Annapanson & alla förbannade ord.

Jag vet att du tänker på mej, men var snäll och sluta med det nu.

Jag vill inte hicka mera.

Ah, jag är SÅ snygg!
det får man tycka och känna ibland.
Det är lördag kväll, snart.
Jag sitter bara och väntar nu, på att komma iväg till party!

Jag har ny kjol på mej, nya örhänge, ny sjal, nya strumpbyxor, nya skor
- en ny Anna?
Nej nej nej. Precis samma.

Jag har köpt ytterligare ett par skor idag. 
Sakta inser jag att jag är ett sånt sko-freak, precis som alla kära i min närhet blivit. Hemska tanke.
Men! Jag äger inte lika många skor som någon av dem.                    än

sen vet jag inte riktigt om man kan kalla mej ett sko-freak när jag envisas med att springa runt i mina converseskor, som är håliga på framsidan, baksidan, högersidan, vänstersidan och undertill, varenda dag. men jag älskar dem, och sådana man älskar ska man inte överge. trots att de är håliga.

så det så.

"No one can be myself like I can"

jag måste berätta, att igår, hos mamma, hade en liten koltrast flugit in i trapphuset och satt längst upp, vid vinden och pep
djurvän som jag är gick jag ut där för att ta reda på om denna lilla fågel kunde flyga, eller om jag var tvungen att fånga in den och sedan gå alla trappor ner med den, vilket alltså skulle vara väldigt mycket jobbigare än att bara öppna vindsfönsterna.
jag kunde gå väldigt nära den, och då skrämde den mej genom att flyga upp i taket hundra gånger, och slå i huvudet lika många gånger. den kunde alltså flyga, och jag öppnade fönsterna och gick in i lägenheten och väntade.
tjugo minuter senare gick jag ut för att se så han var borta. men den lilla varelsen satt ihopkurad i ett hörn på vinden och såg mest oförstående ut. jag begav mej tillbaka in i mammas lägenhet, tog på mej långtröja och vantar och återvände ut i trappan. jag smög mej så nära jag kunde, runt honom, så att hans enda utväg till slut var fönstret, och då! då förstod denna lilla varelse var han skulle. han flög rakt ut och satte sej i ett träd precis utanför.
jag tror att om han skulle kunna prata så jag förstod så skulle han nog ropat "tack", men jag hörde bara väldigt mycket fågelsång.

jag kunde minsann knappt sova i natt, det var något som störde.
kanske den där fullmånen jag såg igår kväll, som tydligen inte var full ändå, den ska tydligen bli det inatt.
jag gick i alla fall upp ur sängen vid halv tolv, är man ledig så är man!
sedan, en halvtimme senare, två smörgåsar mättare och med två underbart ruffsiga toffsar i håret, begav jag mej ut i världen idag. och det har varit en fin värld denna dag. jag bara säger det.

Jag äger en ny kjol. Även två par nya skor. Två nya par örhänge. En ny sjal. Sju par strumpor. Ett halsband.
Slingor som ska göras ikväll om min älskade syster orkar hjälpa till. Det var nog allt.
Och nej, jag har inte spenderat mycket pengar alls, jag hade nämligen presentkort och grejer.

nu ska jag göra något vettigt, äta några körsbär och en nektarin. jag är så aktiv under mina lediga dagar.

"I am the one and only,
You can't take that away from me"

"Du släckte alla ljusen den natten

Och jag minns varje sekund
Din sorg blev deras glädje för en stund"

Jag är bara så trött på att det alltid tycks handla om någon dum tävling om vem som har det bäst
som om det vore jättehemskt att ha det dåligt då och då
- hur skulle man annars uppskatta det som verkligen är bra?

Jag har lite att fundera över, faktiskt.
Saker att reda ut, med mej själv, med andra, men i min ensamhet mest.
Det är dags att sluta leka och börja leva.
Inte göra som alla andra, utan som jag själv precis vill.

"Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut"

och så var det bara en sak till;
aaaaaaaaaaaaah, jag är leeeeeeeeeeeedig!

Häromdagen gratulerade jag min bror för att han kommit in på den utbildning han ville.
Idag gratulerar jag charmtrollet, Anders, för samma sak.

Har nästan precis kommit hem från biobesöket i alla fall.
Det var mysigt, och filmen var bra.

Jag längtar så mycket.
Efter saker som faktiskt kommer snart.
Lite ledighet, party, kolmården, sistaminutenresan, kräftskiva och ja..
Det räcker för nu.

Äh, jag hade nog inte så mycket att skriva. Jag har så mycket runtomkring att det som är inuti inte hinner växa sej så starkt att det måste komma ut. Jag vet inte om det är bra eller dåligt.
Men nu ska jag gå och lägga mej, så jag kan jobba min dag imorgon innan jag får långhelg!

Goder afton.

way to go, bro!  ♥

Söndag, men det känns som fredag i hela mej.
Vi har minsann ätit kräftor ikväll! Och nu ser jag fram emot lite lite ledighet.
Och sedan ännu mer.

- "Öppna inte munnen när du ska prata"
- "Nä, håll munnen stängd när du är tyst."

Skratt - attack.  (Det vaaaar roligt, då.)

Kan ni förresten fatta att jag varit såhär liten på jorden? Helt otroligt. Vem var man då?

Sådär, hemma från jobb. Så himla skönt!
Jag trivs så himla bra där, men det är ändå alltid lika skönt att komma hem och verkligen kunna slappna av. 

Systeryster är och ser Lasse ikväll, och jag önskar så att jag kunde vara där.
Men det är min tur på Mölleplatsen den 26 juli istället.
Nästa gång får vi pricka in samma konsert, samma datum och sjunga med i samma låtar.

Imorgon, återigen jobb.
Jag skulle behöva lite ledigt, känner jag.
Men, jag ska inte klaga.
Till hösten kanske vi inte är kvar här.
Jag längtar efter något som inte är säkert ännu.

trots att dagen faktiskt började med ett hundratal tårar och skrik, så blev det en bra dag
men inget mer sådant, 
min mage klarar det inte och jag orkar det inte
vem skulle gjort det?

jag hade mycket att skriva, men jag har glömt det nu.
jag tänkte på dej, men jag har glömt dej nu.

Inte sant - oärligare - lögn.

så var det med det.
och så inget mer.
för att jag bestämmer mej för det.
- varför gör jag så?
jag vet inte. men oftast blir det enklare så.

"jag kanske rent av behöver dig"
- i helvete heller.
du gör mej bara ledsen och arg. jag vill inte ens tänka på dej mer.

imorgon; ledig dag och utflykt!

Jag förstår inte var stjärnan, den mest lysande, tog vägen.
Men borta är den, och hur jag än gör så får jag inte tag i den igen.
Förlorad?

Men jag vet att saker man förlorar kan man finna igen.
eller lära sej att leva utan.
att förlora något kan dessutom leda till att man finner någonting helt annat.

Men, det enda som känns just nu;
Du fattas mej.

Ja, må jag leva :) i hundra år, minst!
Fast änsålänge är det långt kvar dit, för idag blir jag endast 23.

Han är den mysigaste människa jag vet.

bilderna från igår går inte att ladda upp just nu.
jag gör det sen. för dom är fina.
(både bilderna och människorna på dom♥)

jag måste börja äta bättre igen
innan jag får mer ont i magen
och, viktigast, innan jag försvinner mer!

du finns inte längre i min värld.  - lättnad.

nu är det dags att fira. mej, mej och bara mej.
ego - endast idag.
andra människor tycks vara det alltid.