energi. kom hit så lägger jag den i din famn? eller, egentligen borde jag inte skriva här, utan istället lägga min energi på att börja på min nästa bok som jag fått en idé till, till och med innan jag ens gjort någonting med den förra. men, har man för mycket ord och historier på lager, måste man få ut det innan man spricker.
jag vill inte spricka.
jag vill inte gå sönder.
och det bästa av allt, jag vet att jag inte kommer göra det. det näst bästa, om jag skulle göra det vet jag efter allt jag gått igenom att jag kommer ta mej ur det och le igen. annars vore jag inte jag.
0
noll
vad vore jag utan mitt leende?
Augustus 1 år
"Yes, you can hold my hand if you want to"
jag måste bara göra plats i mitt liv först, för att ha tid att ens hålla någon i handen.bara för dej skulle jag kunna göra det
Förutom att jag stressatihjäl mej under nästan hela dagen, så har det varit en fin dag, trots regn.
Jag äger dessutom 6 nya böcker. Jag vet inte om det kan klassas som bra eller dåligt att få pengar precis när bokrean börjat, i mitt fall är det nog mest ganska farligt med tanke på att jag måste leva resten av månaden också.
Imorgon blir det konsert, efter ett snabbt beslut idag, det ska bli mysigt. Mest trevligt att spendera kvällen med två av mina favoritdamer. På fredag kör vi på 100 % mys, på lördag 100 % party. Söndag? 100 % vila kanske, vi får se.
I vilket fall som helst så gör jag allt jag numera gör till 100 %. Jag har insett att det är det enda sättet för mej att känna meningen i det jag gör.
Men, nog om mej. Idag gratulerar vi Augustus! Han fyller nämligen ett helt otroligt år. Och han kan skatta sej lycklig som fått spendera det med mej. Han vet ju trots allt inte om ifall det finns någonting bättre. Hipp hipp, hurra!
jag måste bara göra plats i mitt liv först, för att ha tid att ens hålla någon i handen.
Förutom att jag stressat
Jag äger dessutom 6 nya böcker. Jag vet inte om det kan klassas som bra eller dåligt att få pengar precis när bokrean börjat, i mitt fall är det nog mest ganska farligt med tanke på att jag måste leva resten av månaden också.
Imorgon blir det konsert, efter ett snabbt beslut idag, det ska bli mysigt. Mest trevligt att spendera kvällen med två av mina favoritdamer. På fredag kör vi på 100 % mys, på lördag 100 % party. Söndag? 100 % vila kanske, vi får se.
I vilket fall som helst så gör jag allt jag numera gör till 100 %. Jag har insett att det är det enda sättet för mej att känna meningen i det jag gör.
Men, nog om mej. Idag gratulerar vi Augustus! Han fyller nämligen ett helt otroligt år. Och han kan skatta sej lycklig som fått spendera det med mej. Han vet ju trots allt inte om ifall det finns någonting bättre. Hipp hipp, hurra!
.
Om jag inte hade trott på någonting så hade jag inte varit här.
ett "hej" i mörkret
ett "godmorgon" dagen därpå
en vän på avstånd
en solstråle? en vindpust en fjäder
hud mot hud
en känsla av tillhörighet
Om jag inte hade trott hade jag inte levt alls.
måndag.
för ett par dagar sedan, när snön fortfarande låg kvar var det en mysig människa som hade otroligt kul med sin morfar, moster och mamma i pulkabacken.
det blev till och med en snögubbe, och - som alvin själv fick bestämma- en bebis! sen blev det självklart också mys med morfar, det är alltid lika mysigt och definitivt lika roligt varenda gång.
igår kväll var vi på Elysée och åt. det var trevligt och gott, alla fotografier därifrån blev hemska, tyvärr.
idag då?
ja, jag vet inte. jag lever inte, det är det enda jag vet. och när jag inte lever förstår jag inte meningen. det är väl inte så underligt egentligen?
morgonens känslor ska vi inte gå in på, då är jag rädd att jag skulle kunna dra ner flera i fallet, sådär starkt känns det nämligen. det blev en tur till ikea och jag fick mina rullgardiner, sedan blev det en promenad genom stan, i solsken faktiskt, åtminstone för en liten stund. hur fint det än var där för en stund så ekar det inuti hela hela tiden.
det finns ingen plats i världen för någon som mej.
det blev till och med en snögubbe, och - som alvin själv fick bestämma- en bebis! sen blev det självklart också mys med morfar, det är alltid lika mysigt och definitivt lika roligt varenda gång.
igår kväll var vi på Elysée och åt. det var trevligt och gott, alla fotografier därifrån blev hemska, tyvärr.
idag då?
ja, jag vet inte. jag lever inte, det är det enda jag vet. och när jag inte lever förstår jag inte meningen. det är väl inte så underligt egentligen?
morgonens känslor ska vi inte gå in på, då är jag rädd att jag skulle kunna dra ner flera i fallet, sådär starkt känns det nämligen. det blev en tur till ikea och jag fick mina rullgardiner, sedan blev det en promenad genom stan, i solsken faktiskt, åtminstone för en liten stund. hur fint det än var där för en stund så ekar det inuti hela hela tiden.
det finns ingen plats i världen för någon som mej.
and the reason is you - men vem behöver en anledning, en orsak, en ursäkt?
ännu en gång har jag gått ut för att leta efter dina händer. (meningslöst? absolut inte. bara lite halvt lönlöst.)
Inspiration! och jag vet inte var allt kommer ifrån?
Jag släppte en del grejer på vägen, kanske, och idag bubblar det över av det som finns kvar.
