Annapanson & alla förbannade ord.

Sådär, vaken igen.
Skjutsat älskade bror min till jobbet precis, och nu sitter jag hemma hos mamma i hopp om att hon ska komma hem snart
I need company
eftersom att jag är så satans sällskapssjuk ibland och behöver prata
och så behöver jag en kram, och det är mamma bäst på

vad finns det att säga när det känns för mycket?

det roligaste är
vänta lite nu, är detta roligt?
nä, det komiska med detta är att det varit precis tvärtom
de var en period ett tag när det verkade omöjligt att ha en vän av motsatt kön
jag minns inte någon killkompis från då som inte blev intresserad på ett eller annat sätt
och jag minns hur frustrerad jag blev när jag bara ville ha vänner i de där pojkarna
dumma dumma pojke, var min vän, for fuck sake!
och så var man tvungen att såra, utan att egentligen ens vara dum.
jag minns hur jag hatade det.
och fortfarande nu kan jag sakna en del av de vänskaper som tog slut.
jag skulle inte drömma om att utsätta någon annan för det.
jag skulle inte drömma om att utsätta någon annan för.. mej.
nej.

ha! snart kanske jag slutar använda min kamera helt
igår lyckades jag ta bara ETT foto (det ni!)
och det har jag inte mage att lägga in här
personen på det ser så otroligt hemsk och ful ut
det vore inte snällt.
och alla vet ju att man ska vara snäll såhär inför jul.
och alltid annars.

Den 29 december behöver jag ett par starka, medgörliga, samarbetsvilliga män till mitt förfogande.
och det är inte ens i närheten av så roligt som det låter.

"the goal is to keep me from falling"

punkt slut.