Annapanson & alla förbannade ord.

hemma igen, och det känns bra, det mesta gör det nu faktiskt
jag har rensat ut, mest i huvudet och inuti och bland minnen och saknader
- och jag vet nu vilket det finns plats till och vilket som var onödigt att bära på

det känns som en lättnad, konstigt nog.
vissa delar vet jag inte om de passar in, konstigt nog. vissa människor.
andra älskar jag. såklart.

en ny kamera är beställd, eftersom den andra var dum nog att gå sönder mittiallt i somras
när den kommer ska jag fotografera, mer än innan och förut, om det går och är möjligt

jag ska så mycket när jag kommer hem från resor, jag har drömt så mycket, tagit så många underbart smarta beslut och bestämt mej för att ändra så mycket      - alltid samma sak
men så kommer jag hem, alltid, till samma mönster, samma rutiner, samma känslor
som om det här hemma finns mer plats åt tomhet mitt i viljan att göra något
fast kanske inte riktigt denna gången? inte ännu

jag skriver inte så mycket längre, inte så som förut, när jag skrev minst 136 ord om dagen
var det då för att jag mådde dåligt? hade saker som behövde komma ut? är det bara så enkelt?
Eller har jag tappat de ord som beskriver hur det känns? Känns saker och ting plötsligt utanför mitt ordförråd, mina uttryck?
Känns det annorlunda, känns det mer än förut?
Känns det, - som om någonting tar slut?

Men nu minns jag inte riktigt vad i drömmarna där som kändes så himla bra
jag minns inte idag vad jag tänkte häromdagen
och jag minns inte nu vad jag tänkte då att jag vill sen.

ibland blir jag rädd för såntdär faktiskt. såntdär när man åker hem igen, och fortsätter.
- med allt det som man insett inte riktigt fungerar för att man ska vara glad.
Är det inte underligt? Hur man ändå fortsätter i precis samma spår, låter det gå på i samma rutiner?
När man egentligen känner att det är precis något annat man vill.

Imorgon; terminen börjar klockan ett, sedan blir det tvätt och träning.
rutiner vardag rutiner vardag rutiner vardag..