Are you man enough to see?
Igår och i förrgår var det verkligen inte mina dagar. Jag vet inte vad som hände ens, det var så förvirrat och vilset inuti att jag inte ens kunde vara normal utåt.
Well, det är en ny dag idag, det är fredag, det är lite ljusare, tror jag. Jag känner åtminstone inte efter lika mycket, eftersom det uppenbarligen kan vara farligt för mej att känna för mycket.
I'm so hollow, baby
Jag har nyss varit på bodypump, jag kände att jag var tvungen och jag mår ju bra nu, så självklart var jag tvungen. Mindre tvungen var jag dock att hålla på att tappa en hantel mitt i axelträningen, och ännu mindre tvungen att slå den skithårt mot knäet. Men det gjorde jag ändå. Det gjorde förbannat ont.
You can't break my spirit - it's my dreams you take
Efter igår har jag tagit ett beslut. Det handlar inte det minsta om rädsla eller om att backa. Det handlar desto mer om att.. inte våga direkt kanske, men att ta chanser.
Jag har fortfarande en hel del beslut att ta, men det får komma med tiden lite. Jag måste sluta ha så bråttom.
Och, jag måste sova på nätterna. Även när kvällen aldrig borde få ta slut. Förr eller senare gör den ju det ändå. Allt tar ju slut, är det inte så? Allt som har en början har ett slut, det finns ingenting som varar för evigt, osv. Nu minns jag plötsligt en dikt jag skrev till en förbannat mysig människa för ganska så längesedan. Jag vet inte varför den har med saken att göra, men denna delen liksom ekar inuti. För att det aldrig igen lyckats bli likadant?
Du viskar "lämna mej aldrig" i mitt öra
och jag säger att jag aldrig ska
Du säger "var min alltid"
och jag svarar att jag aldrig vill vara någon annans
Jag sa, det finns ingenting som varar för evigt
och du sa att evigheten varar längre än livet och det finns saker som varar ett helt liv
*
Well, jag borde skärpa mej. Ska jag leva så ska jag leva på riktigt. 100 % liv, liksom. Inte som förut, med mer än hälften rädsla och försiktighet. Nu räcker det. Efter igår vet jag att om jag inte lever 100 % alltid, så lever jag ibland bara 20 % vissa dagar när tankar, känslor och grubblande blir de resterande 80 procenten.
(jag kände bara efter, och lite såhär känns det just nu, även detta två meningar från en dikt ifrån förut, men detta är aktuellt, ni skulle bara veta)
hur mycket porto skulle behövas för att posta ett hjärta ?
hur många frimärken behövs för att posta en själ ?
And I still hold your hand in mine
i alla fall i mina drömmar.
Inspiration! och jag vet inte var allt kommer ifrån?
Jag släppte en del grejer på vägen, kanske, och idag bubblar det över av det som finns kvar.
Igår och i förrgår var det verkligen inte mina dagar. Jag vet inte vad som hände ens, det var så förvirrat och vilset inuti att jag inte ens kunde vara normal utåt.
Well, det är en ny dag idag, det är fredag, det är lite ljusare, tror jag. Jag känner åtminstone inte efter lika mycket, eftersom det uppenbarligen kan vara farligt för mej att känna för mycket.
I'm so hollow, baby
Jag har nyss varit på bodypump, jag kände att jag var tvungen och jag mår ju bra nu, så självklart var jag tvungen. Mindre tvungen var jag dock att hålla på att tappa en hantel mitt i axelträningen, och ännu mindre tvungen att slå den skithårt mot knäet. Men det gjorde jag ändå. Det gjorde förbannat ont.
You can't break my spirit - it's my dreams you take
Efter igår har jag tagit ett beslut. Det handlar inte det minsta om rädsla eller om att backa. Det handlar desto mer om att.. inte våga direkt kanske, men att ta chanser.
Jag har fortfarande en hel del beslut att ta, men det får komma med tiden lite. Jag måste sluta ha så bråttom.
Och, jag måste sova på nätterna. Även när kvällen aldrig borde få ta slut. Förr eller senare gör den ju det ändå. Allt tar ju slut, är det inte så? Allt som har en början har ett slut, det finns ingenting som varar för evigt, osv. Nu minns jag plötsligt en dikt jag skrev till en förbannat mysig människa för ganska så längesedan. Jag vet inte varför den har med saken att göra, men denna delen liksom ekar inuti. För att det aldrig igen lyckats bli likadant?
Du viskar "lämna mej aldrig" i mitt öra
och jag säger att jag aldrig ska
Du säger "var min alltid"
och jag svarar att jag aldrig vill vara någon annans
Jag sa, det finns ingenting som varar för evigt
och du sa att evigheten varar längre än livet och det finns saker som varar ett helt liv
*
Well, jag borde skärpa mej. Ska jag leva så ska jag leva på riktigt. 100 % liv, liksom. Inte som förut, med mer än hälften rädsla och försiktighet. Nu räcker det. Efter igår vet jag att om jag inte lever 100 % alltid, så lever jag ibland bara 20 % vissa dagar när tankar, känslor och grubblande blir de resterande 80 procenten.
(jag kände bara efter, och lite såhär känns det just nu, även detta två meningar från en dikt ifrån förut, men detta är aktuellt, ni skulle bara veta)
hur mycket porto skulle behövas för att posta ett hjärta ?
hur många frimärken behövs för att posta en själ ?
And I still hold your hand in mine
i alla fall i mina drömmar.
H som i hopp(löshet), himmel, hem, hav och han
Jag grät Pysen blöt förut när vi myste, och jag har ont i magen. Jag har i alla fall fått i mej ett par smörgåsar nu, a man's got to eat liksom. Och det måste jag också.
