en torsdagskväll, bara
vi har myst, myst lite till, badat och virat in oss i handdukar, jag har ätit två (!) jordgubbar (som jag kanske ska tala om för de jag inte känner så väl att jag aldrig någonsin tyckt om), vi har tramsat och jag har matat en väldigt mysig liten nästan-tam talgoxe hos mormor.
tiden måste gå.
dumt eller inte, men just där befinner jag mej nog.
det har varit uppror på havet ett par dagar, det kan vem som helst se.
ibland flyter jag ut. då måste jag samla ihop mina konturer för att inte försvinna.
- och för att kunna vara jag; Annacharlottafia;
svaret på frågan.
lördag it is.
"Men killar - gå då, istället för att titta på mej, jag är ändå way out of your league!"
Faktiskt faktiskt faktiskt så skrattade jag så mycket att jag fick ont i magen och tårar i ögonen.
jajamen!
"Hon vill ha honom naken!"
och nu, nu beger sig panson för att dricka vin!
.
Det är vår! För alla som missat det. Det är dessutom väldigt snart sommar.
Jag har fått en ny liten vän. Och trots olika handstorlekar så håller vi varann väldigt gärna i handen.
Och så tror jag minsann att denna söta lilla tjej trivs otroligt bra i min famn, det ser så ut, visst?
hungry eyes
Annapanson är tillbaka. På riktigt. - och det gör mej så förbannat glad.
det har varit en lång dag. med massor att göra. jag har stressat lite mycket, till och med varit i lund, men äntligen hittat hem. jag kommer att ha träningsvärk imorgon, men det gör absolut ingenting alls. jag kommer att sova gott.
ringmärkta svarta varelser höll oss sällskap under en lunch i solen idag, faktiskt.
jag läste en gång att "en del människor är bara bra som dåliga exempel". är det inte bara sorgligt?
men kanske ligger det något i det. jag vill aldrig bli ett dåligt exempel. jag vill hellre vara ett bra alternativ.
Det drar plötsligt åt alla möjliga håll och jag vet att det hållet jag vill gå är det längsta någonsin. Men om det är någonting jag vill så måste jag. Viljan är det starkaste jag har, det tror jag fortfarande. Lite tro ovanpå det och ett knippe tålamod och en tesked leenden, så kommer jag dit en vacker dag.
Och vackra dagar finns det gott om. Det vet jag också.
I'll...... be...... right...... here. (åtminstone ett litet tag till) E.T ni vet.
Och nu, ett sms från en mysig människa, som jag skulle ha träffat igår. Det blev tyvärr inte av, men det kommer det att bli snart. Det ska jag se till.
Du får mej ju att skratta. Det måste vara värt någonting. Det är värt massor.
- Det regnar! Nu kom regnet! Jag ska springa ut och dansa i det,
tillbaka, men bara kort.
och drömbubbeltrubbel.
gårdagen var fin, och jag behövde precis varenda sekund av den.
solen skiner i mej idag, det är sol i mitt hår men det är grått och snart regn utanför fönstret.
det spelar ingen roll.
- regna på mej, bara, solen jag har inuti försvinner inte för det.
a wishing heart
om
du
kom
hit igen
skulle
jag
hålla om dej
och aldrig någonsin igen släppa taget
.
Jag är tom.
På riktigt nu.
ingenting.
men jag får inte ut någonting alls.
nej tack?
Jag diskade nyss, och tappade mittiallt ner hälften av det diskade i diskhon som var fylld med fettigt vatten. Resultat? Omdiskning självklart, och ilska.
Alldeles nyss tog jag dessutom min medicin, men den första jag tog slängde jag i soporna, för att jag tog fel på den och förpackningen? Ännu mer ilska. Stubinen är nere på noll, det smäller direkt. Det smäller fort, det smäller hårt och ont gör det.
Och varför? Därför att det ligger något och gnager nere på botten.
Kanske är det så att jag är för arg för mitt eget bästa.
Så, vad gör jag? Om jag går in i orsaken och i ilskan så resulterar det bara i att jag inte vill se den som orsakade det. Om jag inte går in i det så ligger det kvar och gnager. Om jag inte låtsas om det försvinner det i alla fall inte.
Jag ser ingen utväg. Och utvägar är egentligen det jag är bäst på!
Ni får kalla mej konstig om ni vill men jag vill inte drömma mer
Jag drömde inatt att pysen rymde, att han kom tillbaka med en lång lång spik i ena tassen, att vi tog ut den och att han försvann igen
Jag drömde att jag blev förföljd i en skog och ramlade nerför en brant brant backe mitt i alla löv
Jag drömde att jag stötte på en hemsk människa av en slump ute, att vi pratade och tyckte det var roligt att ses, att vi var nära och att allt sedan blev upp och ner
Sådär som det kan bli när det inte längre bara är ner och upp
"I think I've already lost you
I think you're already gone
I think I'm finally scared now
You think I'm weak
I think you're wrong"
Jag tror jag förlorade redan i början, att vi gjorde det.
Någonting som då inte riktigt hade börjat men som hade tagit form
Och kanske räckte det
"I said I loved you, but I lied.."
Och det viktiga här är fortsättningen. Ni vet väl hur det fortsätter?
Och ikväll, vi har varit på teater!
I just love it.
Fast det var ingen bra föreställning, tyvärr. Den gav inte mycket alls.
Med en arg känsla av o-okej lägger jag mej i sängen för att sova.
Så länge det finns ett "imorgon" finns det nya dagar och nytt hopp.
senare
- Ledsen. Femhundraåttiosex tårar.
Osäkerhet.
och med det, såklart ännu en gång känslan av att jag inte orkar mer.
Jag vet inte men jag tycker inte jag förtjänar att ha det såhär.
Uppror i hela kroppen.
och jag vill faktiskt inte.
jaha?
Jag fick cykla iväg i lite duggregn, men jag kom hem i solsken.
Jag ber om ursäkt att jag är så svag.
Jag tappade just meningen för ett tag.
Vad fan spelar det för roll? Och varihelvete kommer känslan av besvikelse ifrån?
Det är ju något som är fel. Det känns ju tydligt ibland.
Jag är arg.
hemska jag.
Jag är en hemsk människa.
Jag körde på en kanin igår.
Och trots att bilden av den ersattes med andra dumma bilder på natten, så tänkte jag på den och grät.
Stackars liten, som är i en värld där människor verkligen bara kör över.
Jag ska aldrig mer köra bil.
signe.
Detta är det enda jag har att berätta idag.
Vi har fått ännu ett underverk i familjen.
