ännu en gång.

Det är tisdag, mina damer & herrar, i en timme till är det tisdag.
Och sen blir det onsdag.

Jag är så otroligt klok och vis och ja, helt totalt genialisk ibland.

Det måste vara för att jag sitter och pluggar vid mitt nya köksbord. Det kan inte vara något annat.
Jag har nog pluggat lite för mycket idag. Meen! Det blev en promenad till pappa, där jag fick träffa Josefin på vägen en stund innan jag traskade vidare i sol-moln-ganskavarmt-vädret. 
Hemma hos pappa väntade en pusskompis på mej. Det går inte riktigt att beskriva hur mysigt det är när han kommer fram gång på gång för att pussas, men lite såhär kan det se ut. Om fotona inte vore ganska misslyckade.


Och..
Syskling, utan dej vore jag ingenting.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0