Annapanson & alla förbannade ord.

Jag är så otroligt duktig ibland att det inte är klokt egentligen.
Har jobbat ikväll, inventering på KappAhl i Landskrona, och nyss kommit "hem" till paps nästan, men ändå redan hunnit hjälpa far min med en powerpointpresentation han gör i jobbet
Jag = väldigt duktig.

Någonting annat vet jag inte just nu. Det handlar om sms och saknad och ångest på morgonen som gör att jag inte ens kan gå upp förrän ett par tårar torkat ut på kudden
det handlar om närhet som inte finns, om en längtan och åtrå, om begär, behov och alldeles för mycket tycka-om
men samtidigt i allt detta har det börjat handla om att släppa taget
för att jag vet att jag måste
men nu blev det tvärtom plötsligt, och jag vet varken ut eller in

jag måste ha en paus och fokusera på annat.
jag vet att det som betyder någonting finns kvar när jag är tillbaka i mej själv igen.

imorgon ska ett vinnande team, dvs jag och Mickis, ha filmkväll, vi måste få tillbaka vår styrka i allt det här.
på fredag ska vi grilla, hoppas jag. och jag väntar på ett bad i havet med Erik
jag väntar på besök från Sam, när jag för en gångs skull är hemma,
och jag väntar på en fika med Anders. Helst på en filt i solen någonstans.

Längtan.