Vad är detta för en dag?
Förlåt? Vad säger man?
Att jag skrämmer livet ur mej själv, bokstavligt?
Att jag skrämmer livet ur mej själv, bokstavligt?
Vad gör jag? Antagligen det dummaste jag någonsin gjort. Ganska säkert det. Utan tvekan faktiskt.
Jag träffade en väldigt speciell människa
- och sedan stängde jag ute alltihopa
Det finns känslor som jag aldrig någonsin skulle kunna förklara
Min bok har faktiskt äntligen fått det slut den ska ha (!)
Och jag är, för första gången när det gäller detta slut, faktiskt nöjd
Jag kan inte låta bli. Det kryper inuti sedan jag fick höra vad som hade hänt. Vad rörde sej i hennes huvud när hon hoppade från bron? Var det sådär tomt som jag vet att det kan bli ibland? Är det det som skrämmer, den där tomheten som gör en till ingen alls? Eller är det när känslorna börjar ta plats inuti som man inte riktigt kan hantera det?
Vad händer sedan?
Så länge jag är fri och på ett visst avstånd kan jag fungera normalt.
När möjligheten att kunna försvinna inte finns tränger sej paniken in, och jag måste ta mej loss.
- Borde man skona andra människor?
Josefin ladylovelylocks fick mej i skolan att pausa lite i sorgsenheten och le lite grann. Idag betydde det fruktansvärt mycket.
Ett litet kort samtal med mysAnders nyss tog bort en del av obehaget i magen, åtminstone för en liten stund.
Nu och ikväll räddar Anton mej. Från allt. Och jag älskar honom för att han kan göra det, och faktiskt också gör det.
Jag behöver hjälp, support - eller i alla fall lite.. en kram? Fast på ett visst avstånd.
Och samtidigt, själva problemet: Avstånd har aldrig varit min grej.
..
Ännu en dag med solsken mina damer och herrar!
Jag blev förföljd av elva hunriga änder i parken på vägen hem, det var nästan lite läskigt. En av dom hade burrat upp sej så han såg ut som en boll som frös massor. Jag ville ta med honom hem. Men jag hade inte hjärta att bara ta en av dom.
jag spillde precis te ut över golvet
"du såg mej som någon annan, och jag kände mej som det"
jag är förbannat glad över att jag kom ifrån och kunde fika med Josefin och Teresa idag, det behövde jag.
Jag blev förföljd av elva hunriga änder i parken på vägen hem, det var nästan lite läskigt. En av dom hade burrat upp sej så han såg ut som en boll som frös massor. Jag ville ta med honom hem. Men jag hade inte hjärta att bara ta en av dom.
jag spillde precis te ut över golvet
jag är förbannat glad över att jag kom ifrån och kunde fika med Josefin och Teresa idag, det behövde jag.
om du rör mej dör jag
nr sexton, måndag
Jag åt frukost med Emil imorse, vid ett litet före detta balkongbord som nu blivit ett köksbord, och som, för första gången sedan jag flyttade in, verkligen gick att sitta vid! Mysigt.
Jag tycker inte riktigt om att det snöar, jag vill ha solen som den var här i fredags och i lördags, jag vill ha ljuset igen. Jag tror minsann att jag vill lite mer än vad som är bra för mej, just nu. Det liksom drar inuti, som en längtan, ni vet.
men jag har kommit underfund med en märklig grej.
den värsta faran för mej skulle vara att faktiskt hitta någon jag verkligen vill vara med.
Veckan är lite katastrofal, skulle man kunna säga, men kvällens planer "regnade inne", snöade inne?, och nu är jag lite halvt rastlös, men jag hoppas på support. Det borde finnas en supportlinje man kunde ringa om man hade problem med sin rastlöshet och sin sällskapssjuka.
Nåja, jag borde kanske göra något vettigt.
"while your story's completed,
mine, it's a long way from done"
Jag tycker inte riktigt om att det snöar, jag vill ha solen som den var här i fredags och i lördags, jag vill ha ljuset igen. Jag tror minsann att jag vill lite mer än vad som är bra för mej, just nu. Det liksom drar inuti, som en längtan, ni vet.
men jag har kommit underfund med en märklig grej.
den värsta faran för mej skulle vara att faktiskt hitta någon jag verkligen vill vara med.
Veckan är lite katastrofal, skulle man kunna säga, men kvällens planer "regnade inne", snöade inne?, och nu är jag lite halvt rastlös, men jag hoppas på support. Det borde finnas en supportlinje man kunde ringa om man hade problem med sin rastlöshet och sin sällskapssjuka.
Nåja, jag borde kanske göra något vettigt.
"while your story's completed,
mine, it's a long way from done"
söndag nr 15
idag är dagen då jag ångrar det jag inte gjorde igår.
bodypump, promenix och nu paps på besök för att få hjälp med hyllorna och persiennerna, han är bäst, det är alldeles strax färdigt. Och jo, jag har hjälpt till, och bidragit så mycket jag kunnat.
"Vad säger du om att ses över en kopp te?"
Ja, vad säger jag? Vad svarar man? Det är så mycket sådant just nu.
Men självklart blev det inte svaret. Snarare; javisst, varför inte?.
Och nu, mest en känsla av... VARFÖR DÅ?
och så du, plötsligt spökar du inuti och leker med mina känslor i mina drömmar återigen
varför blir man rädd för sådant som känns så förbannat bra?
bodypump, promenix och nu paps på besök för att få hjälp med hyllorna och persiennerna, han är bäst, det är alldeles strax färdigt. Och jo, jag har hjälpt till, och bidragit så mycket jag kunnat.
