reeeegn
idag är dagen då allt verkligen regnar bort.
men jag kan inte låta bli att undra om du någonsin ska försvinna, två veckor har gått och jag tänker på dej konstant som om du vore en del av mej som inte går att få bort och ändå var du aldrig det på riktigt, en del av mej, det bara känns som en saknad som jag snart blir kvitt, men inte för att jag slutar sakna, utan för att du slutar vara långt ifrån, och jag vet att det inte är så, jag måste få in i mitt huvud att du inte är i min värld längre och att du inte kommer att vara det igen
- men varje gång jag tänker så blir jag ledsen för att det gör ont
nu ska jag på utflykt. utan vissa människor överlever man knappt ibland, faktiskt.
men jag kan inte låta bli att undra om du någonsin ska försvinna, två veckor har gått och jag tänker på dej konstant som om du vore en del av mej som inte går att få bort och ändå var du aldrig det på riktigt, en del av mej, det bara känns som en saknad som jag snart blir kvitt, men inte för att jag slutar sakna, utan för att du slutar vara långt ifrån, och jag vet att det inte är så, jag måste få in i mitt huvud att du inte är i min värld längre och att du inte kommer att vara det igen
- men varje gång jag tänker så blir jag ledsen för att det gör ont
nu ska jag på utflykt. utan vissa människor överlever man knappt ibland, faktiskt.
Kommentarer
Postat av: Lotta
Visst är den konstigt hur man kan "känna igen sig" i en människas ord, en människa man inte känner.
Precis som jag så ofta gör här.. du skriver så oerhört bra!
Trackback
