jag trodde det var onsdag.
mina damer och herrar, efter en natt med god sömn och två koppar väldigt varmt te kan jag nu svälja igen!
det är slemmigt och mindre trevligt, men det gör i alla fall inte lika ont. att kunna svälja är bra. det underlättar litegrann.
kryss i taket.
kanske är jag på väg att bli frisk ordentligt nu. jag håller min vänstra tumme för det.
men, jag måste hålla fast mej själv för att hålla mej borta från gymmet någon dag till håll fast mej du?
för det liksom värker i hela kroppen och jag måste dit, känner jag
mest för att liksom få bort lite aggressioner och känslor som jag verkligen inte orkar ha kvar
"It's not possible for me not to care"
och förresten så var jag satans deppig igår av någon anledning, det kändes ett tag som förr, det kändes som då, det kändes som intenu, och när jag satt i bilen på väg hem så kunde jag inte se mycket för alla tårar, och dessutom allt regn, men jag tog mej hem och jag slutade gråta och faktiskt, faktiskt, faktiskt så vägrar jag ha det såhär
- jag ska inte deppa mer, jag har ingenting att deppa för, saker som hänt har hänt och nu, från och med idag, ska jag släppa det, ni får skratta om ni vill, för jag har sagt det förr, men jag trodde att det hade gått över, så är det alltid, tills någon kommer förnärainpå och ändå - inte nära alls, men nu räcker det, hela jag är annorlunda nu så varför är jag så säker på att saker ska upprepas att jag inte vågar testa? nej nej nej, det räcker nu. från och med idag ska jag släppa all rädsla och oro och bara leva.
"Darlin' do not fear what you don't really know" (visst, systeryster?)
förresten så slängde jag in massa tankar och känslor och överblivna ord under sängen innan jag somnade igår
och när jag vaknade var de borta.
(jag tror minsann att jag har ett monster där som tuggar på lite allt möjligt.
ibland känns det till och med som att han tuggat på mej när jag vaknar på morgonen.)
"Oh well, I guess we're gonna pretend"
men jag vägrar. (party till helgen, någon?)
det är slemmigt och mindre trevligt, men det gör i alla fall inte lika ont. att kunna svälja är bra. det underlättar litegrann.
kryss i taket.
kanske är jag på väg att bli frisk ordentligt nu. jag håller min vänstra tumme för det.
men, jag måste hålla fast mej själv för att hålla mej borta från gymmet någon dag till håll fast mej du?
för det liksom värker i hela kroppen och jag måste dit, känner jag
mest för att liksom få bort lite aggressioner och känslor som jag verkligen inte orkar ha kvar
"It's not possible for me not to care"
och förresten så var jag satans deppig igår av någon anledning, det kändes ett tag som förr, det kändes som då, det kändes som intenu, och när jag satt i bilen på väg hem så kunde jag inte se mycket för alla tårar, och dessutom allt regn, men jag tog mej hem och jag slutade gråta och faktiskt, faktiskt, faktiskt så vägrar jag ha det såhär
- jag ska inte deppa mer, jag har ingenting att deppa för, saker som hänt har hänt och nu, från och med idag, ska jag släppa det, ni får skratta om ni vill, för jag har sagt det förr, men jag trodde att det hade gått över, så är det alltid, tills någon kommer förnärainpå och ändå - inte nära alls, men nu räcker det, hela jag är annorlunda nu så varför är jag så säker på att saker ska upprepas att jag inte vågar testa? nej nej nej, det räcker nu. från och med idag ska jag släppa all rädsla och oro och bara leva.
"Darlin' do not fear what you don't really know" (visst, systeryster?)
förresten så slängde jag in massa tankar och känslor och överblivna ord under sängen innan jag somnade igår
och när jag vaknade var de borta.
(jag tror minsann att jag har ett monster där som tuggar på lite allt möjligt.
ibland känns det till och med som att han tuggat på mej när jag vaknar på morgonen.)
"Oh well, I guess we're gonna pretend"
men jag vägrar. (party till helgen, någon?)
Kommentarer
Trackback