"Vad säger du om att ses över en kopp te?"
Ja, vad säger jag? Vad svarar man? Det är så mycket sådant just nu.
Men självklart blev det inte svaret. Snarare; javisst, varför inte?.
Och nu, mest en känsla av... VARFÖR DÅ?
och så du, plötsligt spökar du inuti och leker med mina känslor i mina drömmar återigen
varför blir man rädd för sådant som känns så förbannat bra?
how come you taste so good?
hjärtats dag
Nu, när solen gått ner och en liten mysmänniska sitter till rätta i soffan för att titta lite på film, så ska jag bara ta tillfället i akt och berätta hur mysigt vi haft det idag. Eller ja, jag visar det istället.
It's the end of the world as we know it
http://www.presentermotfattigdom.se/
Jag är tvungen.
Såklart att jag är tvungen? Ibland känner jag ett sånt ansvar, och jag måste få ut det eftersom det ger mej en känsla av otillräcklighet.
Eftersom jag ändå bara sitter och väntar på ett samtal och skjuts hemifrån som skulle ha kommit klockan tio så måste jag.
Det liksom känns inuti varenda gång. Som i julas, när jag skulle önska mej någonting i julklapp och kom på att jag hade allt jag behöver, och insåg att det finns så många som inte har det. Nu är det samma igen, det räcker med en alla hjärtans dag, nej nu ljuger jag, det räcker med en känsla av att vara nöjd för att jag ska tänka att alla borde få känna så, att alla borde få ha det lika bra.
Jag skulle kunna skänka alla mina pengar till behövande människor om jag hade kunnat leva på en smörgås om dagen. För deras skull hade jag gjort det, men jag vet bara inte riktigt vad det skulle ge dom att jag också svälter. Gårdagen fick mej att fundera på mina drömmar, vad jag vill, vart jag vill och vem jag vill vara. Och jag tror att det faktiskt gav mej en relativt bra bild. Jag vet inte vad jag vill utbilda mej till, men jag vet vad jag vill ägna mej åt. Jag vet inte hur jag vill leva praktiskt, men jag vet vad jag behöver känna för att känna mej levande.
En dag ska jag åka jorden runt och göra skillnad, om så bara för några människor.
(ni får säga vad ni vill, men mina drömmar kan ingen ta ifrån mej)
14 - Alla hjärtans dag - mitt för rastlöst för att kunna firas
Solen skiner inte lika starkt idag, det är lite mer moln. Hursomhelst så vore det svårt att slå gårdagens strålar, gårdagens leenden och särskilt gårdagens konversationer. Ibland när man klassar någonting som "intressant" så är det för att man inte har något mycket bättre att säga. Men denna gången var det verkligen intressant, som i någonting väldigt bra.
Äh, jag går inte ens in för att försöka förklara just nu.
Jag kan inte sova om nätterna, jag var hemma vid två igår, och jag vaknade sju, kunde inte somna om, kan aldrig somna om, jag liksom lever på sparlåga fast med superenergi, överskott som jag inte ens vet vart det kommer ifrån. Det brukar bli så fram till våren, men det är lite tidigt i år, jag hinner inte med mej själv.
Nåja, dagen idag var inte planerat alls, och jag skulle bara mysa, fira bara mitt hjärta, och bara vara.
Meeen, rastlösheten trängde såklart på redan när jag vaknade och inte kunde somna om, och nu, plötsligt är hela dagen planerad. Till och med maten ikväll, ibland borde jag ta det lugnt, men ibland kan jag bara inte. Support, någon?
Så, mina damer och herrar, en glad alla hjärtans dag till allihop. Jag tänker inte säga "älska varandra mer än någonsin", för det borde man göra varenda dag. Jag tänker inte säga "ta vara på varandra" för det hoppas jag redan att alla gör. Jag tänker inte säga "berätta för folk du älskar att du älskar dom", för det behöver man förhoppningsvis ingen speciell dag för, och dessutom gör man det förhoppningsvis mer än en gång om året.
Äh, jag går inte ens in för att försöka förklara just nu.
Jag kan inte sova om nätterna, jag var hemma vid två igår, och jag vaknade sju, kunde inte somna om, kan aldrig somna om, jag liksom lever på sparlåga fast med superenergi, överskott som jag inte ens vet vart det kommer ifrån. Det brukar bli så fram till våren, men det är lite tidigt i år, jag hinner inte med mej själv.
Nåja, dagen idag var inte planerat alls, och jag skulle bara mysa, fira bara mitt hjärta, och bara vara.
Meeen, rastlösheten trängde såklart på redan när jag vaknade och inte kunde somna om, och nu, plötsligt är hela dagen planerad. Till och med maten ikväll, ibland borde jag ta det lugnt, men ibland kan jag bara inte. Support, någon?
