Annapanson & alla förbannade ord.

Hjärnskakning är mindre trevligt, kan jag berätta. Men lampan är uppsatt i taket nu, och jag klarade det själv till slut, men det visste jag ju om att jag skulle.
Idag har jag fått träffa ladylovelylocks på ett fik i stan. Det var ypperligt trevligt, som alltid. Vad hon ännu inte vet är att jag en dag kommer att låta min egoism ta över och klippa av hennes hår och göra det till mitt.

Hur kan han förstå precis allt jag pratar om? Hur kan han veta hur det är att vara på fel plats, hur kan han veta hur det är att vara jag? Är han likadan?

Jag ska åka till solen! Väldigt snart. Jag håller på och kollar upp det, för jag måste. Jag känner det. Bara längtan gör mej lite lättare att handskas med. Ja, jag är svår att handskas med just nu, det vet jag. Jag ber om ursäkt för det.
Men. Jag menar, om jag kan vara såhär glad och fjantig, tramsig, avslappnad i solen, så är det såklart där jag ska vara när saker känns sådär jobbiga och tunga som nu. 

Så kan jag komma tillbaka med lite energi och ordna upp allt. Jag vet att jag nånstans har det inom mej.

När du frågar om jag vill sova över vet jag inte vad jag ska svara. Vet jag inte vad jag vill? Vet jag inte vad jag kan? Vet jag inte vad jag får? Vad jag borde?

"jag måste gå"
och jag hatar dom orden.

Imorgon får jag träffa min darling. Hon vet inte hur mycket jag älskar henne, men det bubblar i hela kroppen för att jag ska få se henne. Det är inte illa, vet ni. Det är inte många människor som lyckas få det att bubbla, utan att ens försöka. Men hon är en av dom.

det ska förresten bli himla mysigt att se alla andra också, såklart. det blir bra. det vet jag att allt kommer att bli en dag.