Annapanson & alla förbannade ord.

jag har äntligen hämtat min cykel. så nu står den här, och bor på samma ställe som jag.
det är bra, för jag behöver honom ibland.

okej, nu var det faktiskt såhär att jag egentligen skulle se en film på tv som visade sej vara väldigt tråkig, fjantig och mest bara onödig att sitta och se på
och jag är så otroligt trött och tänkte väl lägga mej om bara ett litet tag för snart går ögonen i kors
jag har ont i mina ben, träningsvärk, och det hade jag inte ens när jag vaknade i morse!
och imorgon kväll ska vi träna, jag och Malin, men om det inte har hunnit gå över får jag springa på löpbandet med händerna

jag fick ett sms av en gammal vän förut att hon var tvungen att göra sej av med en av sina katter
och jag vill så gärna ta hand om honom
men tydligen är han så renlig att han inte kan vara med andra katter
och jag har ju en annan på väg
så typiskt.
två skulle annars vara dubbelt så mysigt

när jag gick på Ica igår slog det mej att nästan hela butiken var full med hjärtan och rosor och gulliga grejer, rosa och röda, och så kom jag underfund med att det är Alla hjärtans dag om ett tag
Men det är den 14 februari, herregud.
Och idag är det 30 januari. Ibland blir jag så trött på all konsumtionsskit och alla känslor som dyker upp.
Alla hjärtans dag är en mysig dag, visst, om man har någon att dela den med. Absolut. Men de människor jag älskar, de älskar jag inte mer den 14 februari. Den 14 februari får mej nästan istället att älska mej själv mindre just för en dag för att jag blir ensam när man ska fira tvåsamheten. Som om världens befolkning är ojämn och jag blir den som blir över. Äh. En liten present uppskattas i alla fall ofta mer om den kommer en dag när man inte förväntar sej någonting. När tanken bakom gåvan bara är att säga "jag älskar dej". Utan att behöva en särskild dag för det.

Jag ska i alla fall dra med mej syskling någon dag inom den närmsta framtiden och äntligen boka tid hos tatueringsvarelsen.
Jag vill skrika redan, för jag har fått för mej att det kommer göra ont.
Jag vill skrika redan, för det kommer bli så fint!

"I could lie to you and say I didn't mean it
But hurts a funny thing and it makes you stronger"

"You can only ever die in two arms
I like yours the best"

Snart ska jag äta tacos. Utan någonting i, nästan, för jag kom precis på att jag fattas hälften.
Igår blev det plugg på skolan med Mickis, Teresa och Josefin.
Hur vi hamnade på shoppingrunda i stan vet jag inte, men nu kan vi i alla fall konstatera att när man egentligen bör plugga kan man hamna i princip varsomhelst istället.
Mysig fika mitt-i-allt-det-där-med-kläder, och hemma var jag inte förrän vid halv åtta, ungefär.

Och idag,
kan ni fatta att Anna har varit igång hela dagen idag?
Klockan nio började skolan, och då var hon minsann på plats där. Efter tolv promenixade hon hem, och samlade på sej två genomfrusna öron i blåsten, och tio stelfrusna fingrar på vägen.
Väl hemma blev det lunch, och sedan bar det iväg till Kockums för ett svettigt träningspass.
Efter detta har hon hunnit med dusch, ansiktsmask, klippta tånaglar, tre telefonsamtal till mamma, ett sms till pappa och nu är det snart dags för middag alltså.
Idag blir det framför tv:n. Man får sitta stilla efter en sån här dag och bara hoppas på att aldrig behöva resa sig igen.

Jag vet inte vad ni tycker,
men jag tycker själv att jag faktiskt förtjänar en applåd.
För enastående insatser.

Hsb, däremot, ska inte ha någon applåd alls.
Jag hann knappt ens flytta in innan dom jävlarna höjde min hyra.

Cider och grogg och smink och grejer
och så Mickis och Josefin
- just nu kunde det nog inte bli bättre
speciellt inte efter den sömnlösa natten

Snart dags att gå ut. Daans.

Over and out, och så ses vi där.