Så, mina damer och herrar, en glad alla hjärtans dag till allihop. Jag tänker inte säga "älska varandra mer än någonsin", för det borde man göra varenda dag. Jag tänker inte säga "ta vara på varandra" för det hoppas jag redan att alla gör. Jag tänker inte säga "berätta för folk du älskar att du älskar dom", för det behöver man förhoppningsvis ingen speciell dag för, och dessutom gör man det förhoppningsvis mer än en gång om året.
kärlek
♥
♥
fredagen den 13e
sådär, då var den här,
fredagen. och med vadå?
tvättid. sedan åtta imorse, och kunde jag somna om när jag lagt kläderna i maskinen? självklart inte. jag och august har läst tidningen i sängen (han bidrar med att lämna bitmärken i alla kanter), varit uppe en vända och satt på ytterligare maskiner, druckit te.. well, längre än så har vi inte kommit idag.
klockan 12 är det bodypump.. jag ska cykla dit, men vill egentligen inte ens gå ut när jag ser att det är minusgrader utanför fönstret. bit ihop och ha tålamod? ja, lite så får det väl bli.
en dag kommer våren igen, och faktiskt faktiskt faktiskt skiner solen nu, och himlen är alldeles blå!
mer än såhär är det inte planerat för dagen
det är trots allt fredagen den 13e, man kanske inte ska utmana ödet. jag funderade ett tag på att gå ut framför en bil, mest bara för att trotsa men kom relativt snabbt på att det var en urusel idé.
blir inte mycket nya bilder, för av någon underlig anledning är min kamera på besök hos marcus och cemo
jag saknar den! det kallas nästan abstinens, och det är konstigt att man kan få det av en kamera.
nu måste jag upp i tvättstugan igen..
fredagen. och med vadå?
tvättid. sedan åtta imorse, och kunde jag somna om när jag lagt kläderna i maskinen? självklart inte. jag och august har läst tidningen i sängen (han bidrar med att lämna bitmärken i alla kanter), varit uppe en vända och satt på ytterligare maskiner, druckit te.. well, längre än så har vi inte kommit idag.
klockan 12 är det bodypump.. jag ska cykla dit, men vill egentligen inte ens gå ut när jag ser att det är minusgrader utanför fönstret. bit ihop och ha tålamod? ja, lite så får det väl bli.
en dag kommer våren igen, och faktiskt faktiskt faktiskt skiner solen nu, och himlen är alldeles blå!
mer än såhär är det inte planerat för dagen
det är trots allt fredagen den 13e, man kanske inte ska utmana ödet. jag funderade ett tag på att gå ut framför en bil, mest bara för att trotsa men kom relativt snabbt på att det var en urusel idé.
blir inte mycket nya bilder, för av någon underlig anledning är min kamera på besök hos marcus och cemo
jag saknar den! det kallas nästan abstinens, och det är konstigt att man kan få det av en kamera.
nu måste jag upp i tvättstugan igen..
numero 12
vadå rastlöshet? vad menar ni? när det springer i benen?
ja, det gör det faktiskt. något otroligt.
jag är stressad inuti och mest trött, det är någonting som gjort hela veckan att jag inte kan sitta still.
idag har jag i alla fall ett par nya skor, och två tröjor. presentkort i julklapp är perfekt att få, särskilt ett par månader senare.
idag har varit en sån där tankedag
jag skulle kunna berätta allt som rört sej i huvudet för er, men jag vet att ingen skulle ta sej tid att läsa
det finns liksom ingen poäng
nu? ja, jag vet inte. jag vet som vanligt ingenting alls. och idag ännu mindre känns det som.
mina tankar är så röriga, så svåra att greppa, så... så... så... precis så.
jag saknar min tekniska broder på msn, för jag skulle behöva lite hjälp så att jag kan se en film från datorn i tvn åtminstone.. men inte ens det går som det ska idag.
slutsats; det är inte min dag idag.
Vems jävla dag är det nu då?
om jag så bara för en sekund kunde släppa rädslan så skulle jag vilja så förbannat mycket.
ja, det gör det faktiskt. något otroligt.
jag är stressad inuti och mest trött, det är någonting som gjort hela veckan att jag inte kan sitta still.
idag har jag i alla fall ett par nya skor, och två tröjor. presentkort i julklapp är perfekt att få, särskilt ett par månader senare.
idag har varit en sån där tankedag
jag skulle kunna berätta allt som rört sej i huvudet för er, men jag vet att ingen skulle ta sej tid att läsa
det finns liksom ingen poäng
nu? ja, jag vet inte. jag vet som vanligt ingenting alls. och idag ännu mindre känns det som.
mina tankar är så röriga, så svåra att greppa, så... så... så... precis så.
jag saknar min tekniska broder på msn, för jag skulle behöva lite hjälp så att jag kan se en film från datorn i tvn åtminstone.. men inte ens det går som det ska idag.
slutsats; det är inte min dag idag.
Vems jävla dag är det nu då?
om jag så bara för en sekund kunde släppa rädslan så skulle jag vilja så förbannat mycket.
nummer elva väl?
nu har jag snart ätit upp ett kexchoklad ikväll också, precis som häromkvällen. varför äter jag det när jag vet att jag mår illa sen? det kanske var totalt onödigt att gå på bodypumpen med systeryster förut, ändå.
jag längtar efter sommaren. värmen. solskenet. folk som ler oftare än nu. gungorna
kallbadhuset. bad i havet. solen som speglar sej i såpbubblorna.
naken hud, ni vet. brun, fin, vacker naken hud.så nära min som möjligt
sommar, förihelvete.
och ingen mer snö. inte förrän i slutet av året i alla fall?
jag längtar efter sommaren. värmen. solskenet. folk som ler oftare än nu. gungorna
kallbadhuset. bad i havet. solen som speglar sej i såpbubblorna.
naken hud, ni vet. brun, fin, vacker naken hud.
sommar, förihelvete.
och ingen mer snö. inte förrän i slutet av året i alla fall?
nummer tio - paps!
Jag skulle bara meddela att jag senare i eftermiddag får besök av Rolle, Rolf, pappapolis, paps, pappa helt enkelt - i egen hög person.
Han ska hjälpa mej lite i lägenheten. Han är bra han. Bästa pappan i världen.
