Annapanson & alla förbannade ord.

Ni förstår inte hur skönt det känns att inte känna stress över att behöva sova vid denna tiden för att orka gå upp tidigare än tidigast morgonen efter och åka till jobb, imorgon jobbar jag nämligen kväll. Fast å andra sidan, det betyder att jag jobbar själv, och det är inte så vidare roligt faktiskt..

Jag och broren har bokat biljetter till Coldplays konsert i Globen den 17 september!
Är det helsjukt, eller bara underbart? Jag kan inte riktigt bestämma mej.
Men jag längtar.

Non omnis moriar                               (jag kommer inte att dö helt)
sådär skrev jag alltid förut, överallt.

förresten; Gabriel surar, Philip och jag ska dansa, leka och bada i regnet på midsommar, Eric och jag pratar om döden, och Anders får inte det han förtjänar. Är saker inte bara underliga? Är det inte konstigt hur saker händer och hur man inte har någon som helst kontroll, eller makt att ändra på det? 

Dum spiro, spero                    (Så länge jag lever (andas), hoppas jag)