söndag utan ångest
det var 16 grader när jag körde förbi Lund för en liten stund sedan.
mycket har hänt i mitt huvud idag, faktiskt.
det handlade plötsligt en stund om saknad och sms och väldigt mycket precis-som-då.
jag har varit rädd för att se dej någonstans.
för jag var så förälskad i dej då, att jag kunde ge vad som helst för att få vara med dej, och ändå gick det inte, ändå fick jag inte, istället fick jag glömma och tänka på annat, försöka utan, andas trots att det plötsligt var lite svårare
och jag lyckades bra, det har jag insett först nu.
men hade jag sett dej någonstans ute, då, skulle det förmodligen gå sönder i mej, och kännas igen, eftersom det då inte var borta helt, all den där förälskelsen, alla de där känslorna, all den där saknaden.
jag har varit rädd för att se dej någonstans.
nu är jag inte det längre.
och jag insåg nu att ingenting förändrats, ingenting kommer att förändras, och jag tror inte ens att jag behöver en förändring, inte när det gäller det här.
"Now I'm ready to fly
And leave you behind"
lättnad. äntligen.
och så till någonting väldigt väldigt tråkigt;
Mickis ska flytta härifrån.
och så till någonting väldigt väldigt viktigt;
jag kommer sakna dej så mycket att jag ibland kommer glömma bort att andas.
