lördag.
jag vet inte ens vad jag ska skriva, det är som helt tomt inuti, och än
då vet jag att tomt är det minsta där är.
jag vill inte detta, jag vill inte vara i denna situationen och mest av allt hatar jag att jag måste "ta tag i" det, och att ni säger att jag inte får göra det själv.
jag har alltid klarat mej själv, men jag förstår vad ni menar, det är inte bara jag denna gången, men varför inte?
om ett litet tag är detta ändå borta igen.
men jag kan ändå inte låta bli att undra hur det skulle kunna se annorlunda ut.
idag; jag älskar mina klasskompisar för att vi ska baka kanelbullar på kanelbullens dag idag.
jag får panik av ensamheten i detta, av osäkerheten, av dumheten, av mej själv.
då vet jag att tomt är det minsta där är. jag vill inte detta, jag vill inte vara i denna situationen och mest av allt hatar jag att jag måste "ta tag i" det, och att ni säger att jag inte får göra det själv.
jag har alltid klarat mej själv, men jag förstår vad ni menar, det är inte bara jag denna gången, men varför inte?
om ett litet tag är detta ändå borta igen.
men jag kan ändå inte låta bli att undra hur det skulle kunna se annorlunda ut.
idag; jag älskar mina klasskompisar för att vi ska baka kanelbullar på kanelbullens dag idag.
jag får panik av ensamheten i detta, av osäkerheten, av dumheten, av mej själv.
Kommentarer
Trackback
