Annapanson & alla förbannade ord.

Jag sitter hos min älskade mamma
och äter lakritssnören
jag borde åka hem och packa klart, eller börja iallafall
för när jag går och lägger mej ska allt vara klart

"It's hard to say I miss you
It's hard to stand here alone
You're that someone
I just hope that you're all right"

ja, vad säger man.
Jag åker ifrån det där nu i alla fall. och samtidigt måste det bli punkt där.
jag kommer inte tillbaka till det igen.
har man en gång varit någon som försvinner, är man det alltid.
so it seems.

"Who's gonna be there forever, well, it aint gonna be him"
precis sådär som du sa.
och det ligger någonting i det.

och så var vi då där;
PUNKT .

"standing next to you will always be me"

- fuck it.