K- brunnar för kompis
men alla trampar på henne
hon som är min, vän
A-brunnar för Anna
för mej,
men jag ligger gömd under snö och syns inte

ibland är jag osynlig för henne
hon lämnade sitt jag vid havet, i havet
och lät det frysa till is förra vintern

ibland undrar jag hur hon då kan värma upp hela min värld

om vi kramas, mår vi bättre då ?

hur mycket porto skulle behövas för att posta ett hjärta ?
hur många frimärken behövs för att posta en själ ?

faller du så faller jag
nej nej NEJ!
faller du så står jag kvar
och hjälper dej upp igen.

hon sa "du får inte lov att hålla mej vid liv."
men jag höll hårdare än jag någonsin gjort
jag släppte aldrig taget

jag skickade mitt liv till henne dagen därpå.

Herr bredband har inte synts till utanför min dörr denna veckan heller.
Han är minsann lite sen, tror jag.
Men jag förlåter honom, så fort han kommer. Han är en bra del i ett hemskt tidsfördriv.

När mina ögon nästan går i kors här vid datorn.
När jag är klar med att kolla allt jag behövde för att kunna fortsätta plugga.
När jag har huvudvärk, dels pga massa massa för mycket prat och dels för att medicinen ligger hemma.
När jag gäspar en gång var tionde sekund och inte får i mej tillräckligt med syre ändå.
När jag och systeryster blir erbjudna skjuts av marie,
och när jag känner att nu, nu är det precis som förut, och det vill jag slippa.

Då vet jag att det är dags att åka hem.

Min mage gör ont. Något förbannat. Och så blöder det. Mer än det någonsin gjort förut.
Idag har jag varit på väg att svimma tre gånger i lägenheten, legat i soffan och känt mej döende och helt orkeslös, och sedan, efter flera timmars mentalt förberedande, lyckats ta mej upp och gå ut och ta bussen till far min. Och nu sitter jag här, men inte fanken mår jag bättre. Jag har ovanpå allt huvudvärk, eftersom jag fått höja medicinen som så trevligt har huvudvärk som vanlig biverkning vid högre doser.
Jag vill inte mer.
Magen tar kål på mej. Helvete.

Och när jag mår såhär kan jag inte låta bli att bli irriterad på alla andra som säger sej ha problem med en massa småsaker som egentligen bara handlar om att folk har fel attityder.

Jag blir arg på allt. Ni vet ingenting.
Och det värsta av allt är att jag är så satans rädd för att hamna på sjukhus igen att jag låter rädslan ta över, vilket gör magen automatiskt ännu sämre. Om jag hamnar på sjukhus igen, så kom och hälsa på, for fuck sake!

Lova.

Det är som ett konstigt mörker över hela världen, som om alla är tråkiga och lama och handlingsförlamade.
Vaaaknaaa!

Jag blir galen av detta. Som om allt sover och jag bara väntar på att människor ska vakna upp igen, på att världen ska vakna upp igen.
På att solen ska lysa igen. 

Men jag förstår, jag försökte gå en runda förut, och jag liksom gled omkring i blåsten och kom inte ens dit jag skulle. Jag kom mer dit vinden förde mej.
Det var inte alls det som var meningen.

Meen, blir vi gladare av att sitta hemma? Blir vi lyckligare av att mysa inne i värmen?
 - Ja, kanske.
Men inte jag! Jag behöver grejer som händer, människor omkring mej.
For fuck sake, jag lider av sällskapssjuklighet. (kan det ens heta så?)
Och du är en av dom som kan bota den för en liten stund.

Jag vill ha med min gosmopp. Pysen, i egen hög person. Pys - i egen hög katt.
Världens bästa kompis och sällskap och så flyttar jag ifrån honom, Dum, dummare, dummast = jag.
Kanske får jag skaffa mej en ny liten hårig , murvlig, söt vän.
Eller en mänsklig vän, men det är jag inte lika bra på.

Nyår i några väldigt få bilder.

   

För alla som vill veta så har jag precis klippt min kära fars hår. Jag är på besök i ett hus jag bott i från och till i hela mitt liv ungefär.
Men jag har inte längre ett rum här, dit jag kan gå och pyssla med grejer. Det är ett tomt rumt däruppe som det ekar i och som är mörkt, eftersom där inte ens finns en lampa att tända.

Jag får mest bara sitta i soffan vid tvn eller datorn och vara en gäst. Mer eller mindre.