Han ska hjälpa mej lite i lägenheten. Han är bra han. Bästa pappan i världen.
nummer 10 - förihelvete
Jag såg nyss en gammal klasskompis i tidningen. Och jag blir så arg.
http://sydsvenskan.se/skane/lomma/article411900/Hon-slog-larm---blev-av-med-jobbet.html
Jag jobbar också inom äldreomsorgen, och jag vet att sånt här förekommer, att man ska vara nonchalant mot vissa saker som händer för att kunna vara kvar med samma stämning på jobbet. Jag vet en herre som hade otroligt ont i magen i två veckor innan en sjuksköterska kunde komma och titta på honom. Hans anhöriga ville till och med gå med honom själva till vårdcentralen, så långt gick det. Varför är man då på ett vårdboende, om de anhöriga får ta hand om en i alla fall? Han fick till slut komma till doktorn, han åkte in på sjukhus, hade någon tumör i magen, fick komma "hem" igen och äta flytande mat, sen åka tillbaka till sjukhuset där han låg 20 dagar innan hans kropp inte orkade mer. Jag säger inte att det handlade om att han inte fick hjälp i tid, men sådant kan vi inte veta. Vore det inte bättre att inte behöva undra?
Det är ingen tvekan om saken, vi vet alla vad som väntar oss när vi blir äldre. Nonchalanta, trötta människor som ska ta hand om oss så snabbt som möjligt för att hinna sitta ner i fem minuter innan de ska ta tag i nästa arbetsuppift. Mannen som skulle få komma ut en stund varje dag, ca tio minuter (vad är det av en hel dag?), fick inte det. Hans dotter och jag tittade i hans pärm och såg att han inte varit ute ens hälften av alla dagar i månaden. Varför inte, kan man fråga sig. Jag gjorde det till min uppgift efter det att gå ut med honom varje dag jag var där. När det inte fanns tid tog jag med honom ut på min lunch så fort jag hade ätit. Vad som hände när mitt vikariat tog slut vet jag inte, men sist jag var inne och jobbade kunde jag se i hans pärm att han inte varit ute på länge. Vad tänker vi med? Vill vi ha det så när vi blir äldre?
Människor som kommer och går, människor som man aldrig sett förr som ska hjälpa, människor som inte ger någon trygghet överhuvudtaget. I somras var det en dam på boendet som hade dödsångest, sa dom. Hon ringde på larmet hela tiden, och behövde lugnande, det sa dom också. När jag hade larmet gick jag in där och pratade. Inte fan behövde hon något lugnande då. Det räckte med sällskap, trygghet, om så bara för några minuter. Jag höll denna dams hand i några minuter innan hon skulle somna en kväll. Dagen efter tackade hon mej och sa att hon aldrig hade sovit så gott. Inser ni inte, att ensamheten kan ge vem som helst ångest?
Det handlar inte om att människor som jobbar gör fel, det handlar om att det inte läggs tillräckligt med resurser och tid på de äldre. Att det inte finns tid, säger de. Det finns alltid tid, det är det enda vi har, herregud. När jag jobbade heltid i somras tog jag mej tid, det är så vi är lärda att göra, det lärde vi oss i skolan, och jag antar att Nicki bara gjorde vad hon tyckte var rätt. Jag skulle gjort likadant. Det handlar för tusan om människor.
http://sydsvenskan.se/skane/lomma/article411900/Hon-slog-larm---blev-av-med-jobbet.html
Jag jobbar också inom äldreomsorgen, och jag vet att sånt här förekommer, att man ska vara nonchalant mot vissa saker som händer för att kunna vara kvar med samma stämning på jobbet. Jag vet en herre som hade otroligt ont i magen i två veckor innan en sjuksköterska kunde komma och titta på honom. Hans anhöriga ville till och med gå med honom själva till vårdcentralen, så långt gick det. Varför är man då på ett vårdboende, om de anhöriga får ta hand om en i alla fall? Han fick till slut komma till doktorn, han åkte in på sjukhus, hade någon tumör i magen, fick komma "hem" igen och äta flytande mat, sen åka tillbaka till sjukhuset där han låg 20 dagar innan hans kropp inte orkade mer. Jag säger inte att det handlade om att han inte fick hjälp i tid, men sådant kan vi inte veta. Vore det inte bättre att inte behöva undra?
Det är ingen tvekan om saken, vi vet alla vad som väntar oss när vi blir äldre. Nonchalanta, trötta människor som ska ta hand om oss så snabbt som möjligt för att hinna sitta ner i fem minuter innan de ska ta tag i nästa arbetsuppift. Mannen som skulle få komma ut en stund varje dag, ca tio minuter (vad är det av en hel dag?), fick inte det. Hans dotter och jag tittade i hans pärm och såg att han inte varit ute ens hälften av alla dagar i månaden. Varför inte, kan man fråga sig. Jag gjorde det till min uppgift efter det att gå ut med honom varje dag jag var där. När det inte fanns tid tog jag med honom ut på min lunch så fort jag hade ätit. Vad som hände när mitt vikariat tog slut vet jag inte, men sist jag var inne och jobbade kunde jag se i hans pärm att han inte varit ute på länge. Vad tänker vi med? Vill vi ha det så när vi blir äldre?
Människor som kommer och går, människor som man aldrig sett förr som ska hjälpa, människor som inte ger någon trygghet överhuvudtaget. I somras var det en dam på boendet som hade dödsångest, sa dom. Hon ringde på larmet hela tiden, och behövde lugnande, det sa dom också. När jag hade larmet gick jag in där och pratade. Inte fan behövde hon något lugnande då. Det räckte med sällskap, trygghet, om så bara för några minuter. Jag höll denna dams hand i några minuter innan hon skulle somna en kväll. Dagen efter tackade hon mej och sa att hon aldrig hade sovit så gott. Inser ni inte, att ensamheten kan ge vem som helst ångest?
