en onsdag på skolan, bara



det känns som att jag har såhär många stenar i mitt bröst                   om inte fler
men nånstans känns det bra att sitta på skolan med erika, trots att jag redan lyckats gråta här
kanske har hon rätt i att det inte är mänskligt att vara stark i en sådan här situation
och då kanske, för en gångs skull, möjligtvis, kan jag sluta med att försöka vara det

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0