Annapanson & alla förbannade ord.

i lördags kväll gick jag sönder.
och nu måste jag laga mej.
(själv, trots att det kändes som att bara han kunde göra det)

helvete?

jag tycker inte riktigt om mej själv just nu
 - jag känner inte att jag är värd någonting, liksom
mest för att jag inte var värd tillräckligt mycket för honom

jag vet inte själv vad jag vill längre, jag vet bara att det värker i hela kroppen att vara ifrån honom plötsligt, som att han blivit en del av hela mej som jag måste kämpa med att få bort, som jag måste glömma bort, som jag måste släppa, och jag vill inte.
jag vill vägra ge upp, för så mycket betyder det för mej just nu
 - men hur kan det vara det rätta när jag vet att han sa att han behövde vara själv?

jag vet, jag vet!
acceptera och släpp taget.
jag vet att jag måste. 
men, fan, jag önskar bara att det inte gjorde ont.