Det handlar inte om att människor som jobbar gör fel, det handlar om att det inte läggs tillräckligt med resurser och tid på de äldre. Att det inte finns tid, säger de. Det finns alltid tid, det är det enda vi har, herregud. När jag jobbade heltid i somras tog jag mej tid, det är så vi är lärda att göra, det lärde vi oss i skolan, och jag antar att Nicki bara gjorde vad hon tyckte var rätt. Jag skulle gjort likadant. Det handlar för tusan om människor.
kväll nummer 9
Var var jag när andra lärde sej att leva?
Var det då när jag hade en paus i det liv jag just då inte ville vara med i? Var det då? Var det den delen jag missade? Eller var det det jag var med om som fick mej att låta bli att vilja lära mej? Som fick mej att backa från alltihop och mest ifrån människor?
Jag pumpade slut på mej själv på träningen idag, jag känner det nu, och jag känner mej.. ledsen.
Var lär man sej att leva?
Berätta gärna om du vet, för jag skulle behöva gå dit.
Ett röstmeddelande utan en röst, mest bara störningar för att mottagningen måste ha varit väldigt dålig, vad betyder det?
Jag vet inte, jag vet ingenting.
Syster, rädda mej, jag vill skratta, inte vara såhär skrämd av saker som händer, saker som egentligen inte borde vara någonting att vara rädd för. Människor. Jag vet ju att det finns dom som är underbara, det finns ju du, syster, det vet jag ju.
Vad ska det bli av mej?
Var det då när jag hade en paus i det liv jag just då inte ville vara med i? Var det då? Var det den delen jag missade? Eller var det det jag var med om som fick mej att låta bli att vilja lära mej? Som fick mej att backa från alltihop och mest ifrån människor?
Jag pumpade slut på mej själv på träningen idag, jag känner det nu, och jag känner mej.. ledsen.
Var lär man sej att leva?
Berätta gärna om du vet, för jag skulle behöva gå dit.
Ett röstmeddelande utan en röst, mest bara störningar för att mottagningen måste ha varit väldigt dålig, vad betyder det?
Jag vet inte, jag vet ingenting.
Syster, rädda mej, jag vill skratta, inte vara såhär skrämd av saker som händer, saker som egentligen inte borde vara någonting att vara rädd för. Människor. Jag vet ju att det finns dom som är underbara, det finns ju du, syster, det vet jag ju.
Vad ska det bli av mej?
måndag nummer 9
Sådär. Ny dag. Ledig dag.
Och vad händer nu?
Jag funderade igår på hur jag skulle klara mej utan pengar till nästa csn kommer, men så hittade jag den där tusenlappen jag fick av mormor och morfar i julas, och plötsligt kom jag på att jag kanske skulle shoppa lite. Jag har ju faktiskt fem olika presentkort också?! Då kan man nästan inte låta bli. Det blir en runda till Burlöv Center.
Fast, jag måste lägga till, att egentligen är det pellets och kattsand och morötter som behövs - till Augustus!
Ochså den där sladden som ska göra så att jag kan se mina väldigt lagligt nedladdade filmer i tvn istället för datorn.
Kanske blir det bodypump ikväll igen, jag är lite sugen faktiskt.
Vad ska det bli av denna dagen?
Äh. Nu; frukost! Jag måste ta tag i mej själv.
Och vad händer nu?
Jag funderade igår på hur jag skulle klara mej utan pengar till nästa csn kommer, men så hittade jag den där tusenlappen jag fick av mormor och morfar i julas, och plötsligt kom jag på att jag kanske skulle shoppa lite. Jag har ju faktiskt fem olika presentkort också?! Då kan man nästan inte låta bli. Det blir en runda till Burlöv Center.
Fast, jag måste lägga till, att egentligen är det pellets och kattsand och morötter som behövs - till Augustus!
Ochså den där sladden som ska göra så att jag kan se mina väldigt lagligt nedladdade filmer i tvn istället för datorn.
Kanske blir det bodypump ikväll igen, jag är lite sugen faktiskt.
Vad ska det bli av denna dagen?
Äh. Nu; frukost! Jag måste ta tag i mej själv.
nummer ?
Don't you know love can kill anyone?
Imorse, innan bodypumpen var det en underbar söndag, med sol och vårkänslor. Jag bestämde redan då att jag skulle göra en massa idag. Det slutade med att jag städade systerysters bil, som sedan blev såld, och att jag läste ut en av böckerna jag lånade på bibblan igår. 7 kvar. Men, vi var ändå på bodypumpen i förmiddags, det måste räknas som dagens goda gärning. Dagens aktivitet.
You know that love can do you like a shotgun
nummer två nummer sju
När man jobbar väldigt mycket under sommaren får man roa sej innan man ska köra dit genom att fotografera sej själv. Det gjorde jag i somras. Resultat:
nummer sju
Jag tog en promenad till stadsbiblioteket förut idag. Och kom hem med 8 böcker. Nu vet jag vad jag ska göra på kvällarna.
Sen har jag sett systeryster idag, dagarna då jag inte gör det känns inte lika kul, faktiskt.
Jag håller på med alla mina foto på datorn som ska framkallas, det är helt otroligt hur mycket foto det finns här, hur mycket man vill minnas och kunna se om och om igen.
Sen har jag sett systeryster idag, dagarna då jag inte gör det känns inte lika kul, faktiskt.
Jag håller på med alla mina foto på datorn som ska framkallas, det är helt otroligt hur mycket foto det finns här, hur mycket man vill minnas och kunna se om och om igen.
Stirrmannen.
Alltid lika mycket skratt och helt galna grejer.
Det blir alltid sådär med guaccaMOLLE. Och så stirrmannen, och en gästbok. Nåja.
"Ska inte vi ses en dag?"
på det fjärde ska det ske
jag hade för mej att vi hade föreläsning på morgonen idag
det hade vi inte.
så jag gick upp ur sängen alldeles för tidigt, och nu, när jag skulle vilja lägga mej en stund igen, är den upptagen
och ett lejon bråkar man inte med.
och så ber jag er självklart att bortse från att jag faktiskt inte bytat lakan sedan i jul, och att det därför är röda hjärtan på påslakanet. jag har dock inte sovit mycket i min egen säng sen i julas, måste jag tillägga.
nu hoppar jag in i duschen och tar en promenix till skolan, tror jag
ikväll blir det bodypump med systeryster och sen mysig syskonkväll, då brorsan också dyker upp, med tacos!
det hade vi inte.
så jag gick upp ur sängen alldeles för tidigt, och nu, när jag skulle vilja lägga mej en stund igen, är den upptagen
och ett lejon bråkar man inte med.
och så ber jag er självklart att bortse från att jag faktiskt inte bytat lakan sedan i jul, och att det därför är röda hjärtan på påslakanet. jag har dock inte sovit mycket i min egen säng sen i julas, måste jag tillägga.
nu hoppar jag in i duschen och tar en promenix till skolan, tror jag
ikväll blir det bodypump med systeryster och sen mysig syskonkväll, då brorsan också dyker upp, med tacos!
februari tre men två
det är lite deppigt hos oss just nu, det blev det plötsligt en sekund
jag vet inte varför, jag hade fullt med energi och fick packat upp fyra kartonger, sen satte jag mej här och så kom det över mej bara, men det kanske egentligen handlar om att det är dags för mej att gå och lägga mej?
jag äger en microvågsugn nu i alla fall.
när någonting kallas något som man sätter "ex-" framför handlar det väl om den förra, om något man haft men inte längre har, om någon man känt men inte längre känner, om något man förlorat eller bara släppt taget om?
- det trodde jag också.
men X känns för mycket just nu.
och det är verkligen inte som ni tror "du undrar vem, vem om inte du"
det handlar bara om att jag är precis här där jag är.
jag ser till och med själv att mina ögon inte riktigt lever.
jag vet inte varför, jag hade fullt med energi och fick packat upp fyra kartonger, sen satte jag mej här och så kom det över mej bara, men det kanske egentligen handlar om att det är dags för mej att gå och lägga mej?
jag äger en microvågsugn nu i alla fall.
när någonting kallas något som man sätter "ex-" framför handlar det väl om den förra, om något man haft men inte längre har, om någon man känt men inte längre känner, om något man förlorat eller bara släppt taget om?
- det trodde jag också.
men X känns för mycket just nu.
och det är verkligen inte som ni tror "du undrar vem, vem om inte du"
det handlar bara om att jag är precis här där jag är.
jag ser till och med själv att mina ögon inte riktigt lever.
februari nummer tre
jag sitter på skolan, tidigare än alla andra, eftersom jag haft besiktning på den gamla lägenheten nyss
jag vet inte hur man ska behöva städa för att det ska bli bra när man flyttar, men min kära gamla hyresvärd hade en del att påpeka, exempelvis så ska man skrubba sina ugnsplåtar med ett speciellt medel så att dom blir helt kolsvarta. och jag måste säga att jag aldrig någonsin sett en plåt vara kolsvart om den inte är ny!
eftersom jag inte kunde fixa detta nu på förmiddagen idag fick jag lämna nycklarna ändå, och så får de nya hyresgästerna mitt nummer för att ringa om dom vill klaga. om dom ringer så blir jag arg.
bara en sak har jag att säga;
det är finare och mycket renare i lägenheten nu än det var när jag flyttade in!
februari två.
Ledighet är bra. Tandvärk är hemskt.
Jag vaknade i morse och kunde inte öppna käken för att det värker så. För alla som inte förstår det så kan jag förklara att det är väldigt svårt att prata med en nästan helt stängd mun, så jag fick be paps ringa till hyresvärden istället för att göra det själv. Jag klädde jag på mej massor av kläder och gav mej ut i kylan. Buss hem till mamma och där tog jag min kära cykel. Och sen cyklade jag på den hem så nu bor den också här. Fast där nere, såklart. När jag sen handlade gick den ena matkassen sönder, och jag tror att det har att göra med spegeln jag krossade häromdagen. Som tur var så gick ingenting sönder i alla fall.
Nu har jag nyss ätit lite lunch, grapefrukt är gott och bra, och borde väl packa upp lite grejer, och kanske dessutom bära upp en del på vinden eftersom där är öppet i mitt förråd nu, men jag behöver få upp lite värme först.
Klockan fem är det i alla fall bodypump. 
Annars?
Nej, inte mycket. Men det går framåt. Såhär såg det ut i lördags kväll.
och det ser inte ut så längre alls.
februari
Det är februari mina damer och herrar, och utanför fönstret är det lite vitt!
Jag beger mej nu till min gamla (äckliga) lägenhet för storstädning av den, och jag ser inte fram emot det.
Ikväll är det dock över.
På återseende, i en ren lägenhet där kaninhår ännu inte finns överallt, och där dammråttorna inte tagit över.
Ännu.
